Födelsedagsbarngubbjävel

Har firat farsgubben idag, för visst är man värd att firas när man har uppnått en ålder av 54 år? Klart som fan man är, liksom alla andra åldrar man passerar. Själva firandet bestod av att jag och den yngsta förmågan Karlsson rullade hemåt för att bjuda födelsedagsbarngubbjäveln med fru på en riktig kalasmåltid. Och det tycker jag att dom fick. Lagade Gittans räkgryta, vilken även skulle kunna kallas en jefla go räkgryta. Det roliga med den grytan är också att det var den första maträtten som pappsen bjöd mamma på. Så vi tyckte att det passade bra. Frågade pappa var han fick tag i recepet (och nu blir det riktigt roligt enligt mig) och fick ett lika kort som självklart (?) svar: FIB Aktuellt. Ja, han var ju trots allt ungkarl! På ena sidan recept, på andra ett reportage på varvräknare och på tredje sidan ett naket fruntimmer. Genialt!

Det kliar liksom

Jag måste erkänna. Det har börjat klia lite, svider liksom lite längst fram. Ja på fingrarna alltså. Har den sista tiden läst några bloggar och suget efter att ta upp det egna bloggandet har smugit fram återigen. Så nu har jag smort gångjärnen, torkat bort spindelväven och skrubbat rent så inihelvete och kickat igång Söderhamns minsta blogg med det stora hjärtat. Hur länge denna blogglusta håller i sig låter vi vara osagt, det blir nog bäst så.

Mycket har hänt sen sist, det blev ännu en Stockholmssväng som tog slut i december och från och med januari är jag återigen stationerad i Söderhamn i en ack så trevlig lägenhet på Kungsgatan. Men annars är det mesta sig likt. Jag är fortfarande lika kort (börjar tvivla på det doktorn sa en gång i tiden om att jag nog skulle växa ikapp), fortfarande en högst medioker fotbollsspelare (även där börjar jag tvivla på vändningen) och musiksmaken är fortfarande på topp (där slår ni mig inte på fingrarna iaf!). Så bara för att bevisa det där med musiksmaken, och delvis även för att det börjar bli aktuellt med ett toabesök, så avslutar jag detta comeback-inlägg med den för stunden bästa låten jag vet. Van Zant-familjen är starkt förknippade med Lynyrd Skynyrd, Ronnie Van Zant som startade bandet men tragiskt förolyckades 1977 i en flygolycka. Brodern Johnny tog vid när bandet återförenades på 80-talet och kusinen Jimmie ville inte vara sämre och startade band han också. Och här är hans hyllning till sin döde kusin. Magiskt! Så nu fick ni er en kort musiklektion. På återhörande!

Jimmie Van Zant Band - "Ronnie´s song"