onsdag 12 januari 2011

Back in business

Tiden går fort och så även under lov. Ett lov som var helt jävla underbart (ursäkta svordomen men den behövdes för att verkligen poängtera lovets storhet, dessutom gillar jag att svära). Sedan jag flyttade till Stockholm är Söderhamn och framförallt Trönö förknippat med så otroligt mycket glädje. Det är där bandyn finns (och med bandy menar jag Broberg), det är där familjen finns, det är där vännerna finns, det är där fotbollen finns och ja så skulle jag kunna fortsätta hur länge som helst. Skjutsade hem vänner till mor och far i helgen och då så den ena av dom att det är när man flyttar man lär sig att uppskatta sin hemort. Karlsson skriver under, det är verkligen så.

Men nu är det en ny termin som startat, startat med en rivstart till och med och det är väl egentligen lika bra det. Så att man kommer in i det. Men det var tungt i måndags, det vill jag lova. Att kastas in i fullt arbete och att återigen komma hem till en tom lägenhet efter nästan tre veckors ledighet och bortskämdhet var en skaplig kontrast. Men jag tycker att jag tacklade den rätt bra. Nu längtar vi till helgen (som vanligt iofs), bortbjuden på middag på fredag och så kanske ett kusinbesök väntar på det också. Tummen upp!

Jag må vara barnslig men den här bilden får mig att garva varje gång jag ser den. Vi knäppte många såna här kort, bror och jag och fasen vad roligt vi hade. Fast vi brukar ju ha rätt roligt tillsammans vi två. Kanske på grund av hur vi ser ut?
På återhörande!

fredag 7 januari 2011

Så farligt är det väl inte?

Jag är medveten om, och håller med, att det är en skräll att jag ska vara med och spela KM med Trönö nu i helgen. Men så jävla otippat är det väl inte så att det ska behöva regna döda fåglar från himlen? Det tycker jag faktiskt är att ta i.

Men seriöst, vad fan är det som händer? Fåglar faller från skyn i USA, Sverige och Italien och i Nya Zeeland så sköljs miljontals döda fiskar upp på stranden. Alex Schulman drog paraleller till inledningar i amerikanska katastroffilmer, där något mystiskt och oförutsägbart förvirrar forskarna innan helvetet slår till. Måtte han ha fel, den gode Schulman.

onsdag 5 januari 2011

Baker Street

Läser på aftonbladet.se att den skotske musikern Gerry Rafferty nu har lämnat jordelivet endast 63 år gammal. Jag kan inte påstå att jag är speciellt insatt i hans musicerande vilket inte heller gör det möjligt för mig att uttala mig om hans storhet. Men jag har hört en låt, troligtvis hans största hit, och det är Baker Street. Och den gillar jag skarpt. Så därför lyssnar vi på den idag och önskar Gerry en skön vila däruppe bland molnen.

Gerry Rafferty - "Baker Street"

tisdag 4 januari 2011

Vinterlek

Dagar som denna är vintern tametusan lika bra som sommaren. Visst, det hade kunnat varit någon grad närmare nollstrecket och det hade ju inte gjort ont med lite sol heller. Men fy fan vad roligt vi har haft. Som jag flaggat för tidigare så var det pulkaåkning som stod på schemat idag och kl 11.00 infann vi oss på Stormorshäll för lite hederlig vinterlek. Det var väldigt länge sen jag åkte pulka och man var lite ringrostig. Men det var precis lika roligt som jag minns det och att varenda åk slutade med en vurpa gjorde det hela mycket roligare för både åskådare som utövare. Det kommer definitivt inte att dröja lika länge tills jag åker nästa gång, och inte heller lika länge tills jag umgås med dagens juveler igen. Urban och Mats, fan vad roligt jag har med er. Och att Urban skaffat sig en fantasisk familj med tre söta döttrar är väldigt roligt, även om dessa nyss nämnda döttrar gång på gång under skandalartade former dömde till Mats fördel i pulkatävlingen. Med mutning och tjuvstart kommer man tydligen långt Mats...



Det är också dagar som denna man kommer att sakna om en vecka när man sitter ensam i en lägenhet i Kista, med närmsta vän en 45-50 minuter och byten mellan buss och pendeltåg bort. Det är det som är det tråkiga med Stockholm, dessa förbannade avstånd. Sen måste jag bli bättre att bredda min umgängeskrets i huvudstaden också. Det finns några kära vänner som jag håller hårt i men jag kan inte förlita mig på att dom ska orka umgås med Karlsson hela tiden. Kanske en lösning på det hela är att hitta en klubb att lira lite boll med. Sen en lösning som är väldigt enkel är att ta mer kontakt med de lite ytligare vännerna jag har därnere. Så blir det här bra. Sen kommer jag aldrig att sluta återvända till mina vänner i Söderhamn.


Go natt!


måndag 3 januari 2011

Lata dagar

Karlsson har det bra nu. Medan de flesta nu lämnat ledigheten och gått tillbaka till vardagen med allt vad det innebär så har jag en vecka kvar på min ledighet. Man kan säga att jag tar det rätt lugnt nu, bara finns till och andas in den kyliga och klara vinterluften. Fast jag tar inte det helt lugnt. Ikväll är det dags för fotbollsträning igen (love it, miss it) och imorgon är det dags för pulkaåkning med Mats och Urban + familj. Ska bli så jävla roligt, träffar dom grabbarna allt för sällan nu. Nu gäller det bara för mig att hitta en pulka. En väloljad en ska det vara. Imorgon ska det slås hastighetsrekord. Mats tvivlar och påstår att jag är för lätt. Pyttsan säger jag. Man kommer långt på jävlar anamma plus att jag under hela julhelgen har preparerat mig med en massa (o)nyttigheter vilket kommer att ge mig ovärderliga hundradelar i jakten på rekord. Det kommer att bli magiskt gott folk.