Gissa musikern del 4

Då var det dags igen att gissa vilken musiker jag är ute efter. Fast den här gången är jag ute efter två musiker. Så frågan är alltså: Vad heter dessa två gentlemän? Dessutom petar jag in en liten bonusfråga, vad har de gemensamt? Tre poäng står på spel. Lycka till!

Malte

Idag firar alla svenska män som har Malte som tilltalsnamn eller andranamn namnsdag. Och hade min far haft fullständig bestämmanderätt när hans förstfödde son skulle tilldelas ett namn för en dryga 24 år sedan så hade jag troligtvis varit en av dom som firat namnsdag idag den 28 november. Han ville alltså att jag skulle heta Malte men min mor drog bestämt i bromsen för det och jag fick istället namnet Andreas, som för övrigt inte var så populärt hos min gammelmormor Eina som tyckte att namnet inte passade en liten pojk. Enligt Statistiska Centralbyrån är det idag 4578 personer som heter Malte och av dom är det 2460 som har det som tilltalsnamn. Jag gillar det namnet måste jag säga. Ett skönt namn som jag inte skulle ha några problem att bära. Malte Karlsson, passar rätt bra ihop också. Kanske något för en eventuell framtida son.
Grattis på namnsdagen Malte!

Nytt utseende

Det blev en rejäl makeover för bloggen ikväll. Dee Fearless nöjde sig inte med en ny header. Han gjorde ytterligare en header, en mycket stilrenare och snyggare sådan. Och när han ändå höll på så gav han sig på resten av bloggens utseende också och gav den en helt ny design. En rejäl home makeover alltså. Och när Dee Fearless skrek "Remove the bus" i megafonen och jag fick se resultatet, ja då var det inte långt till tårar. Eller jo, det var det. Så jävla blödig är jag inte. Men jag är nöjd, otroligt nöjd. Det sägs att han inte är klar ännu och kanske får vi se några fler förändringar imorgon. Men jag tycker att det ser riktigt bra ut som det gör. Vad tycker ni?

Vielen dank herr Hoffmann!

Ny header

Bloggen har fått en ny header men tyvärr kan jag inte ta åt mig ens en liten gnutta av äran för det är inte jag som har gjort den. Det är Dee Fearless som helt på eget initiativ tyckte att bloggens utseende behövde piffas upp och satte sig ner före fotbollsträningen och designade denna mycket coola och snygga nya header. Charlie Bullit tackar och bockar.

A sign from above?

Dagen efter Broberg tagit hem ytterligare två pinnar med sig hem till Söderhamn efter gårdagens match mot IFK Vänersborg (3-2 till Broberg för den som missat) hände nåt med himlen här i Gefle. Jag fotograferade naturligtvis...

Är det ett tecken? Är det ett tecken att guldet återigen är på väg tillbaka till Söderhamn igen? Fortsättning följer.

Rösta på Plisken!

Plisken behöver vår hjälp. Bandet med ex-söderhamnarna Jonas Burvall och min gode vän Michael Stertman som numera lever i exil någonstans i Uppsala/Stockholm. Plisken är med i en tävling som arrangeras av radiostationen Rockklassiker och det har gått bra för dom. Men för att dom ska ta hem tävlingen måste det gå bättre. Så antingen röstar ni för att ni är goda människor som mer än gärna ser Karlssons gode vän herr Stertman som en av vinnarna eller så går ni in på Pliskens myspace, lyssnar och inser att dom är tamefan värda det. Lyssna främst på låtarna "A swing of the bat" och "Hands are tied". Mumma för örat. Röstar gör ni här.

Bilden "stulen" från bandets Facebookgrupp.

Fotograf:Marie Näslund

Gissa musikern del 3

Jansson knappade in på Koffe i senaste omgången när han säkrare än en spikpistol slog fast att mannen på bilden var Cinderellas frontman Tom Keifer. Det knorrades lite om att det var lite orättvist att den betydligt lättare frågan i första omgången gav 3 poäng medan den lite knivigare i andra omgången endast gav 2 poäng. Mitt svar på det är shit happens! Tjusningen med att hålla igång en alldeles egen tävling är att man får sätta poäng och bedöma svar precis hur man vill. Men jag är övertygad om att denne skäggige kusin kommer att ligga i toppen i tävlingen då karln nästan är ett levande uppslagsverk i musik. Men nu är det ny omgång och nya poäng att hämta och återigen är det en fråga som ger två poäng. Och precis som förut vill jag ha två rätta svar för att dela ut några poäng överhuvudtaget. Har hittills inte behövt släppa några ledtrådar så vi får se om det behövs denna omgång. Vem är det och i vilket band gjorde han sig ett namn?

Tredje raka?

Broberg siktar på att ta sin tredje raka seger ikväll när man besöker IFK Vänersborg på deras hemmaplan. Och visst ska dom kunna göra det men jag tror nog att det blir en tuff match. Den enda förändringen i laget idag mot för förra matchen är att vi skiftar keeper och låter Harri Olbert vakta buren. Men det är inget som oroar mig ett dugg. Jag påstår att det finns inget lag i detta land som har det lika bra ställt på målvaktsfronten som Broberg har. Dennis Wasberg och Harri Olbert skulle förmodligen kunna vara första valet i de allra flesta lag och att behöva sätta en av dom på bänken känns som ett slöseri. Och jag tror inte att vi har båda målvakterna kvar i klubben nästa säsong, den som blir andremålvakt kan nog komma att lämna klubben och vem det än blir så klandrar jag honom inte. Båda är alldeles för bra för att sitta på bänken. Men strunt i det nu. Viktig match ikväll och bara vädret blir ok så tar vi dom. Läste en rolig grej angående vädret förresten i Brobergs forum på hemsidan. Tydligen finns det tre olika sorters väder. Snö, regn eller Brobergsseger.

Kvällens resultat: 2-5

Gissa musikern del 2

Tog bara ungefär 1 1/2 timme tills herr Andersson löste den första omgången i Gissa musikern. Robert Eriksson var namnet, The Hellacopters var bandet och Edsbyn var hålan. Och visst var det väl som både jag och Jansson anser lite i det enklasta laget? Så vi hoppar på omgång två redan nu och jag tror att det blir lite svårare nu. För dom flesta iaf, men jag har onekligen ett antal väldigt musikintresserade och musikkunniga vänner så jag blir inte förvånad om några av dessa tycker även denna omgång är alldeles för enkel. Nu nöjer vi oss med en tvåpoängsfråga. Vem är mannen på bilden och i vilket band figurerar han i? Räcker inte bilden till att knäcka nöten så får jag väl återkomma med några ledtrådar.

Vem är musikern del 1

Min gode vapendragare i TIKEN herr Andersson har på sin blogg startat en liten quizz som han kallar för "Gissa AIK:aren", där jag förövrigt var snabbast att lämna in rätt svar på den första delen. Detta inspirerade mig till att göra något liknande och jag hoppas att denna "stöld" inte är något som förgrymmar herr Andersson. Men på denna blogg ska vi inte gissa på några AIK:are inte, vi kommer inte ens att röra oss inom idrottens underbara värld. Vi kommer att röra oss i en minst lika underbar värld. Musikens värld! Den läsare som känner för det och dessutom tror sig veta vilken musikers namn jag är ute efter är varmt välkommen att lämna sitt förslag i kommentarsboxen. Jag kommer att föra statistik på era poäng, där ni får ett poäng för rätt namn och ett poäng för vilken grupp han/hon spelar i (om inte annat anges). Denna statistik kommer att redovisas i en fin liten tabell som ni hittar på er högra sida. Nu är det ju ofta så att en musiker ofta avverkar ett antal grupper under sin karriär och nu får ni endast poäng om ni nämner gruppen som jag har i åtanke. Det är först till kvarn som gäller.

Vi börjar med en, i mitt tycke, väldigt enkel fråga. Vad heter den inringade herren i sällskapet och vad heter gruppen som tyvärr nyligen avslutade sin aktiva karriär? Vi gör det lite svårare också, i vilken håla i Hälsingland tillbringade herren större delen av sin uppväxt? En trepoängsfråga alltså där jag kräver alla rätt för att dela ut några poäng. The game is on!

Ett måste

Satte mig för ett par timmar sedan ner för att sätta igång och färdigställa resultaten från en enkätundersökning jag roade mig att göra under min praktik på Staffanskolan. Fast roade mig är väl fel ordval då det är en fältstudieuppgift som måste göras. För att underlätta pluggandet skickade jag in en riktigt goding till skiva i datorn som skulle få hålla mig sällskap under tiden, skivan är med The Proclaimers. Ni vet dom där tvillingarna från Skottland, Craig och Charlie Reid, som hade en dunderhit 1988 med låten "I´m gonna be (500 miles)" som man hittar på just denna skiva. "Sunshine on leith" heter skivan förresten. När jag kom till spår 9 som heter "What do you do" gick det upp för mig att den här låten bara måste jag lägga upp på bloggen och det nu! Bara tanken på att beröva er, mina kära läsare, detta stycke musik fick ilningar att fara tvärs igenom min kropp. Det kunde bara inte ske. Så skit i skolarbetet, Karlsson har fått ett uppdrag.

Igång med datorn och in på youtube, där måste den ju bara finnas tänkte jag. Men det gjorde den inte. Plan B sattes i verket. In på deezer.com, där finns det rätt mycket musik inlagt och kanske även detta. Den fanns inte där heller. Men jag var inte orolig, jag hade även en plan C. In på boomp3.com som är en sida där man själv kan ladda upp musik och sedan dela med sig av. Det sket sig också. Av någon anledning så kunde man inte göra just detta idag. Om sidan kukat ur helt eller om det bara är tillfälligt har jag ingen aning om. Det enda jag visste var att jag var tvungen att lägga upp låten på bloggen så fort som möjligt. Plan D började ta sin form i mitt huvud. Om nu inte låten finns på youtube så kanske man ska se till så att den finns där då? Jag har ju ett konto där också, som jag visserligen inte använt. Så jag knepade ihop en video av modell enkel, som ni kommer att få se, och lade upp den på youtube. Och nu äntligen kan jag bjuda er på denna underbart mysiga, vackra skapelse med The Proclaimers. Fan ta er nu om ni inte lyssnar på den efter mitt slit, fan ta er nu om ni inte gillar den!!!

The Proclaimers - "What do you do"

Känslan är borta

Satt alldeles nyss och tittade på Chelsea - Newcastle, en match som förr i tiden fick det hela att hetta till lite extra mellan mig och lillebror då jag som bekant har mina sympatier hos Chelsea och lillebror i Newcastle. Men så är det inte längre. Mina tidigare så starka känslor för Chelsea har alltmer avtagit och jag orkar inte bry mig längre på samma sätt som man gjorde förut. Och detta beror inte på att mina sympatier för något annat lag har växt, absolut inte. Det är bara det att känslan för Chelsea har minskat. Skyller delvis detta på Romans inblandning i klubben. Denna mulitmiljardär som fullkomligt pumpat in stålar i klubben och gjort Chelsea till ett av världens absolut bästa fotbollslag. Borde inte jag som supporter hoppa jämfota av glädje för detta? Visst hade jag roligt första gången under Romans tid som Chelsea tog hem titeln men sen har jag som sagt tappat intresset. Och det är inte på grund av att Chelsea är ett köplag (vilket dom förresten varit under en väldigt lång tid) för vilket lag i dagens toppfotboll är inte ett köplag? Inget skulle jag påstå vilket i sig är väldigt tråkigt. Nej den största anledningen till mitt svikande intresse hittar vi nog i Chelseas spelartrupp. Det finns alldeles för många spelare i laget jag inte gillar eller inte känner någonting för. Vi kan ta dagens startevla som exempel:

Peter Cech - En av världens bästa målvakter men skulle jag gråta om han saknades? Nej, in med Cudicini istället!
Ashley Cole - Fröken Cole får vilken dag som helst lämna klubben. Låt Wayne Bridge spela istället.
Branislav Ivanovic - Är väl egentligen klubbens fjärdeval som mittback men när Carvalho och Alex är skadad fick han spela. Har ingen åsikt om karln.
John Terry - Han älskar jag däremot. Engelskt stål när det är som bäst. Världens bästa mittback!
José Bosingwa - En bra högerback, hellre honom än Belletti eller Ferreira men helst Micah Richards i City.
Florent Malouda - Onekligen en bra fotbollsspelare men ingen jag skulle sakna.
John Obi Mikel - Samma som ovan.
Frank Lampard - Frankie Boy går det inte att tycka illa om. Världsklass!
Deco - Gillade inte karln i Barcelona, gillar inte karln i Chelsea heller.
Joe Cole - Säsongen Joe kom till Chelsea hade jag tre spelare på min önskelista. Det var Cole, Bridge och Geremi. Alla tre kom och Joe får gärna avsluta karriären i Chelsea.
Nicolas Anelka - Gör sitt jobb och gör det riktigt bra men denna "klubbhora" är ingen jag älskar.

Ja ni ser, inte speciellt många som tagit plats i mitt fotbollshjärta. Kanske behövs det några svåra år och nya (brittiska?) spelare i Chelsea för att jag ska återfå min glöd för klubben. Fast innerst inne vet vi alla mycket väl att det som fattas Chelsea är Gianfranco Zola! Och det är nog bara en tidsfråga innan han är Chelseas tränare. Jag hoppas på det!

Sicken match...

...Broberg och Vetlanda bjöd på denna fredagskväll uppe på blåsåsen. Två lag som inför säsongen har tippats att utmana de fyra stora i svensk bandy (Edsbyn, SAIK, Bajen och Västerås) och efter det man fick se idag är det ju bara att instämma. En fartfylld och väldigt jämn match slutade lyckligtvis med en hemmaseger som skrevs till 4-3. Broberg ägde första halvlek och gick till pausvila med 3-0 och de 1400 åskådarna var nog belåtna med Brobergs spel i medvinden. Framförallt var Popas första 45 minuter vissa stunder magiska och man börjar fundera om karln inte utmanar Hellmyrs om titeln världens bästa ytterhalva? Men i den andra halvleken var det Vetlandas tur att spela med ryggen i vinden och det var deras tur att äga matchen. Och dom gick upp till 3-3 och hade inte Wasberg återigen storspelat (räddade bland annat en straff) så hade dom nog också tagit ledningen. Nu blev det inte så. Istället fick kapten Nygren till ett av de absolut hårdaste skott jag sett på åsen på en hörna i den 85:e minuten och mer mål blev det inte. Vad otroligt sköna dessa vinster är, när man nästan tuggar i sig mössan av nervositet.

I omröstningen jag hade om hur det skulle gå för Broberg iår så trodde de flesta (52%) att "vi" går till semifinal iår. Det är banne mig ingen omöjlighet! Dessvärre är säsongen troligtvis över för Stefan Larsson tyvärr och det är ju naturligtvis ett avbräck. Men det vimlar av talang i årets Brobergsupplaga och slipper vi fler skador så finns det ingen anledning till att sänka ambitionerna.

Vi vet vi vill, vi vet vi kan, Brobergs IF ifrån Söderhamn!

Hur kan man?

Svensk migrationspolitik är något som ofta upprör och berör det svenska folket och det är inte så konstigt. Det mest aktuella exemplet får jag tyvärr plocka från hemstaden Söderhamn där 18-åriga Lys Nsem och hennes dotter Jessica blivit utvisad till hemlandet Kongo-Kinshasa. Ett Kongo där situationen har ballat ur nåt så inihelvete och räknas nu som en av de mest brännande humanitära katastrofer som pågår. Och dit har "vi" skickat en tonåring och hennes dotter, utan att ha fixat med boende och pengar åt dom i hemlandet och med Lys mamma kvar i Sverige. Läste någonstans att det hela försvarades med att Lys och Jessica skickades till en del av Kongo-Kinshasa som inte drabbats av de oroligheter som onekligen pågår i landet. Frågan jag ställer mig är naturligtvis: "VAD FAN SPELAR DET FÖR ROLL?!" Vad är det som säger att oroligheterna inte ska sprida sig över hela Kongo-Kinshasa? Svenska myndigheter avråder svenskar att resa till landet. Man fruktar att liknande folkmord som pågick i Rwanda i mitten av 1990-talet, då en miljon människor mördades under en väldigt kort tid, ska äga rum i Kongo-Kinshasa. Och återigen, dit har "vi" skickat Lys och Jessica. Jessica som för övrigt är född i Sverige. Hemma i Söderhamn ska man nu göra en kraftsamling för att försöka få hem de båda och jag hoppas att man lyckas med detta. Men då gäller det först och främst att hitta dom för nu vet man inte ens vart i Kongo-Kinshasa de befinner sig. Jag undrar om den människa som fattat detta beslut kan lägga sig och sova med gott samvete på kvällarna?

Välkommen till klubben, eller?

Den någorlunda idrottsintresserade svensken kan väl inte ha missat att Andreas "Grisen" Jämtin lämnat sitt HV71 för elitseriekollegan Linköping mitt under brinnande säsong. En spelare man älskar att ha i sitt eget lag, en spelare man hatar om han spelar för motståndaren. Eller? I gårdagens match för Linköping hemma mot Rögle (slutade 3-1 till hemmalaget) så satt Jämtin på läktaren i sitt första besök i Cloetta Center som Linköpingspelare. Då tog LHC-klacken tillfället i akt att "välkomna" sitt nyförvärv med orden "Jämtin, Jämtin - ditt jävla svin". Jag både myser och ryser på samma gång. Personligen har jag fruktansvärt svårt för denna skitstövel på skridskor och vore jag medlem i LHC-klacken skulle jag säkerligen vilja sjunga med för full hals. Men skulle jag göra det? Nej, det skulle jag inte göra! Trots att jag absolut inte gillar den spelartyp han är så skulle han likt förbannat spela i min klubbs färger och man kan väl inte håna en spelare i det egna laget? En supporter ska väl stötta i vått och torrt? Det är i alla fall min åsikt. Men som tur är spelar Jämtin inte i Sveriges vackraste hockeylag, mitt lag, Brynäs IF så i det här fallet kan jag sjunga med LHC-klacken hur mycket jag vill.

Jämtin, Jämtin - ditt jävla svin!

Nashville Pussy

Är bara tvungen att lägga upp en låt med min fräschaste musikbekantskap, Nashville Pussy. En grupp som tar en hederlig dos rock 'n' roll och skruvar upp det en sisådär 10 steg. Fullt ös medvetslös alltså. Gruppens frontpersoner är sångaren och gitarristen Blaine Cartwright samt hans fru och tillika gruppens lead guitarist Ruyter Suys. På basen hittar vi ännu en kvinna, Karen Cuda, och trummorna sköter Jeremy Thompson. Min personliga favorit i gruppen är Ruyter, riktigt duktig gitarrist och så ger hon 110 på scenen. Dom spelar på Debaser den 15 februari, jag vill vara där då...

Denna låt är inte deras ösigaste, rätt lugn faktiskt men det är förbannat bra. Live från Paris. Här är Nashville Pussy med "Go to hell"

Hemmavinst och värmande ord

Igår var det dags igen att ställa sig på Hällåsens huvudläktare igen för att se lite hederlig anfallsglad bandy. Fasen vad tiden går fort. Jag tänker inte göra detta till något referat om matchen, det kan ni läsa på Brobergs hemsida, men jag måste säga att det var en konstig match igår. Trots en 7-0 vinst mot Motala så tycker jag inte att Broberg gjorde någon höjdarmatch. Det kändes som en dag på jobbet för de gulsvarta och att de trots det fullständigt kör över Motala kan väl ses som goda tecken på att vi Brobergsfans kan få uppleva en rolig bandyvinter. Eller så kanske det säger mer om hur otroligt dåliga Motala var igår, eller hur dåliga de är överhuvudtaget? Vi hoppas naturligtvis mest på det förstnämnda. Sen var det ju naturligtvis en fröjd för ögat att återigen få se Daniel "Popa" Jonsson och Dennis Wasberg på Hällåsen i rätt dress igen också. Två klasslirare. Känns underbart att man har ett gäng klasslirare i Broberg igen, för det har vi verkligen.

Imorgon gör jag, tråkigt nog, den sista dagen på min praktik på Staffanskolan. 6 veckor har det gått nu och de har gått väldigt fort. Och roligt har jag haft, jag skulle gärna stanna kvar lite längre. Men det får jag inte så det är bara att lyfta på hatten, bocka så djupt jag kan och tacka lärare, elever och övrig personal så hemskt mycket för all hjälp och för att jag har blivit så väl mottagen. Hade idag sista lektionen med "min klass", alltså SP1B som jag fått ansvara helt och hållet för under ett moment. Fick eleverna att skriva en utvärdering om hur det har varit, hur jag har skött mig och hur jag kunde ha skött mig bättre. Det var rolig läsning. Visst påpekade de saker jag kunde ha gjort lite annorlunda eller saker jag ska tänka på men majoriteten var positiva. Och jag hoppas att de var ärliga. De slapp skriva namn på utvärderingen och jag bad dom att vara så ärliga de bara kunde, var det något som var skit helt enkelt ville jag veta det. Men när man istället möts av åsikter som att man kommer att bli en omtyckt lärare, att man ÄR en bra lärare eller att: "Dina genomgångar var faktiskt intressanta" ja då går man hem med ett stort leende!

God Afton!

Farsdag

Jansson har idag, precis som alla fäder i Sverige, firats för idag är det ju alltså fars dag. Då jag inte anslutit mig till den skaran som kan kalla sig för fäder ännu så får jag istället fira min egen far. Och det har vi gjort. En middag som bestod av fläskkarré späckad med katrinplommon, potatis och en brunsås så god att man kan använda den som dryck följdes upp av en björnbärspaj dränkt i vaniljsås. Fy satan vad gott det var. Vill nu ta tillfället i akt att graturlera min förkylde far på fars dag och tacka min lyckliga stjärna för att jag fått en av de absolut bästa papporna som strövar omkring på denna planet. Och naturligtvis gratulerar jag också alla andra pappor.

"Twisted"-Christer Karlsson. Enligt pappa Wallgren den i särklass säkraste, snabbaste och tyngsta linjedomare man kan hitta i Hälsingland. Mannen som köpte en Valp (inte en hund utan världens tuffaste terrängfordon), fick skäll av en arg fru och köpte sen en till. Ägaren till skotern vars gaspedal mer kan liknas vid volymkontroll. Mannen som med fördel kan klä ut sig till humla och som skulle göra succé som den där bandybollen som åker omkring på isen på Sävstaås i samband med Bollnäs hemmamatcher. Mannen som bröderna Bullit med stolthet kallar för pappa.

Norrland

Vi lyssnar på Janne Schaffers underbara låt tillägnat världens vackraste land, Norrland!

Janne Schaffer - "Norrland"

Bandypremiär och IK-skiva

Idag är det äntligen dags för bandypremiär, bandy som är en av få ljusglimtar under denna alldeles för långa, mörka och kalla tid vi kallar för vinter. Sveriges vackraste bandylag Broberg som på livstid ockuperat mitt bandyhjärta har rest ner till Trollhättan för att premiärspela mot Gripen och det bör ju bli tre poäng där. På pappret är Broberg det starkare laget men som bekant blir det inte alltid som det borde bli och en premiär är alltid en premiär. Gripen har jag faktiskt inte så stor koll på, de har värvat Esa Oksanen från Bollnäs och Martin Apelqvist från Villa/Lidköping, ett par finska lirare och Daniel Svedberg (nu inne på sin tionde klubb!) från Boltic. De ger väl mig inte direkt någon skrämselhicka men har de bra dagar så kan de absolut glimta till. Men Brobergs underbara offensiv ska kunna knäcka Gripen och eftersom laget är skadefritt så ska det också bli så. Jag tippar på 5-1 till Broberg.

Det är också dags för TIKENs årsfest idag, IK-skivan. En fest för alla medlemmar med sällskap som brukar bjuda på mycket mat, mycket alkohol, mycket dans, djupa diskussioner och en jävla massa skratt. En skitrolig fest helt enkelt. Och det är alltid lika roligt att årets blötaste (?) fest äger rum i bygdens IOGT-NTO-lokal. Allting startar med en liten förluva i DJs nyinköpta hus i den vackraste byn av alla, Hamre, innan vi beger oss ner till festligheterna på IK-skivan. En helt ok lördag med andra ord.

Trevlig helg!

Hallelujah, ljudet är tillbaka!

Äntligen! Jag har fått tillbaka ljudet på min dator. Drabbades för ett tag sen för en smärre katastrof som jag berättade för er men nu är det åtgärdat. Tystnaden är över och jag kan återigen lyssna på min älskade musik, för er som inte vet har jag världens bästa musiksmak och då vill man ju inte vara utan. Vad var det för fel då? Ja, det pinsamma är ju att det aldrig var något fel. Jag och bror åkte idag in till vår alldeles egna IT-support med datorn i hopp om att han skulle kunna lokalisera något fel och förhoppningsvis även kunna åtgärda det. Det gjorde han och det kunde han. Efter en stund i alla fall. Han satt i 30-45 minuter först och försökte genom diverse kommandon få igång ljudet innan han började att titta på datorn. Och vad fann han då tror ni? Jo, en volymknapp... En volymknapp som jag under dessa tre år då jag haft datorn inte haft någon aning om att den funnits. En volymknapp som jag eller troligtvis Junior kommit åt. Så enkelt var det. Jävla datorer...

Nu blir det Lifat i TIKEN

Nyförvärven fortsätter att ansluta till TIKEN och nu kan vi räkna in vår andra hemvändare. Jonas Lif har bestämt sig för att komma hem till moderklubben och det tackar vi så mycket för. Vilka värvningar vi gör! Pällä från div. 3, Benny och Jonas från div. 2 och Hellbom från div. 4. Mycket bra och det finns chanser till fler nyförvärv, det vet jag men vill som vanligt inte nämna några namn innan det är något klart. Men som jag sagt tidigare, det ser bra ut. Det ser jävligt bra ut!

Vi firar dessa värvningar med The Cults underbara rockdänga "Fire Woman". Tycker ni att ni känner igen trummisen är det inte så konstigt, det är nämligen Matt Sorum. Tidigare trummis i Guns 'n' Roses och nuvarande trummis i Velvet Revolver. Sen har förövrigt sångaren Ian Astbury en av rockvärldens skönaste röster. Enjoy!

The Cult - "Fire Woman"

Fängelsepersonal ställer ultimatum!

Ja nu jävlar fick jag dagens goda skratt och det tack vare personalen på Norrtäljeanstaltens uttalande i Aftonbladet idag. Avskummet Anders Eklund som mördade flickan Engla och Pernilla ska flyttas till "sexbunkern" i Norrtälje, men det var inte det som fick mig att skratta. Där kan den jäveln sitta och gärna tills han ruttnat. Nä det som fick mig att dra på smilbanden var personalens hot (?) till de övriga fångar som man befarar på något sätt vill sätta dit Englund och nu vill man visa att man verkligen menar allvar. Man säger: "Antingen håller dom sig lugna eller så åker dom ut!"

Ja det är rätt, kan dom inte sköta sig så ska dom fanimig inte sitta i fängelset heller. Nånstans måste gränsen dras...

Träningsvärk

Har en tung träningsvärk idag som tagit nästan hela kroppen i besittning. Anledningen till denna träningsvärk är gårdagens träning med TIKEN, den första på en säsong som jag tror kommer att bli väldigt rolig. Det var en typisk första träning igår vilket innebar en kort uppvärmning för att sedan spela tiden ut.Och förutom att det var jävligt roligt så såg det också rätt bra ut. Visserligen var det mer hjärta än hjärna som styrde spelet men så brukar det vara under de första träningarna då man mer är ute efter att ha roligt med gänget än att nöta in någon taktik. Men att Trönö är ett erkänt duktigt five-a-side-lag råder det ingen tvekan av och det var ett högt tempo för att vara säsongsstart. De nyförvärv vi hittills har håvat in var alla där utom Hellbom och det är sannerligen inga dåliga spelare vi knytit till oss, vi ska nog kunna vara med om att slåss om KM-bucklan även iår :)