Jag måste erkänna. Det har börjat klia lite, svider liksom lite längst fram. Ja på fingrarna alltså. Har den sista tiden läst några bloggar och suget efter att ta upp det egna bloggandet har smugit fram återigen. Så nu har jag smort gångjärnen, torkat bort spindelväven och skrubbat rent så inihelvete och kickat igång Söderhamns minsta blogg med det stora hjärtat. Hur länge denna blogglusta håller i sig låter vi vara osagt, det blir nog bäst så.
Mycket har hänt sen sist, det blev ännu en Stockholmssväng som tog slut i december och från och med januari är jag återigen stationerad i Söderhamn i en ack så trevlig lägenhet på Kungsgatan. Men annars är det mesta sig likt. Jag är fortfarande lika kort (börjar tvivla på det doktorn sa en gång i tiden om att jag nog skulle växa ikapp), fortfarande en högst medioker fotbollsspelare (även där börjar jag tvivla på vändningen) och musiksmaken är fortfarande på topp (där slår ni mig inte på fingrarna iaf!). Så bara för att bevisa det där med musiksmaken, och delvis även för att det börjar bli aktuellt med ett toabesök, så avslutar jag detta comeback-inlägg med den för stunden bästa låten jag vet. Van Zant-familjen är starkt förknippade med Lynyrd Skynyrd, Ronnie Van Zant som startade bandet men tragiskt förolyckades 1977 i en flygolycka. Brodern Johnny tog vid när bandet återförenades på 80-talet och kusinen Jimmie ville inte vara sämre och startade band han också. Och här är hans hyllning till sin döde kusin. Magiskt! Så nu fick ni er en kort musiklektion. På återhörande!
Jimmie Van Zant Band - "Ronnie´s song"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar