Fundering

Det är dags för lite självterapi igen. Men oroa er inte, det blir inga kärleksbekymmer denna gången. Det håller jag för mig själv. Nä jag tänkte ta upp ett helt nytt ämne. Fast har ni umgåtts med mig dom senaste månaderna är det antagligen inte speciellt nytt för er heller. Ämnet är Stockholm. Det har väckts en ganska stor nyfikenhet hos mig när det gäller den staden, jag är rätt så sugen på att ge den kungliga hufvudstaden en chans. Men vågar jag? Och framförallt, har jag råd? Det känns som att ett jobb är ett måste för att det överhuvudtaget ska vara möjligt, och att få ett jobb är ju som bekant inte så bara nuförtiden. Och om ekonomin nu skulle tillåta en flytt, hur blir då livet därnere? Den bild jag har av Stockholm nu är en rätt så romantiserad bild, det är jag medveten om. De gånger man besöker staden är när det vankas fest av ett eller annat slag, oftast i samband med konserter och ofta på sommmaren. Alltså man åker på en liten minisemester som är så där underbara som bara minisemestrar kan vara. Tidpunkten för att prova på är egentligen den perfekta just nu (som många påpekat också) med tanke på att jag varken har en käresta att leva med eller ett jobb som håller mig fast i Hälsingland. Så egentligen borde valet vara ganska enkelt. Men det vardagliga livet i Stockholm är nog ganska långt ifrån dom där minisemestrarna misstänker jag. Och tänk om man skulle bli en ensam stackare? Jag har ingenting emot att vara ensam om jag själv får välja att vara ensam. Men att tvingas vara ensam därför att man inte har någon att umgås med är något jag fasar för, men tack och lov aldrig utsatts för. Visst har jag vänner i Stockholm redan nu, men vad säger att dom vill hänga med Karlsson så ofta? Ja hörni, många funderingar är det.

Det finns en lösning på problemet. Den lösningen skulle vara att ha någon att dela en lägenhet med. Då löser sig, förmodligen?, problemet med ekonomin om man kan vara två som sliter med den och dessutom blir det ju så att man per automatik inte blir ensam alla gånger. Men den lösningen väcker genast nästa fundering. Vem vill dela en lägenhet med mig i Stockholm? Det är den största funderingen av dom alla. Nä hörni, man kanske blir kvar i Söderhamn ändå. Eller? Det kanske blir Korpilombo också. Eller nä. Den som lever får se, hoppas jag. Det jag redan nu kan säga iaf är att jag har ett stort sug att prova på ett liv i Stockholm, åtminstone för en stund.