Comeback!

Snacket på stan har gått. Varför slutade Charlie Bullit blogga? Kommer han att göra en efterlängtad comeback? Så jag är helt enkelt trött på att snack bakom ryggen, allt tisseltassel. Comebacken är ett faktum, comebacken är här. Varför kan man fråga sig, men det är trots allt så att skrivandet alltid har varit en rolig syssla. Och den egentliga anledningen till att bloggen temporärt lades ner hade ju inte med skrivandet att göra utan om vad jag skrev om, det var alldeles för dystert där. Men Karlsson mår bättre och gör ett nytt försök.

Ett läsår i huvudstaden har snart gått. Helt jävla sjukt vad fort tiden går. En tid som bjudit på både ris och ros. Ett äventyr som började med en brinnande hjärta och förhoppningen att ett kortare avstånd skulle få slut på singellivet (det var faktiskt därför jag började söka jobb här) och slutade med ett kärleksfiasko och ett slut på vikariatet. Ett äventyr som slutar den 22:a juni då arbetet tar slut och innebär att jag snart titulerar mig som söderhamnare igen. Men ångrar jag mig? Nej för fan! Detta år har varit galet roligt (även om det kan låta som raka motsatsen här ovanför). Jag har växt som lärare och jag har växt som människa. Jag har mött helt fantastiska kollegor, jag har fått jobba på en fantastisk skola, jag har lärt känna en hel del nytt folk och jag har förälskat mig i huvudstaden vi kallar Stockholm (även om invånarna ibland kan lämna lite övrigt att önska). Skulle inte för allt smör i Småland göra detta ogjort. Det har varit en härlig tid. Och vem vet, jobbansökningar har skickats och månne så titulerar man sig söderhamnare i exil igen till hösten. Men nu laddar vi för en sommar i Söderhamn va? Och det är banne mig inte så jäkla fel det heller!
Nä nu nöjer vi oss för denna gång.

Sleep tight bitches!