P-Floyd - "On the turning away"

Här kommer den, den utlovade "On the turning away" från fredagens besök i Dalhalla. Då denna kom rätt tidigt i setlistan och mörkret inte lagt sig ännu sparades det lite på ljusshowen och det som var kom väl inte riktigt till sitt rätta jag. Därför funderar jag på att lägga upp "Run like hell" också någon gång, där sparades det inte. Men skit i det nu och lyssna istället, lyssna och njut!

Del 1

Del 2

Har även lagt upp bilder från kvällen på bilddagboken, intresserade trycker här.

P-Floyd där dom hör hemma

Då var sommarens andra stora höjdpunkt över då och nu är det bara att lägga sig och vänta på att mörkret och kylan ska ta ett allt stadigare grepp om oss. Men jäklar vilket avslut på sommaren det var. Det är i Dalarna P-Floyd hör hemma och det är i Dalhalla de ska spela. P-Floyd är ett fenomen, trots att de enbart spelar Pink Floyds låtar gör de det på ett sånt sätt att man lätt kan glömma bort att det är Waters och Gilmour som skrivit allt och inte Stumsner och Lundin. Måste säga att vissa låtar görs faktiskt bättre än orginalen och ett exempel på det är "On the turning away", jag filmade hela den så den kommer att läggas upp på bloggen i sinom tid. Men jag kan säga redan nu att det kom en och annan tår under den låten och även under vissa andra ska tilläggas... Tår nummer ett kom redan under fjärde (tror jag det var) låten som var "Mother", sen kom nästa under nyss nämnda "On the turning away", den tredje letade sig fram under "Wish you where here" och den sista kom under den avslutande låten "The tide is turning". En låt som jag inte alls kände igen så jag började fundera på om de kanske rentav spelade ett eget alster som avslutning (vilket vore jäkligt roligt) men så var det inte. Efter lite forskande visade det sig att Roger Waters skrivit den under sin karriär som solo. Men fy fan i gatan vad vacker den var, min bror säger att det är det vackraste han hört live och jag kan vara beredd att hålla med. Den spelade jag inte in på grund av den enkla anledningen att jag bara satt och gapade, hade inte en tanke på att kameran låg i fickan. Jag blev stum helt enkelt!

Det kändes verkligen som P-Floyd kom till sin rätta igår och vilken show de bjöd på. Ljusshowen var i yppersta världsklass, de bjöd på eld, fyrverkerier, en skönsjungande kammarkör på 40 pers och en stråksektion lyfte vissa låtar ännu mer och dessutom hade de TVÅ flygplan som utförde stor akrobatik i luften ovanför oss i säkert 10 minuter. De bjöd även på en gäst som var Jan Åström, en man med en riktigt skön röst. Han var med i "Shine on you crazy diamond" och "The tide is turning" och gjorde det bra. Det var påkostat och det var väldigt, väldigt lyckat. Det var inte perfekt, för ibland jävlades tekniken för dom men vad gör det en sådan kväll. Jag klagar inte! Att se P-Floyd i ett konserthus nästa gång kommer nog att kännas fjuttigt och man kommer troligen att jämföra allt med det man såg igår. Så därför tycker jag att dom ska hålla sig ifrån de små, men mysiga, konserthusen och satsa på större. En utlandsturné vore inte omöjlig och eftersom de växt mer och mer i snart 15 år så blir det nog nästa steg. De är definitivt redo för det. Det finns ett sug efter Pink Floyd men om dom är de tyst och då är P-Floyd det bästa alternativet tror jag. Jag skulle kunna skriva mycket mer men det gör jag inte. Jag kommer att lägga upp bilder på bilddagboken snart och filmen ska jag lägga upp snart så ni får åtminstone se och höra lite granna hur jäkla bra vi hade det igår.

Trevlig lördag mina vänner!

Lata dagar...

Skolan har börjat fast inte pluggandet. Som vanlig var jag ute lite väl sent med att fixa böcker vilket så här långt har inneburit att jag inte har pluggat en minut här hemma i lägenheten. Och inte ens biblioteken har jag nytta av då alla böcker som vi ska ha redan är utlånade. Till och med referensexemplaren som finns på skolans bibbla har jag inte hunnit på. Men ska göra ett försök till idag och eventuellt imorgon också. Hade det inte varit för de två lektioner vi haft (där jag suttit som ett fån och nickat med) så kunde man tro att jag fortfarande hade sommarlov. Detta betyder alltså att jag fortfarande har en jävla massa dötid att slå ihjäl som allt som oftast betyder promenader, surfande och detta eviga grubblande som jag tydligen inte kan komma ifrån. Men i tisdags hängde jag iaf med ett par polare till Strömvallen för att se Gefle - Helsingborg och fy satan vilket lir Gefle bjöd på. När man såg dom då kunde man inte förstå att de ligger på nedflyttningsplats. Imponerande! Hoppas bara att de klarar det.

Imorgon bär det av till Rättvik när det äntligen är dags att se 50-års presenten farsgubben fick av mig och Junior. Vi ska nämligen till Dalhalla och se det svenska tributebandet (världens bästa?) P-Floyd som spelar... ja just det, Pink Floyd musik. Då alla tre Karlssonspöjkarna älskar detta eminenta band från England tyckte vi att en perfekt present till gubben vore att skicka honom till Dalarna för att få se ett lika eminent tributeband. Det kommer att bli underbart!
Här får ni ett smakprov hur det såg ut sist de spelade på Dalhalla i augusti 2006.

Baby can I hold you

Tracy säger det bäst...

Back in Gefle

Jahaja då sitter man här igen då, i en liten och varm lägenhet i Gefle. Vart fan tog sommaren vägen? Känner en lätt irritation över att det gjordes på tok för lite under de lediga dagarna. Hann visserligen med både Iron Maiden och en hel del festande men det gör man ju alltid. Var även vissa personer jag hoppades få tillbringa mycket mer tid med också men det kommer väl kanske fler chanser till det hoppas jag. Idag gjordes alltså den första skoldagen på väldigt länge och det var väl som vanligt. Vi var ett gäng trötta studenter som satt och lyssnade på Bengts så vanligt förekommande utsvävningar som alltid och det vettetusan om vi blev något klarare på vad som ska göras nu heller. Men så är han Bengan, rätt skön snubbe. Kommer aldrig glömma en föreläsning i våras då vi pratade, eller Bengt gjorde det, om svensk historia och snuddade vid häxprocesserna som förekom och det hela slutade med att Bengt funderade hur det såg ut när häxorna knullade med Satan himself eftersom det sades att det knullades rygg mot rygg...

Det är dags att ta farväl ännu en gång. Denna gång till en jäkligt mysig katt som hastigt bestämde sig för att lämna oss. Katten i fråga hette Sluggo och tillhörde min kära Mormor och Morfar när han var i livet. Vad som hände med honom vet vi inte, det enda vi vet är att han helt plötsligt blev alldeles orkeslös och orkade inte ens dricka vatten på slutet. Och idag så gav han upp. Tråkigt naturligtvis men så är det, dom lever inte så länge de små liven. Fast nu var ju Sluggo inte speciellt liten om man säger så, en riktig biff som levde livet. En riktig sköning var det. Kommer inte heller att glömma den gången då Sluggo vägrade släppa över en hund till andra sidan gatan utan lade sig istället i vägen för hundstackarn som inte vågade närma sig en meter. Och då var det en stövare vi snackar om, ingen liten knähund. Men nu är han återigen med Morfar däruppe och jag kan ge mig fan på att han inte släpper en hundjävel över gatan där heller...

God Natt!

Tystnaden bryts

Karlsson har drabbats av en total bloggstiltje och till det finns det flera anledningar men det tar vi en annan gång. Och istället för att spy ur mig en massa inlägg bara för sakens skull har jag helt enkelt skitit i det. Blir bara pannkaka ändå. Men nu är det ändå dags att bryta tystnaden, om än bara tillfälligt kanske. Och den bryts på ett alldeles utmärkt sett enligt mig. Den bryts med en musikvideo med Hellacopters med en låt från, i denna blogg nyligen utsedda världens bästa coverskiva, Head Off. En underbar låt ursprungligen framförd av Royal Cream men som blivit finputsad och skinande av Nicke & co. I slutet av oktober blir det stor avskedsföreställning på Debaser Medis i Stockholm med spelningar två dagar i rad. Hittar man någon vänlig själ att övernatta hos så kommer jag troligtvis att vara där båda kvällarna, får man en sista chans ska man ta den!

Hellacopters - Darling Darling

0-0

Så gick det i gårdagens match mot Ljusne. Ett rätt så rättvist resultat måste jag säga då TIKEN var lite hetare och bättre i första halvlek medan Ljusne till stora delar styrde den andra. Men visst hade de blåvita de vassaste målchanserna ändå? Det tycker iaf jag och syftar då på de två ribbträffarna, lite flipperspel framför Big i Ljusnemålet och Manges friläge som tyvärr inte sattes i mål. Så man kan väl säga 0-0 med mersmak för oss men det får man inga extra poäng för. Det var en underhållande match att titta på med spänning så det räckte och blev över och med två lag som vill spela fotboll. Tycker att vi stundtals spelar fin fotboll och det känns som att vi kommer att klättra i tabellen om vi kan fortsätta spela som vi gjort de två senaste matcherna. Härligt att se inställningen också. Men antar att det är mindre härligt för Kapten Tommy idag som fick lårkakor på båda låren plus en fin smäll på vaden också. Hehe, jag säger som Kjell: "Kör på, skit i att det gör ont!"

Jag ljög för er igår också när jag skrev att jag skulle sitta på bänken, det gjorde jag inte men jag fick inte starta heller. Istället bevittnades matchen på sidan utanför truppen. Jag var kallad till samlingen men på grund av att några gubbar som var tveksamma till spel gav klartecken för spel så fick jag inte ens byta om. Besviken? Ja, nåt så innihelvete men så är det ibland. Synd bara att man inte kunde fått reda på det tidigare så hade man kunnat styrt kosan till Gävle och tittat på Hellsingland Undergrounds spelning på Cityfesten och träffat lite trevligt folk.

Idag blir det SFF- Heby för Karlsson och eventuellt kommer jag att göra Nilssons sällskap i Storsjön ikväll.
Ha en trevlig lördag gott folk!

The one I love

Derbydags igen!

Ikväll är det dags för nåt så ovanligt som ett Söderhamnsderby i div. 4... Eller inte, det fullkomligt kryllar av sådana den här sommaren. Och det tackar vi för, man blir alltid lite argare och lite fulare när det står rivaler från den egna kommunen på andra sidan. Idag tar vi emot Ljusne på hemmaplan och med tanke på att dom är obesegrade på tio matcher (eller nåt sånt) så kommer det att bli en sjuhelvetes tuff match för oss. Men det kommer säkerligen att bli tufft för Ljusne också. TIKEN ställer idag upp med kanske det som är den bästa startelvan hittills och har vi riktig tur så kanske även målkungen Wally kan starta också. Vi håller tummarna för det. För undertecknads del så blir det en bänkplats ikväll så man får hoppas på ett inhopp denna match med. Och sist man började på bänken så vann vi ju med 2-1 så Kjell har kanske hittat en vinnande taktik nu :) Med eller utan Karlsson från start, ikväll ger vi Ljusne en tuff match och kl 19:00 sparkar vi igång matchen på Trönö IP med en för tillfället mycket fin matta.

Brajja och Christer in action i bortamötet mot Ljusne under vårsäsongen. Då slutade matchen 2-2, vad blir det nu? Place your bets here!

Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer...

Så sjöng På Rymmenhjältarna Hjalle och Heavy en gång i tiden, visserligen handlade det då om snö i Arjeplog men det passar in på dagens väder i Trönö också. Har fanimig regnat konstant hela dagen och det regnade även väldigt mycket igår också. Här har man gått och blivit bortskämd med 25 grader och sol i ett par veckor och så kommer den här skiten. Det drar ner Karlssons humör ordentligt. Man blir nästan helt apatisk och sitter bara inne och slöar. Visst, man kan ju alltid åka till någon kompis en stund och ha det roligt men inte ens det gör man. Nä, dåligt väder är dåligt för mig. Det gör mig till och med till en dålig bloggare, inte för att jag påstår att jag är särskilt bra annars heller, för nu har jag nog åkt på en släng av skrivkramp också. Så nu sätter vi punkt på det som kan ha varit det absolut mest meningslösa blogginlägget från Karlssons sida och säger god natt.

Äntligen!

Äntligen kom den, den så välbehövliga segern, de tre så viktiga poängen för TIKEN i division 4. Och att de kom i ett derby mot Sandarne gör inte heller ont. 2-1 skrevs slutresultatet till efter två mål i första halvlek av Christer. Det var en rätt tillknäppt historia, framförallt i första halvlek med få målchanser för båda lagen men ändå kunde vi alltså gå till paus med 2-0 i ryggen. Det kändes stabilt och vi bjöd inte Sandarne på mycket alls. Andra halvlek fortsatte likadant men som så många gånger förr när ett lag med missflyt och få poäng har ledningen så sjönk vi ner i planen och började grisspela. Det är inte så vackert, att lyfta långt istället för att få igång ett passningsspel men man har inte råd att glänsa när man ligger under strecket. Poängen är allt som räknas. Och med lite flyt och ett jävla kämpande kunde vi hålla undan, Sandarne fick ett reduceringsmål men förutom en vass reflexräddning av DJ och ett fräsande skott utanför målramen skapades det inte så mycket mer. Detta var skönt gubbar! Nu tar vi Ljusne av bara farten också :)

Ha en bra dag!