Julklapp

Ni ska få en julklapp mina tappra, trogna läsare. Trots att uppdateringen är mer än usel så ligger besökarstatistiken stadigt runt samma nivå varje dag och det värmer ett bloggarhjärta. Så nu vill jag ge något tillbaka, en försenad julklapp. Junior har tipsat mig om denna underbart mysiga låt och nu för jag facklan vidare till er. På återhörande!

Ayreon - "Day seven: Hope"

Javisst blev det!

Javisst blev det bastu och snöbad och visst blev det bilder, inte så bra sådana men bilder ändock. Fantastiskt vad skönt det kan vara att springa från bastun, ut till snön och gräva ner sig i snön för att fort som fan ta sig upp och springa in till värmen igen. Fast egentligen inte. Smärtan, som är oundviklig, när man ligger där som djupast ner i snön är inte skön och inte heller chocken kroppen får när man återigen är inne i bastun igen. Men sen, när det släpper så är det så förbannat skönt att man omedelbart planerar för nästa sväng ut till drivorna. Det är lätt värt det. Idag blev det två sängar ut till snön. Gör det du med!

En bastu på det här?

Det kräksnöar i Trönö och genom en rad vetenskapliga tester har lillebror kommit fram till att snödjupet för någon timme sedan låg på stabila 45 centimeter. Möjligen har det sedan dess nått 50-strecket. Vilket osökt får mig att planera ett bastubad med tillhörande dopp i snön. Det är skönt. Kallt så inihelvete men skönt, åtminstone när man kryper in i värmen igen. Det får nog bli så. Längesedan jag bastade överhuvudtaget. Fortsättning följer. Kanske med bilder. Men var lugna, ni ska inte behöva se Karlsson med rumpan bar. Ska det badas i snön badas det med shorts.

Inte som en man längre

Nu håller det inte längre. Jag kan inte längre upprätthålla fasaden av en riktig man utan gråter nu titt som tätt på grund av den träningsvärk som belägrat min kropp från midjan och uppåt. Nä nu tar jag i. Men vill bara (av någon anledning, medlidande kanske?) göra det klart för er att det gör ont och att jag i detta nu lider av detta. Dessutom ny träning imorgon. Hur ska det gå? Huvva...

Som en man

Idag tar jag min träningsvärk som en man. Med andra ord gråter jag bara när ingen ser på.

Nice price!

Jag har fyndat. Och nu snackar vi riktiga fynd. Jag vet faktiskt inte om jag gjort större fynd någon gång i hela mitt liv. Det är till och med större än den gången i min barndom då jag hittade 10 kronor under bron till den gamla kiosken på Trönö IP under en av A-lagets matcher och jag kunde köpa mig ytterligare en chipspåse. Summan jag har fyndat för är 1515 och de har spenderats på livemusik. Nu kanske du tycker att det är lite väl mycket för en konsert. Men nu pratar vi inte om en konsert. Nej nej nej! Vi snackar om ett knippe konserter. Och alla kommer de äga rum till sommaren (som förövrigt känns väldigt avlägsen nu med minusgrader och snöfall). För 1515 kronor kommer jag att få se följande:
Kiss
Iron Maiden
Heaven and Hell
Mötley Crüe
Alice Cooper
Iggy & The Stooges
Slayer
Anthrax
Det är inga duvungar precis. Idel legender. Dessutom utlovar festivalarrangören Sonisphere att fler band tillkommer. Det gott folk är vad jag kallar för nice price det!

Om och om och om igen

Tittade inte på gårdagens Idolfinal då jag var upptagen med att träda in i dimmans förlovade värld och att återigen tappa bort bankomatkortet. Bra jobbat Andreas! Alltså var jag tvungen att se hur det gick i den nyss nämnda finalen idag istället och även titta på de olika bidragen som Erik och Calle bjöd på. Och vinnarlåten med Erik har jag tittat på om och om och om igen för att efter en paus återigen vevat den. Det är så fantastiskt bra. Rösten är så fantastiskt bra. Vrålet som Erik häver ur sig ungefär 2:42 in i låten är bland det värsta jag har varit med om. Det ger mig gåshud och rysningar och jag tror tamefan att med lite koncentration och rätt sinnesstämning skulle det kunna jobba upp en redig ståfräs också. Då kanske ni förstår hur bra jag tycker att det är! Till och med låten faller mig i smaken, men det kanske mest beror på rösten den späda killen besitter. Vi tittar, eller framförallt lyssnar, på den en gång till. Här hos mig. Det kan vi väl göra? Bra.

Husgudarna

Husgudarna kommer tillbaka. Mina husgudar. Iron Maiden alltså. Det gjorde den här dagen så mycket bättre när det durrade till i min ficka idag när Jansson släppte bomben via sms. Hjältarna är huvudakten på sommarens Sonispherefestival i Stockholm och biljetterna släpps på måndag. Jag ger mig fan på att det ska lösa sig den här gången också. Vi ska f å tag på biljetter. Och med vi menar jag DU och jag, Jansson. Eller hur? Är gudarna med oss skriker vi återigen för fulla halsar efter mr Dickinsons uppmaningar den 7 augusti! Så här lät och såg det ut när vi gjorde det 2005.

Har jag någonsin sagt dig
hur underbar du är
Hur mycket jag vill ha dig
hur jag håller dig kär
Jag trodde hjärtat mitt var tufft
men det gråter när vi är isär

När alla runt mig pekar finger
Och bron jag går på plötsligt brinner
Just när det känns som jag försvinner
Då är du stjärnan på min himmel
På min himmel
Du är stjärnan på min himmel

Går med lätta steg

Jag går med lätta steg idag. Och det är inte långt ifrån ett leende på mina läppar. Möjligen beror det på att jag skickar in examensarbetet för granskning idag. Möjligen är det den skrattande flickan i telefonen som fortfarande smittar av sig. Möjligen så är det för att det äntligen blivit minusgrader (som det SKA vara under vinterhalvåret, annars kan vi lika gärna stryka hela jävla årstiden). Möjligen så är det för att jag ska hämta ut mitt nya bankomatkort idag, jag lyckades ju slarva bort det i fredagens täta dimma. Vi firar denna glada dag med att lyssna på en riktig rökare med Big Country. Och nej Jansson och Junior, det blir inte "Ships" denna gång. Det finns flera godingar som ni vet. "We're not in Kansas" till exempel. Ni som inte hört denna förut, lyssna framförallt på manglingen i slutet av låten. Wunderbar!

Kvällens aktivitet

Det står kårkväll på kvällens schema. Något som det står otroligt sällan på just mitt schema iaf, på vissa andras lite oftare. Men jag har allt som oftast lyst med min frånvaro på kårkvällarna av den enkla anledningen att jag väldigt sällan har haft roligt på kåren. Eller matsalsdiscot som jag brukar säga när jag känner mig lite wild and crazy. Men ikväll är det dags. Lite sista chansen varning för mig då jag inte har alltför långt kvar som student på Högskolan i Gävle, känn på den ni! Men den stora anledningen till kvällens kårbesök är att jag vill se min gode vän Magnus trubadura lite. Jag har ännu inte varit på någon trubadurafton när han trubadurar så nu måste jag ju verkligen göra det. Att det dessutom ser ut att bli en mysfest istället för dyngfest (för mig och mina vänner iaf) med en bit mat (ryktas om tacopaj) och några öl gör inte saken mindre lockande. Har varken ork eller lust med en redig fylla idag. En skön salongsberusning är precis vad jag behöver nu. För att fira lite. För att fira att examensarbetet är klart för att skickas in. Säg grattis! Säg grattis för bövelen så lovar jag att säga tack.