Comeback!

Snacket på stan har gått. Varför slutade Charlie Bullit blogga? Kommer han att göra en efterlängtad comeback? Så jag är helt enkelt trött på att snack bakom ryggen, allt tisseltassel. Comebacken är ett faktum, comebacken är här. Varför kan man fråga sig, men det är trots allt så att skrivandet alltid har varit en rolig syssla. Och den egentliga anledningen till att bloggen temporärt lades ner hade ju inte med skrivandet att göra utan om vad jag skrev om, det var alldeles för dystert där. Men Karlsson mår bättre och gör ett nytt försök.

Ett läsår i huvudstaden har snart gått. Helt jävla sjukt vad fort tiden går. En tid som bjudit på både ris och ros. Ett äventyr som började med en brinnande hjärta och förhoppningen att ett kortare avstånd skulle få slut på singellivet (det var faktiskt därför jag började söka jobb här) och slutade med ett kärleksfiasko och ett slut på vikariatet. Ett äventyr som slutar den 22:a juni då arbetet tar slut och innebär att jag snart titulerar mig som söderhamnare igen. Men ångrar jag mig? Nej för fan! Detta år har varit galet roligt (även om det kan låta som raka motsatsen här ovanför). Jag har växt som lärare och jag har växt som människa. Jag har mött helt fantastiska kollegor, jag har fått jobba på en fantastisk skola, jag har lärt känna en hel del nytt folk och jag har förälskat mig i huvudstaden vi kallar Stockholm (även om invånarna ibland kan lämna lite övrigt att önska). Skulle inte för allt smör i Småland göra detta ogjort. Det har varit en härlig tid. Och vem vet, jobbansökningar har skickats och månne så titulerar man sig söderhamnare i exil igen till hösten. Men nu laddar vi för en sommar i Söderhamn va? Och det är banne mig inte så jäkla fel det heller!
Nä nu nöjer vi oss för denna gång.

Sleep tight bitches!

Ett farväl

Det är över nu. Beslutet är taget och detta är det sista inlägget som skrivs i denna blogg. Motivationen att blogga är helt enkelt inte den rätta vilket också den bristfälliga uppdateringen tydligt visar. Dom få gånger jag känner för att skriva är när känslorna tar över, det känns lite tyngre och man vill skriva av sig lite. Detta gör då denna blogg till en blogg fylld av självömkan och även om jag vidhåller att det ibland är otroligt skönt att få just skriva av sig så gillar jag själv inte att läsa bloggar med sådana texter. Därför vill jag heller inte driva en sån blogg. Dessutom vill jag inte reta upp någon med mina "skriva-av-mig-texter", det har hänt och det är inte speciellt roligt.

Så jag tackar för mig och jag hoppas att jag åtminstone ibland fått dig att le litegranna och kanske till och med fått upp ögonen för någon/några av de artister jag har gjort reklam för. Ta hand om er!

Charlie Bullit

8/4 2008 - 22/2 2011

Back in business

Tiden går fort och så även under lov. Ett lov som var helt jävla underbart (ursäkta svordomen men den behövdes för att verkligen poängtera lovets storhet, dessutom gillar jag att svära). Sedan jag flyttade till Stockholm är Söderhamn och framförallt Trönö förknippat med så otroligt mycket glädje. Det är där bandyn finns (och med bandy menar jag Broberg), det är där familjen finns, det är där vännerna finns, det är där fotbollen finns och ja så skulle jag kunna fortsätta hur länge som helst. Skjutsade hem vänner till mor och far i helgen och då så den ena av dom att det är när man flyttar man lär sig att uppskatta sin hemort. Karlsson skriver under, det är verkligen så.

Men nu är det en ny termin som startat, startat med en rivstart till och med och det är väl egentligen lika bra det. Så att man kommer in i det. Men det var tungt i måndags, det vill jag lova. Att kastas in i fullt arbete och att återigen komma hem till en tom lägenhet efter nästan tre veckors ledighet och bortskämdhet var en skaplig kontrast. Men jag tycker att jag tacklade den rätt bra. Nu längtar vi till helgen (som vanligt iofs), bortbjuden på middag på fredag och så kanske ett kusinbesök väntar på det också. Tummen upp!

Jag må vara barnslig men den här bilden får mig att garva varje gång jag ser den. Vi knäppte många såna här kort, bror och jag och fasen vad roligt vi hade. Fast vi brukar ju ha rätt roligt tillsammans vi två. Kanske på grund av hur vi ser ut?
På återhörande!

Så farligt är det väl inte?

Jag är medveten om, och håller med, att det är en skräll att jag ska vara med och spela KM med Trönö nu i helgen. Men så jävla otippat är det väl inte så att det ska behöva regna döda fåglar från himlen? Det tycker jag faktiskt är att ta i.

Men seriöst, vad fan är det som händer? Fåglar faller från skyn i USA, Sverige och Italien och i Nya Zeeland så sköljs miljontals döda fiskar upp på stranden. Alex Schulman drog paraleller till inledningar i amerikanska katastroffilmer, där något mystiskt och oförutsägbart förvirrar forskarna innan helvetet slår till. Måtte han ha fel, den gode Schulman.

Baker Street

Läser på aftonbladet.se att den skotske musikern Gerry Rafferty nu har lämnat jordelivet endast 63 år gammal. Jag kan inte påstå att jag är speciellt insatt i hans musicerande vilket inte heller gör det möjligt för mig att uttala mig om hans storhet. Men jag har hört en låt, troligtvis hans största hit, och det är Baker Street. Och den gillar jag skarpt. Så därför lyssnar vi på den idag och önskar Gerry en skön vila däruppe bland molnen.

Gerry Rafferty - "Baker Street"

Vinterlek

Dagar som denna är vintern tametusan lika bra som sommaren. Visst, det hade kunnat varit någon grad närmare nollstrecket och det hade ju inte gjort ont med lite sol heller. Men fy fan vad roligt vi har haft. Som jag flaggat för tidigare så var det pulkaåkning som stod på schemat idag och kl 11.00 infann vi oss på Stormorshäll för lite hederlig vinterlek. Det var väldigt länge sen jag åkte pulka och man var lite ringrostig. Men det var precis lika roligt som jag minns det och att varenda åk slutade med en vurpa gjorde det hela mycket roligare för både åskådare som utövare. Det kommer definitivt inte att dröja lika länge tills jag åker nästa gång, och inte heller lika länge tills jag umgås med dagens juveler igen. Urban och Mats, fan vad roligt jag har med er. Och att Urban skaffat sig en fantasisk familj med tre söta döttrar är väldigt roligt, även om dessa nyss nämnda döttrar gång på gång under skandalartade former dömde till Mats fördel i pulkatävlingen. Med mutning och tjuvstart kommer man tydligen långt Mats...

Det är också dagar som denna man kommer att sakna om en vecka när man sitter ensam i en lägenhet i Kista, med närmsta vän en 45-50 minuter och byten mellan buss och pendeltåg bort. Det är det som är det tråkiga med Stockholm, dessa förbannade avstånd. Sen måste jag bli bättre att bredda min umgängeskrets i huvudstaden också. Det finns några kära vänner som jag håller hårt i men jag kan inte förlita mig på att dom ska orka umgås med Karlsson hela tiden. Kanske en lösning på det hela är att hitta en klubb att lira lite boll med. Sen en lösning som är väldigt enkel är att ta mer kontakt med de lite ytligare vännerna jag har därnere. Så blir det här bra. Sen kommer jag aldrig att sluta återvända till mina vänner i Söderhamn.

Go natt!

Lata dagar

Karlsson har det bra nu. Medan de flesta nu lämnat ledigheten och gått tillbaka till vardagen med allt vad det innebär så har jag en vecka kvar på min ledighet. Man kan säga att jag tar det rätt lugnt nu, bara finns till och andas in den kyliga och klara vinterluften. Fast jag tar inte det helt lugnt. Ikväll är det dags för fotbollsträning igen (love it, miss it) och imorgon är det dags för pulkaåkning med Mats och Urban + familj. Ska bli så jävla roligt, träffar dom grabbarna allt för sällan nu. Nu gäller det bara för mig att hitta en pulka. En väloljad en ska det vara. Imorgon ska det slås hastighetsrekord. Mats tvivlar och påstår att jag är för lätt. Pyttsan säger jag. Man kommer långt på jävlar anamma plus att jag under hela julhelgen har preparerat mig med en massa (o)nyttigheter vilket kommer att ge mig ovärderliga hundradelar i jakten på rekord. Det kommer att bli magiskt gott folk.