Det är inte ofta i mitt 24 år långa liv som jag bytt frisyrer. När man var som minst så var det ju mamma som bestämde. Men ett tag körde jag stenhårt på stubb, när håret ska stå rakt upp. Under övergången från mellanstadie/högstadie så hade jag för mig att en klassisk sidbena var snyggt och håret låg som slickat längs med huvudet. Men snyggt var det inte. Efter det körde jag med mittbena istället, denna gång struntade jag i hårsprayen och körde med vattenkammat. Det såg väl lite bättre ut. Under gymnasiet lät jag det växa tills det såg förjävligt ut, skäms varje gång jag ser korten från balen. Hur kunde jag? Och nuförtiden kör jag väl på en förbättrad variant av gymnasiefrisyren, jag håller det lite kortare och klipper mig i tid. Jag tycker väl att jag passar rätt bra i det. Inget uppseendeväckande, inte ovårdat, ganska slätstruket med andra ord. Tråkigt? Ja många skulle nog säga det. Bekvämt? Absolut. Hur länge jag kommer att fortsätta med denna frisyr står väl skrivet i stjärnorna någonstans. Vet inte hur man skulle förändra heller. Kanske ska man helt enkelt ge frisörskan fria händer?
Resultatet av dagens klippning, tyvärr kan inte ens den bästa frisören/frisörskan göra något åt själva ansiktet.
Läs även andra bloggares åsikter om hår, klippning, frisyr
3 kommentarer:
Du passar alldeles utmärkt i en U.S. ARMY frisyr Kalle, det är inte alla som gör det.
Tycker att det vore intressant om du någon gång valde att spara ut håret till en liten rockmusiksfrisyr, likt Hoffman och mig själv.
Hoffmann: Vet inte om jag ska ta min U.S. Army-frisyr som en pik eller om jag ska ta det som en komplimang... Tack?
Jansson: Ett gott skratt skulle ni onekligen få.
Skicka en kommentar