Barndomsminnen

Idag när jag var på väg till och ifrån Gävle så såg jag väldigt många husvagnar på vägarna och trots att husvagnar är väldigt vanliga har de väl också fått en ordentligt tråkstämpel på sig. Att husvagnssemestrar är något för människor i övre medelåldern som klär sig i matchande träningsoveraller och bara är... ja tråkiga. Det håller jag inte med om. För mig är husvagnssemester ett ord som förknippas med oförglömliga minnen från min barndom. Detta tack vare farmor och farfar som varje sommar från då jag var kanske en 3-4 år gammal till 12-13 tog med mig, junior och Jansson på husvagnssemester, oftast till Dalarna och i synnerhet Leksands Camping. Och vilka minnen sen. Jag minns ivern och förväntningarna man hade när man satt hemma på bron och väntade på att få se farmor och farfars ekipage komma för att hämta oss. Jag minns när vi kom fram till campingen och vi tittade upp ur bilens sollucka och visslade på alla tjejer vi såg (något som vi inte riktigt vågade de sista åren). Jag minns alla de otaliga bad i Siljan med farfar sittandes på stranden med ett vakande öga över oss knåddar i vattnet. Jag minns frukostarna runt det lilla men väldukade bordet i husvagnen. Jag minns grillkvällarna och farfars socialiserande med de tillfälliga grannarna. Jag minns farmors amerikanska makaroner (aldrig var det godare än på semestern). Jag minns de stenhårda badminton- och fotbollsmatcherna barnen emellan. Jag minns spelkvällarna vi hade i husvagnen på kvällarna. Jag minns hur glada farmor och farfar var och jag minns hur underbart de fick oss att må. Jag minns till och med turerna till servicehusen för tandborstning och tvättning med glädje. Jag är farmor och farfar för evigt tacksam för att de tog med oss på dessa resor och jag ser tillbaka på dom med glädje och saknad, saknad efter en farfar som lämnade oss alldeles för tidigt. Så skaffa nu en husvagn om/när ni bildat en familj och skapa era egna minnen som håller livet ut.

Läs även andra bloggares åsikter om husvagn, semester, barndom