It´s been a bad day, please don´t take a picture

Eller ok då, vill nån ta ett kort på eländet så vassego. Dagen i sig har iofs inte varit så pjåkig den heller, har varit rätt skönt väder och hade en hyfsad dag i skolan. Nog lät det som att jag blev godkänd i detta moment också tycker jag. Men det visar sig. Annars är det en ganska less Karlsson nu. En Karlsson som är less på plugget, en Karlsson som är less på singellivet (jag bits inte). Plura sjöng en gång: "men jag har levt för länge utan sällskap", antar att det är jag som sjunger det nu. När man går där i parkerna och ser alla glada par gå hand i hand är det svårt att inte bli lite avundsjuk. Fast samtidigt blir man gladare själv av att se glada människor. Det är också en Karlsson som sörjer att Yngve och Svea har lämnat oss, båda två inom ett halvår. "Bone" kommer inte att vara samma sak utan dom två.

Varför ska vissa saker vara så svåra att sluta grubbla på? Saker som skett och som inte kommer att ändra sig, även om man gärna sett att det vore annorlunda. Det är onödigt, irriterande och jobbigt att inte kunna släppa det helt och hållet. Vissa dagar dyker det upp igen. Vad skönt det vore om man kunde trycka på en knapp, nollställa sig och gå vidare. Men så lätt ska det tydligen inte vara. Grubblandet kommer att sluta men tar lite längre tid än vad man önskat sig.

Nä fy fan vad deppigt det blev, nu går Karlsson och skärper till sig!