Praktikanten

Nu har man då klarat av dag två på praktiken, eller VFU som det heter. Och hur har det gått frågar ni er. Jodå, hittills har det gått bra. Dessa två dagar har mest handlat om att fixa med det praktiska som att fixa nycklar och passerkort, bekanta sig med lärarna och planerat. Inte mycket till undervisning ledd av praktikant Karlsson alltså. Men det kommer. Redan imorgon är det dags, ingen stor grej men åtminstone en start. Nästa vecka är det tänkt att jag ska vara i full gång, inte hela tiden men med tre klasser iaf. Det känns lite nervöst, lite spännande måste jag erkänna men lärarna har nog rätt i att det är lika bra att komma in i det direkt istället för att dra på det. Men som sagt, lite nervöst är det allt. Är en hel del saker att tänka på när man planerar en lektion. Men det löser sig nog, saker och ting brukar ha en förmåga att göra det. Och skulle det inte göra det så får jag trösta mig med en lärares ord: "Du sabbar inte en elevs skolgång för att du har ett mindre lyckat moment". Sant så sant, men det skulle kännas tungt att misslyckas helt :)

Junior visade mig idag en jävligt skön och rolig reklamfilm från Diesel. Då Youtube tycker att innehållet kan vara stötande och vill att man loggar in för att se kan jag inte klistra in filmen här för jag orkar inte logga in. Så jag länkar till Idiot.se istället... KLICKA HÄR för att se filmen.

God kväll

Det gick vägen

Vi grejade det, TIKEN spelar i division 4 även nästa säsong. Gårdagens match mot Stugsund som slutade 3-3 innebar att vi fixade nytt kontrakt på egen hand och det känns jäkligt gött. Har hela säsongen tyckt att Trönö är för bra för att åka ur, det kan ju visserligen bero på att jag är en part i målet men nu har vi också visat att så är fallet. Tänker inte orda så mycket om matchen, tycker att det oavgjorda resultatet ändå var ganska rättvist. Stugsund hade kanske bollen lite mer än oss men vi å andra sidan hade något fler heta målchanser. Nu ska det bli intressant och se vad som händer inför nästa säsong, vilka ansluter och vilka lämnar oss. Låt silly season börja :)

Nu blev det inte Bergvik, som jag trodde, som tog steget ner till femman trots att de förlorade mot Strand. Det är som Jansson skriver, dom lyckas tamefan alltid klara sig ur knipan. Det blir Sandarne som får börja om och det måste kännas förjävla surt för dom. Sandarne gick till pausvila med en betryggande 3-0 ledning och kontraktet i handen men i andra halvlek hände något som helt enkelt måste beskrivas som platt fall. För när domaren blåst av matchen hade även de spelat oavgjort, även dom spelade 3-3. Mot Ramsjö?! I sista omgången med kontraktet som insats! Det ska ju bara inte få ske, men det gjorde det och återkomsten i fyran för kustgänget blev bara ettårig.
På återseende Sandarne och på återseende bloggläsare.

Lördagsmys utan mys

Eftersom säsongens sista match spelas imorgon så håller jag mig i skinnet ikväll, inget alkoholintag med tillhörande krogsväng står alltså på schemat. Och då jag inte heller har lyckats övertala några av mina vänner att hitta på något då deras kväll redan var planerad så blir jag kvar på hemmaplan ikväll. Farsgubben ska visst basta lite så man kanske gör han sällskap i värmen en sväng. Men annars blir det nog till att fördriva kvällen på samma sätt som igår. Letade nämligen fram pappas skivor med The Moody Blues som jag lyssnade igenom och blev påmind om hur underbart vackra vissa av deras låtar är. The Moody Blues är musik man växt upp med och som jag alltid gillat. Det är musik som gjord för mysiga mörka höstkvällar, musik som gjord för att ligga ner i soffan och kura ihop sig med någon speciell och bara vara. Bara mysa. Jag tror att jag ska göra det nu. Kura ihop mig i soffan denna mörka höstkväll, det jävliga är ju att man inte har någon att göra det tillsammans med. Vart är du?

Discover The Moody Blues!

En viss känsla...

...av nervositet infinner sig hos Karlsson när den planerade praktiken i historia närmar sig med stormsteg. På måndag börjar den och så sent som igår hade jag ingen praktikplats och då var det inte nervositet jag kände utan då var det PANIK! En duktig kombination av min lathet och skolans förbannade fumlande resulterade i att jag glömdes bort och ingen praktikplats vigd åt Andreas Karlsson fanns i sikte. Men efter att lyckats få högskolans kontaktperson i dessa frågor att inse att det var dom som tabbat sig mest fick jag dom att inleda ett frenetiskt sökande förra veckan och jag väntade otåligt på ett samtal som skulle få allt att klarna upp. Det dröjde och när dom frågade mig hur jag ställde mig till en plats på en skola i Sandviken drog jag stenhårt i nödbromsen och började fråga lite snällt och vackert om det fanns någon praktikplats att hämta i hemkommunen Söderhamn. Det skulle undersökas och det blev mer väntande på ett samtal. Men igår ringde Lottie som hon heter och berättade för mig att jag ska ha min praktik på Staffanskolan, för er som inte vet vad det är så är det Söderhamns enda gymnasieskola. En våg av lättnad sköljde över mig.

Ända tills nästa våg kom, vågen av nervositet. Gymnasiet! Jag som hela tiden varit inställd på att vara på en högstadieskola. Jag vet inte om jag överdriver nu, eller undervärderar mig själv, men det känns som att nivån på historia i gymnasiet åtminstone för tillfället ligger lite väl högt för mig. Visst, A-kursen som är en fortsättning på grundskolans historia fixar jag nog men när vi kommer till B och C-kursenas källkritik och arkivforskning (som de kurserna SKA innehålla) är jag inte så kaxig. Förhoppningsvis, eftersom detta är min första praktik på ett teoretisk ämne, så får jag mest vara med för att se och lära nu. Inte hoppa in redan på måndag och ta tag i rodret och hålla lektioner. Det är väl visserligen upp till mig men man vet aldrig vad handledaren har tänkt sig. Det blir en spännande måndag. Fortsättning följer...

Neil Leyton

Fick för en stund sen för mig att jag skulle inventera min skivsamling, nu är detta inte något jätteprojekt för speciellt stor är den inte. Men tydligen tillräckligt stor för att återupptäcka en skiva på nytt. Ikväll blev det en skiva av kanadensaren Neil Leyton jag hittade, nämligen "Blacklight skies". Denne Neil Leyton som faktiskt spelat i Söderhamn en gång i tiden. På den gamla goda tiden då Söderhamn hade en krog som med jämna mellanrum bjöd på riktigt bra liveakter från sin lilla scen. Det var inte lokala förmågor (även om jag glatt sjungit med både Gasoline Queen och The Suburban Cowboys där) utan vi snackar etablerade artister med skivkontrakt och för en kort men underbar stund hade vi en livescen i Söderhamn. Det var tider det, eller hur Jansson? Jag talar naturligtvis om Sisters som inte finns längre, nu grillar man istället fårkött på öppen eld där. Men åter till Neil, jag var där kvällen han spelade där och fick även nöjet att språka med honom en stund, han signerade även skivan jag talar om. Genomtrevlig kille var det verkligen! Neil och hans medföljande band öppnade denna kväll för Diamond Dogs och det är definitivt inte ofta som man får chansen att se livemusik av samma höga klass i Söderhamn. Jag funderar på om det var någon gång 2005 det ägde rum. Jansson kanske vet säkert? Då Neil inte är speciellt känd för den stora massan vill jag nu göra lite reklam för denna otroligt sköna musiker och bjuder på två låtar. Vi slår på stort. Vi slår på stort för Neil!

Boomp3.com

Boomp3.com

Upplösningen

I skrivande stund är det enbart 4 dagar kvar av fotbollssäsongen 2008, alltså är det 4 dagar kvar tills två kommunlag kan pusta ut och ett kommunlag får ta sig en rejäl funderare på vad som gick snett och ladda om i division 5 nästa säsong. Enligt de flesta som röstade på min lilla undersökning är det Bergvik ( 61 % av rösterna) som får ta funderaren och Sandarne ( 5 %) samt mitt kära Trönö ( 33 %) som kan glädjas åt nytt kontrakt. Lite lustigt är det då att det är just Sandarne, laget som hade störst förtroende, som ligger mest pyrt till även om det fortfarande är jävligt tight därnere i getingboet. Sandarne ligger fortfarande på 22 poäng med en målskillnad som blivit lite sämre nämligen -17. Bergvik lyckades förra omgången ta tre poäng av ett otroligt svagt Arbrå på bortaplan (jag var där och såg eländet) och har nu tagit steget förbi Sandarne med sina 23 poäng och -12 i målskillnad. Och mitt Trönö har efter urladdningen mot ABK2 skrapat ihop 25 poäng och putsat målskillnaden till det bättre, -12.

Precis som de 61 % som röstade på Bergvik tror jag att det blir dom som åker ner en division. Dom tar emot Strand på hemmaplan, Strand som redan är klara seriesegrare och därmed tar klivet upp till trean. Förhopningsvis vill Strand avsluta med en seger och hittar de bara motivationen och inställningen så ska dom vinna mot Bergvik. Sandarne har det lättaste motståndet av trion då de tar emot Ramsjö på hemmaplan och där vinner Tengström & co. Trönö åker till Stuvarvallen och spelar mot Stugsund. Hittar vi bara samma inställning som mot ABK2 så har vi alla chanser i världen att ta hem alla tre poängen även mot kommunens bästa division fyra lag. Att vi har allt i egna händer inför sista omgången är skönt och det är nu upp till bevis.

FORZA TIKEN!

En anekdot var det...

Skäggmiffot på huvudläktarn grävde fram en gammal lagbild på Trönö IKs herrlag som troligen härstammar från 1950-talet någon gång, en lagbild där min morfar Arthur var med på. Roligt att se eller snarare väldigt roligt att se och skäggmiffot passade även på att efterlysa någon rolig anekdot om gubben från mig och Junior. Nu hann Junior före mig och naturligtvis tog han den anekdot jag hade tänkt att berätta så jag får gräva lite djupare i minnet då och se vad jag hittar. Det optimala vore ju att låta morfar själv berätta en men det är dessvärre en omöjlighet då han längre inte finns ibland oss utan bara i våra minnen. Och vilka minnen sen!

Mormor är och har varit en av medlemmarna i Trönö kyrkokör under en lång tid och detta är en historia som är från en resa som denna kör gjorde en gång i tiden. Jag tror att det var rätt länge sedan, möjligen 80-tal. Hursomhelst så följde körmedlemmarnas respektive med på resorna så därför var även morfar med på resan. Nu kan man ju tro att en resa med en kyrkokör innebär resa med buss till någon sevärdhet och ett stopp med en fikapaus, på sin höjd en folköl till fikat. En städad historia med andra ord. Det kanske det hade varit om inte morfars och hans gubbgäng följt med sina fruar på resan för detta var herrar som enligt uppgift kunde festa och gärna gjorde det. Denna gång övernattades det på ett hotell. Ett hotell med en bassäng, en bassäng som på kvällen var väldigt lockande för morfar och hans gäng. Att bassängen var stängd för dagen var inget som stoppade dom men det fick ju naturligtvis delar av hotellets personal att reagera och gå dit för att se vilka fulla människor som helt struntade i hotellets regler. När personalen fick reda på att det var Trönös kyrkokör som var där och höll låda började de självklart fundera vad det var för jävla kyrkokör dom hade att göra med. Och nu kommer vi till historiens höjdpunkt. Med en imponerande tajming ansluter ytterligare en ur sällskapet till dom som hittat bassängen, en person som är märkbart berusad och bärandes på ett antal flaskor av okänt innehåll varpå morfar säger: "Nä men ser man på, här kommer pastor Johansson!"

Nu var det naturligtvis inte kyrkans prälle som kom och gick där, det var bara nåt som min morfar tyckte var jävligt roligt att låta personalen tro och jag kan bara hålla med :)

En lyckad fotbollsdag

Det var en väldigt lyckad dag för Trönö IK det här. Totalt 6 poäng bärgades och detta med en målskillnad på imponerande 14-4. Eller njae, med all fakta i handen så är det kanske inte så imponerande. Jag tar allt från början.
Klockan 12:00, Trönö IP
B-laget tar emot sexans sämsta lag Arbrå 2 och vinner med förkrossande 10-2 utan att behöva förta sig speciellt mycket. Arbrå med, två spelare födda 1995, var inte bra och ska jag vara helt ärlig var det svårt att tagga till och spela fysisk fotboll då. När man möter pojkar som ser liten ut till och med i jämförelse med mig så kan åtminstone inte jag gå in med kroppen fullt ut och köra på, Och framförallt inte när det inte behövs. Vi vann enkelt ändå.

Kl 16:00, Trönö IP
A-laget tar emot Hudiksvall ABK2 och här måste jag säga ändå att vi imponerade. Efter en mindre bra första halvlek, dock utan att vara utspelade, så gick vi till paus i underläge 2-1. Men i andra, då jävlar blev det skillnad. Grabbarna på planen visade prov på en tändning som vi inte sett skymten av tidigare under säsongen och öste på i en jäkla fart. Mange kvitterade till 2-2, Wally gjorde sitt andra mål som betydde 3-2 och Christer avslutade målskyttet och vi kunde skriva 4-2 som slutresultat. Det var en härlig vändning vi stod för och gånger som denna gör det absolut inget att man får stå på sidan i 90 minuter. Vi var bra idag och visade att det här laget är alldeles för bra för femman. Nästa söndag avgörs det, tar vi poäng mot Stugsund så är det klart. Men jag nöjer mig inte med ett kryss. Jag ska ha en seger som avslutning på en jobbig säsong. Benskydd på Hoffmann och Denka ;)

Bakisfrukost

Det är inte speciellt ofta man vaknar upp på morgonen efter en kvälls alkoholintagande av rang och tänker på mat det första man gör. Men en sådan morgon var det denna lördag och då finns det en frukost som helt enkelt är vassare än alla andra. En personlig favorit som som har blivit standard för Karlsson de gånger han slår upp ögonen inne i den stora staden. Det är en saftig räkmacka från hon den där mackochsalladstanten som håller till i Sandarne och Trocadero som gäller och inget annat. Det riktigt knullar i munnen när man äter den om man säger så. Sen är förresten Trocadero den goaste bakisdrycken som finns, mjölk var nr 1 en gång i tiden men nu har Trocan tagit över. När jag dessutom övertalade Junior att prova en kycklingmacka som han minuter senare i stor besvikelse gav bort till mig så måste jag säga att det var en frukost i absolut världsklass man fick i sig denna morgon. Men nu tvivlar jag på att jag kan äta något mer idag för fy satan vad mätt jag är.

Men bara om min älskade väntar

Han på huvudläktarn bloggade om Mörbyligan idag vilket är en väldigt skön proggrupp men när man lyssnar eller tänker på progg hamnar man ju naturligtvis oundvikligen tillslut hos proggens kungar Nationalteatern. Och dom har många fina låtar på sitt samvete men den jag gillar allra bäst, åtminstone nuförtiden, är nog "Men bara om min älskade väntar". Den är vacker och en sång jag gärna sjunger med i. Nu är det ju inte en låt de skrivit själv utan det är en version av Bob Dylans "Tomorrow is a long time" men jag tror åtminstone att Ulf Dageby har skrivit den svenska texten. Har jag fel? Rätta mig då. Här är iaf den otroligt vackra låten med den otroligt spännande videon, ber om ursäkt men hittade ingen annan.



Go kväll

Vilka tar steget ner?

Det börjar dra ihop sig, snart är fotbollssäsongen 2008 över och i bottenstriden i division 4 är det en stenhård kamp om vilka som ska klara sig och spela division 4 fotboll även nästa säsong. Eftersom Bollnäs och Delsbo tydligen inte håller den klass som krävs för att spela i trean nästa år så räknar vi kallt med att tre lag åker ur fyran. Ilsbo är redan ute ur leken och spelar i femman nästa år och det tror jag även Ramsjö gör även om de har en teoretisk chans att klara sig, men den chansen är liten. Då återstår alltså ett lag till som får ta klivet ner och det blir ett kommunlag men vilket? Bergvik ligger sämst till på 20 poäng och -14 i målskillnad och ovanför dom på 22 poäng vardera hittar vi Sandarne med en målskillnad på - 16 och Trönö med målskillnaden -14. Det återstår två matcher att spela för alla inblandade.

-Bergvik möter Arbrå på bortaplan i nästa match och avslutar på hemmaplan mot klara seriesegrarna Strand.
-Sandarne i sin tur har Näsviken på bortaplan och Ramsjö hemma i sista omgången kvar att möta vilket troligen innebär att de möter lag som enbart har äran kvar att spela om.
-Mitt älskade Trönö spelar på söndag hemma mot Hudiksvall ABK2 och avslutar med ett tufft derby mot Stugsund på Stuvarvallen.

Det här blir stenhårt och två jobbiga helger för alla inblandade. Jag har naturligtvis min egen bild över hur det kommer att gå och där spelar Trönö division 4 nästa år. Men vad säger ni? Vilket lag tar steget ner till femman tillsammans med Ilsbo och Ramsjö? Har slängt upp en omröstning om saken. Återstår att se om det blir fler än tre deltagare i den :)

Världen har blivit en legend fattigare

Fick just beskedet av den äldste Nilssonspojken att legenden Richard Wright tråkigt nog avled idag och efter en snabb titt på Aftonbladet fick jag det bekräftat. Han förlorade kampen mot cancer enligt hans talesman, jag visste inte ens att karln var sjuk. Richard Wright var en av medlemmarna i en av världens absolut bästa musikgrupper alla kategorier, Pink Floyd. En grupp han förutom en kort sejour under 80-talet tillhört ända från starten. Detta var ju naturligtvis väldigt tråkigt att höra, dels för att han var en stor musiker men även för att nu är det väl ändå helt kört för en återförening av Pink Floyd? Det känns lite så. Nu har jag väl iofs inte haft några större förhoppningar på det men hoppet är ju det sista som sviker en som det sägs. Så sent som i somras i samband med prisutdelningen av Polarpriset så sa gruppens trummis att han gärna spelade med Pink Floyd igen och att man aldrig skulle säga aldrig. Men nu tror jag tyvärr att det ser mörkt ut. Och kanske ska de låta det vara nu också.

Richard Wright blev 65 år gammal. Vila i frid.

På rätt väg

Folket har talat. Som den envåldshärskare jag är över denna blogg bestämde jag mig för att låta folket (ni läsare) få en chans att bestämma lite över bloggens utseende. Folket skulle få bestämma vilket teckensnitt jag skulle fortsätta att skriva med även om valet inte var helt fritt eftersom jag gav er tre alternativ. Kanske var det något som retade upp läsarkretsen och fick er att bojkotta omröstningen för det var endast tre röster som lades och med min nyligen installerade besöksräknare vet jag att ni är fler än så som läser bloggen. Men hur som helst, vinnare i omröstningen blev Georgia och då kör vi på den nu.

Det har varit en bra helg, åtminstone fotbollsmässigt. Igår spöades Arbrå BK på bortaplan med 3-1 i division 4 i en match jag tycker att vi styrde i stort sett hela tiden. Jag var aldrig, från min bänkplats, riktigt orolig utan jag tyckte att det såg stabilt ut och de tre välbehövliga poängen bärgades hem över bergen till IP Nu har vi allt i egna händer och vi är på rätt väg! Målskyttar: Wally, Captain Chaos och Chricko.
Idag var det b-lagets tur. Bortamatch igen mot division 6 serieledare Enånger. På pappret en enkel match för Enånger men coach Per skrapade ihop ett bra gäng, 11 till antalet, som med ett jävlar anamma och en del flyt kunde hålla Enånger stången och spela oavgjort, 2-2. Riktigt bra kämpat av alla och vi ser alla fram emot den öl som Norrala (seriens tvåa) lovade oss om vi kunde ta poäng av Enånger. Målskytt: Chricko, stekhet i helgen!

Det får räcka så för nu. Ha en trevlig kväll!

Konungens återkomst

Att jag är insnöad på fotboll är ingen nyhet och med fotboll menar jag då den rätta sorten. Alltså den som spelas på de brittiska öarna och främst i England även om man ibland ser spår av samma sorts fotboll i Hälsingland också även om det då är den mer fysiska varianten. Det jag försöker komma fram till är att italiensk fotboll inte är något som jag håller speciellt högt, tvärtom så tål jag den inte. Vuxna män som är mer intresserade av hur håret ligger och att ligga i gräset med enorma "plågor" istället för kamp är bara löjligt. Då är det ju väldigt lustigt att min stora fotbollshjälte är, ja just det...italienare. Jag talar naturligtvis om lirarnas lirare, Chelseas stora hjälte och mannen även motståndarna älskar Gianfranco Zola. Hur kommer det sig då att en italienare är min store fotbollshjälte? Har ett enkelt svar på det. Han är ingen italienare, han är Gianfranco Zola. Han hade bara oturen att födas lite för långt söderut.

Nåväl, nu gör Zola comeback på den engelska fotbollsscenen. Men tyvärr gör han det inte i Chelseas organisation utan i lokalkonkurrenten West Ham. Han tar över laget efter Alan Curbishley (stavfel?) och detta innebär ju naturligtvis att laget stiger enormt på Karlssons rankinglista även om det inte räcker till att rubba Chelsea från första platsen. Men ska något lag vinna över the blues iår är det Zola som ska göra det, det gör absolut ingenting. Detta föder ju även fram stora förhoppningar om att man inom en snar framtid kommer att hitta Zola på Chelseas ledarsida, där han hör hemma. Så håll i er Ferguson, Wenger, Scolari, Moyes och vad fan ni heter. Konungen har återvänt!

Here he is

Bloggfamiljen växer ytterligare. Ni som läser just denna blogg någorlunda regelbundet vet att det finns en skäggig man som är rätt så flitig på att kommentera mina inlägg med ibland vettiga och klara kommentarer men ibland fälls även kommentarer som får en att ruska på huvudet och fundera vad karln går på. Och nu har jag möjlighet att "hämnas" på honom då han startat en alldeles egen blogg (missförstå mig inte, jag gillar hans kommentarer). Jag pratar naturligtvis om Söderhamns mjukaste hårdrockare Jens Dennis "Dee Fearless" Hoffmann. Nu tror jag inte att den mannen behöver någon närmare presentation eftersom jag är övertygad om att majoriteten av mina läsare vet vem det är. Och ni som inte har en aning får helt enkelt undersöka saken på egen hand. Jag skriver mest det här inlägget för att rädda mig själv från hans välkända "nöjdöga", som inte är att leka med, som jag antar jag skulle råka ut för om jag inte gjorde pr för hans blogg. Men hur som helst, klicka er vidare på länken i blogglistan och läs hans "crazy party blogg" som han kallar den.

Ikväll är det VM-kval, han Jansson tror på oavgjort. Han tror fel, vi vinner. Det kommer inte att vara vackert men det blir tre poäng. 2-1 blir det. Så det så.

Ny bekantskap och måndagsdepp

Han Jansson förbannar måndagar i sin blogg idag och jag är beredd att hålla med både den skäggige fadern och sir Bob Geldof om saken. Måndagar är inge roliga och speciellt inte gråa, kyliga, höstruskiga måndagar som denna, de drar automatiskt ner humöret. Att man dessutom har känt en svag huvudvärk och halsont hela dagen gör inte det hela bättre precis. Jävla pissdag! Men det är inte detta som drar ner humöret som mest. Det är Karlsson själv som fixar den saken. Det finns någon och vissa känslor som jag har så fruktansvärt svårt att lägga åt sidan, svårt att sluta tänka på trots att det inte finns något som talar för att det ska bli som man kan önska. Det spelar ingen roll hur mycket jag än vill, hur mycket jag tänker på det eller hur mycket jag hoppas på det. Varför kan jag då inte släppa det? Det är irriterande och vissa kvällar, som denna, drar det som sagt ner humöret. Men som det så fint heter, tiden läker alla sår. Det är bara det som är det jävliga, att det tar just...tid.

Men nu har kvällen trots allt inte gått helt i moll, den har även gått i ett rasande, tungt tempo. Jag har nämligen stiftat en ny bekantskap, en musikmässig sådan. Danmark som i stort sett bara bjudit på D.A.D., Saybia och Gasoline i musikväg som varit något att ha bidrar äntligen med något nytt. Eller så nytt är det inte, tror de släppte första skivan 2005 men först nu har jag fått upp ögonen för dom. Gruppen heter Volbeat och är delvis tung metall som man emellanåt kan kalla countryhårdrock. Visst låter det spännande? Kolla in dom här och höj volymen!

God natt!

Happy Bösday!

Karlsson har blivit äldre (och stelare?) och måste nuförtiden presentera sig som 24 åring... 24! Jag hinner inte med, det går för fort, jag vill sakta ner. Det känns som att man snart kommer att sitta i sin gungstol och tänka tillbaka till ungdomens glada (?) dagar. Men det är som bekant inget att göra åt, bara att hänga med och gilla läget. Jag har ju trots allt en bit kvar till 30 iaf för det är väl då ungdomen tar slut och man blir vuxen på riktigt. Eller? Idag var det alltså 24 år sedan som en liten och förmodligen kladdig Andreas såg sina första strimmor ljus och sen har det rullat på. Vi säger grattis till mig och tar en till bit äppelpaj.

Matchen igår glömmer vi, förlust med 3-1 och det ser genast lite mörkare ut men fortfarande har vi det i egna händer även om vi satt oss i en knivig situation. Lagfesten blev bättre men nog lade förlusten lite locket på för det riktiga partyhumöret, men en helt ok lagfest med god mat blev det. Tackar kocken Hebbla för det! Matchen idag gick desto bättre, serietrean Marma/Mohed kom på besök och åkte därifrån med hängande huvuden. Vinst med 3-1 för oss efter mål av Brajja och två av Blondie! Nej, det är inget skrivfel. Karln hängde två baljor varav det sista var en frispark från 30-35 meter. Han har nu gjort 3 mål på två matcher och ingen förstår någonting, det är galet! Men välkommet.

Lagfest, fotboll och äppelpaj

Karlsson går mot en fullspäckad helg. Imorgon tar vi, TIKEN alltså, emot Bergvik på hemmaplan i ett otroligt viktigt möte i botten i division 4. Det måste bara bli tre poäng för oss då annars blir det tufft att spela div 4 även nästa år. Efter den matchen är det dags för lagfest och förhoppningsvis kommer humöret att vara på topp och festen en succé! Och jag känner det på mig, så kommer det att bli :) På söndag fyller mr Bullit himself år också, hipp hipp säger vi då och mumsar på äppelpaj. Eller det gör vi förresten redan imorgon när tjocka släkten kommer på besök men förhoppningsvis blir det lite kvar till söndagen också. På söndag är det också dags för helgens match nummer två, b-laget möter Marma/Mohed på hemmaplan och vi får hoppas att de b-lagsspelare som deltar på lagfesten kvällen före tar det lite lugnt ändå så inte bakfylla ska sätta alltför stora käppar i hjulet för oss. Mer än så här orkar jag inte skriva nu.

God kväll!

I brist på annat

I brist av något vettigt att skriva om så kan jag ju alltid bjuda mina trogna bloggläsare, hur många/få ni än må vara, på ytterligare en filmsnutt frånP-Floyds spelning förra fredagen. Jag nämnde ju tidigare att jag skulle lägga ut "Run like hell" också så ni skulle få se vilken show de nu bjöd på. Men som alltid så blir det ju inte samma sak på film som live. Och när fotografen i fråga enbart hade tillgång till en sketen digitalkamera blir varken ljudet eller bildkvalitén lysande och gör inte riktigt showen rättvisa. Men ni får ändå ett hum om hur bra vi hade det där i kylan. För det hade vi verkligen, om ni nu missat det :)

P-Floyd - "Run like hell"

Trevlig kväll!

New kid on the blogg!

Det började med Jansson, efter ett tag började även undertecknad och nu har även trions yngste medlem bestämt sig för att börja blogga. Junior alltså. Eller Bullit jr som han kallar sig på blogspot.com. Enligt hans egen utsago så har han inspirerats av den legendariske bloggaren och Trönöprofilen Charlie Bullit, alltså jag. Stora ord men det var han som sa det :)

Så lägg nu till ytterligare en blogg att surfa in på under erat dagliga bloggsurfande. Bullit Jrs blogg hittar ni på adressen bullitjr.blogspot.com eller den som inte orkar skriva in adressen trycker helt enkelt här.