Ny bekantskap och måndagsdepp

Han Jansson förbannar måndagar i sin blogg idag och jag är beredd att hålla med både den skäggige fadern och sir Bob Geldof om saken. Måndagar är inge roliga och speciellt inte gråa, kyliga, höstruskiga måndagar som denna, de drar automatiskt ner humöret. Att man dessutom har känt en svag huvudvärk och halsont hela dagen gör inte det hela bättre precis. Jävla pissdag! Men det är inte detta som drar ner humöret som mest. Det är Karlsson själv som fixar den saken. Det finns någon och vissa känslor som jag har så fruktansvärt svårt att lägga åt sidan, svårt att sluta tänka på trots att det inte finns något som talar för att det ska bli som man kan önska. Det spelar ingen roll hur mycket jag än vill, hur mycket jag tänker på det eller hur mycket jag hoppas på det. Varför kan jag då inte släppa det? Det är irriterande och vissa kvällar, som denna, drar det som sagt ner humöret. Men som det så fint heter, tiden läker alla sår. Det är bara det som är det jävliga, att det tar just...tid.

Men nu har kvällen trots allt inte gått helt i moll, den har även gått i ett rasande, tungt tempo. Jag har nämligen stiftat en ny bekantskap, en musikmässig sådan. Danmark som i stort sett bara bjudit på D.A.D., Saybia och Gasoline i musikväg som varit något att ha bidrar äntligen med något nytt. Eller så nytt är det inte, tror de släppte första skivan 2005 men först nu har jag fått upp ögonen för dom. Gruppen heter Volbeat och är delvis tung metall som man emellanåt kan kalla countryhårdrock. Visst låter det spännande? Kolla in dom här och höj volymen!

God natt!