Detta fenomen...

Nä, jag ska inte snacka om fenomenet déjà vu som Robert Gustafsson gjorde på Skansen. Jag tänkte prata om ett annat fenomen. För det måste man väl ändå säga att det är. Jag menar MSN. Chatprogrammet som nästintill alla har nuförtiden, fast alla kanske inte stämmer. Väldigt många kan vi säga. Det är väldigt få av dom jag känner i min ålder som inte sitter och trycker på ett MSN-konto. Jag gillar MSN och allt som oftast när jag är hemma så är jag online, det betyder inte att jag sitter vid datorn varenda lediga sekund av mina dagar men oavsett om jag städar eller lagar mat eller tittar på TV så är jag online på MSN. Det är ett bra redskap att hålla kontakten med folk och ett ypperligt sätt att dela med sig av bilder och musik, just musik är något som jag skickar runt väldigt ofta till folk och jag tar också gärna emot av andra. Det är väldigt många grupper som jag har fått upp ögonen just för att någon skickat över en låt via MSN. Jag är också övertygad om att många förhållanden på nåt vis fått sin glöd över MSN, det är ett lätt sätt att flirta på och med en webkamera får man se skönheten man pratar med också :) Jag vet då att jag blivit intresserad av någon mycket tack vare detta härliga chatprogram. Men att även sitta och prata med en god vän om vilka som ska starta i helgens seriematch eller planera en resa i flera timmar har sin tjusning. I like it a lot! Nu finns det ju ingenting som slår att träffas öga mot öga, att träffas på riktigt men ibland går det inte att göra och då är MSN en räddare i nöden. Gratis är det också. Tack och bock!

Själv har jag ett 80-tal kontakter på min MSN men jag kan inte påstå att jag är speciellt pratsam med alla. Vissa har jag inte ens yppat ett ord till av olika anledningar. Men jag har gärna fler att tjöta med och kanske finns det någon som brukar följa det jag skriver på denna blogg som jag inte har som en kontakt. Det kan vi ändra på nu, om Du vill. Och det hoppas jag. Nya som gamla bekantskaper, alla är ni välkomna.
bengt_bolero@hotmail.com
Där har ni min adress, vill ni diskutera musik, politik, sport, flirta, Janssons skägg eller Hoffmanns nöjdöga. Ja det spelar ingen roll vad ni vill prata om. Adda mig så tjötar vi om vad fan som helst.

Peace out!

Plötsligt händer det

Radiopop kan vara det mest menlösa, intetsägande jävla trallande som musikskapare kan åstadkomma och något som alltså jag brukar sky som pesten. Och en stor anledning till att jag inte lyssnar på radio på min fritid utan mycket hellre låter en skiva eller spellistan på winamp snurra runt. Då får jag höra musik jag gillar, musik som är bra! Men ibland så händer det plötsligt, som en blixt från klar himmel kommer en låt som man kan klassa som radiopop som är bra. Ja inte bara bra utan riktigt jävla bra. Och det har hänt nu. Låten jag talar om hörde jag första gången när min granne spelade den och nej, jag var inte på besök. Det är helt enkelt förbannat lyhört i huset där jag bor. Så hon spelade och jag lyssnade och jag gillade det jag hörde men jag hade ingen aning om vad varken artisten eller låten hette. Tills idag då jag såg videon på VH1. Ni som lyssnar på radio har säkert hört den otaliga gånger, kanske till och med tröttnat på den. Men ni som inte gjort det, lyssna och rycks med i den sköna refrängen.

Amy Macdonald - "This is the life"

It´s sick(o)

Tittade en liten stund på Michael Moores dokumentär "Sicko" om USAs sjukvård och det var fanimig skrämmande. Vi ska inte klaga på hur det är här hemma i Sverige, när vi verkligen behöver hjälp så får vi den. Det kan man inte räkna med i USA. Det är ju inte fri sjukvård där som ni kanske vet utan man måste teckna en sjukförsäkring för att kunna vara säker på att få det men som jag förstod det så kan det kosta enorma summor för vården även om man har en försäkring. Man fick bl.a. träffa en man som blivit av med två fingrar i en olycka och när han kom till sjukhuset fick han reda på att det skulle kosta 60 000 dollar för att sy fast ett finger, ville han också behålla det andra kostade det ytterligare 12 000. Skulle man ha betalat eller lämnat fingrarna där? Men det var långt ifrån det värsta. En kvinna åkte in med sin lilla dotter som plötsligt fick väldigt hög feber och ambulansen tog barnet, naturligtvis, till första närmsta sjukhus. Kruxet var bara att försäkringsbolaget inte godkände det sjukhus dom åkte till och vägrade betala behandlingen och den förtvivlade modern kunde inte själv betala för rubbet. Hon och barnet var därför tvungna att åka till ett "godkänt" sjukhus vilket de gjorde men det var försent, när de anlänt till sjukhuset och läkarna tagit emot barnet tog det inte lång tid innan modern fick dödsbeskedet.

Ett tredje exempel handlar om räddningsarbetare. När Al Qaida skickat sina män tillsammans med tusentals andra in i döden 11/9-2001 fick de statligt anställda männen och kvinnorna inom brandkåren, poliskåren och räddningskåren hjälp av hundratals frivilliga att rädda liv. Och inte bara då, utan i flera månader efteråt så fick de hjälp av dessa frivilliga med att röja upp och gräva fram kroppar ur ruinerna. Och väldigt många av dessa fick problem med lungsjukdomar och allt möjligt på grund av den otroligt dammiga miljö de arbetade i. Tror ni att dessa får hjälp med sjukvård av staten? Nej, inte ett enda cent får dom. Varför? För att dom var frivilliga, dom var inte statligt anställda och med andra ord inte statens problem. Tack för hjälpen. Det finns ett enda ställe på amerikansk territorium där det finns fri sjukvård för dom som behöver. Det är på Guantanamo Bay, ni vet fängelset där terroristerna sitter. Där går det en sjukvårdare på fyra fångar.

Världens bästa land my ass!!!

En guldfot till TIKEN

Vi kan lägga till ytterligare ett namn i listan för nyförvärv till Hälsinglands stoltaste fotbollslag TIKEN. Och ett riktigt guldförvärv är det. En riktig guldfot. Benny Guldfot. Benny Dahlin som varit en viktig mittfältskugge i SFF i en herrans massa år har tagit sitt förnuft tillfånga och ritat på för Trönö :) Benny som säsongen 2008 kanske gjorde sin bästa säsong i SFF-tröjan i division 2. Kan mycket väl bli årets värvning i division 4 det här och jag vill härmed önska Benny varmt välkommen!

Det börjar se riktigt bra ut för TIKEN, sedan tidigare har vi ju redan välkomnat Hellbom och Pällä och med Benny inräknat är det en jäkligt bra trio bara det. Dessutom kan vi också hälsa Alexander Hansson från Skogs FF välkommen och mycket mer än så kan jag tyvärr inte säga om Alexander i dagsläget. Men unga och ambitiösa spelare är alltid välkomna. På ledarsidan förstärker vi också. Henrik Hellström som senast var lagledare för klubbens damlag hoppar in som hjälptränare. Det händer grejer i klubben nu och jag vet att det förs diskussioner med fler. Men min vana trogen vill jag inte säga nåt förrän något är klart. Håll utkik.

På väg att ge upp

Det är nästintill hopplöst för mig att hitta långärmade tröjor som passar min totalt felberäknade överkropp. T-shirts och byxor är inga problem, det hittar jag nästan jämt i min storlek men de där förbannade långärmade fanstygen är det jävligare med. Fråga bara Dee Fearless. Mannen som hängde med mig till Valbo för ett gäng veckor sen och tålmodigt hängde med mig butik in och butik ut. Han höll minen allt som oftast men ibland kände jag allt det välkända nöjdögat kastas mot mig, med all rätt. Det skulle jag ha gjort med.

Som långväga ättling till Sveriges enda pygméstam är jag inte speciellt lång. Visserligen har dessa gener blivit utspädda genom århundrandena då enstaka perversa normallånga nordbor som tänt på små fötter, eller vad fan de nu tände på, mixat till det lite. Det har gjort oss lite längre men inte mycket. Och det har gjort att tröjorna antingen är för långa och fortsätter ett x-antal centimeter nedanför midjan eller så är de alldeles för tighta. Är de för en gångs skull inte för långa eller för tighta så är de istället för pösiga. Och skulle de mot förmodan ha en bra passform och sitta precis vid midjan, ja då kan ni ge er fan på att de är alldeles för stora i ärmarna istället. Ja ni förstår, det är inte många som passar. Men ibland hittar man nåt som helt enkelt får duga, som idag. Och det är det som får en att kriga på, att leta vidare. Men jävlar vad svordomar man fäller mellan de gånger man hittar nåt. Man skulle haft en skräddare, tänk er att få kläder helt och hållet i sina mått. Ljuva dröm...

Ljudlös

Jag har blivit ljudlös. Eller inte jag, jag låter lika mycket som jag brukar låta, utan det är datorn som har blivit ljudlös. Fast helt ljudlös är den inte. Om man lyssnar riktigt riktigt noga kan man urskilja något vi kan kalla för ljud och sätter man i hörlurar hörs det genast lite bättre. Men likt förbannat på tok för lite för att ha någon nytta av det. Det är inte alls bra. Nu när Staffangymnasiet har höstlov så har jag förflyttat mig ner till Gefle igen och när jag är här så brukar jag allt som oftast spela musik. Ibland reta-upp-grannarna-högt-av-bara-helvete och ibland så har jag bara någon soft låt i bakgrunden, hursomhelst är det väldigt sällan det är helt tyst i Karlssons lya. Något som alltid är standard är att spela något med ett jävulskt tempo när jag väl har bestämt mig för att städa för att göra det någorlunda smärtfritt. Men nu har det av någon anledning blivit tyst som i graven här och jag fick istället städa till de mindre bra programmen som visas på vardagarna på dumburken. Det var förbannat segt och förbannat tråkigt. Förhoppningsvis är det bara jag eller Junior som lyckats komma åt någon inställning som någon kunnig människa snabbt kan åtgärda för jag hittar då inget fel. Och jag behöver min musik så snabbt som möjligt. Jag behöver mina hårdrocksdängor som skrämmer förbigående tanter och jag behöver mina tårdrypande, melankoliska sånger om olycklig kärlek. Kort och gott så behöver jag min musik. Hjälp mig någon!

För er lyckliga satar som har en dator som fortfarande spottar ut ljudvågor så ta tillfället i akt och njut av Magnus Carlssons ljuva stämma och Weeping Willows fantastiska låt "Blue and alone".

Tillbaka

Då var man tillbaka till verkligheten igen. Helgen i Ljusdal gick fort, precis som det brukar göra när man har roligt. Vad har jag då att berätta... Rent bandymässigt gick det inge vidare. Broberg vann mot Solberg, förlorade mot Sandviken och kryssade mot Jenisej vilket innebar att de gulsvarta inte fick spela vidare utan istället fick dom packa ihop sina saker och åka hem efter gruppspelet. Broberg gjorde inte någon speciellt bra insats under årets WC. Men som han Jansson säger är man där lika mycket för folkfesten och den härliga atmosfären som infinner sig i Ljusdal varje år under WC som för själva bandyn. Det är roligt att vara däruppe under denna helg men jag tror att Ljusdalingarna måste skaffa sig en hall eftersom det milda vädret gjorde att de var tvungen att flytta finalspelet till Edsbyn och Dina Arena. Händer det inget snabbt så är jag rädd att det inte bara är finalspelet som flyttas till annan ort utan hela turneringen. Och det vore mycket tråkigt.

För oss supportrar gick det bättre, framförallt under fredagens match mot Sandviken fick vi till ett skönt tryck. Som det sig bör så blev det också en och annan öl, djupa diskussioner, fyllevideoklipp och en jävla massa garv. Supporterklubbens ordförande Löwa hade en timme eller två igår när han var i ett jävla flyt och nästan allt han sa fick sällskapet att brista ut i skratt. Det blev nästan lite jobbigt på slutet. Men det är så det ska vara :)

Bandydags

Snart gör jag säsongspremiär på bandyläktaren. Idag kickar World Cup igång däruppe i Ljusdal och imorgon gör Sveriges vackraste bandylag Broberg entré i turneringen. Och jag passar alltså på att bevittna bandy för första gången denna säsong. Jag är en av dom som försöker dra ut på sommaren så mycket det bara går, vill verkligen inte släppa greppet om den skönaste årstiden av dom alla. Så därför är bandyn som äger rum i slutet av augusti och hela september för mig helt ointressant. Eller njae, helt ointressant är det inte för jag håller koll på hur det går men inte en chans att jag ställer mig i Dina Arena och tittar på spektaklet. Nej då kramar jag hellre ur solen på dess sista varma strålar. Men nu är det oktober och sakteliga börjar bandyfebern att stiga i kroppen. Man börjar längta och mer och mer fundera på hur det kommer att gå för mitt kära Broberg iår. Och World Cup blir det som får febern att bryta ut fullt ut. Sen är man fast och nervös stora delar av säsongen. Jag ÄLSKAR bandy. Att inte fler gör det, konstigt tycker jag. Men imorgon åker jag, och många likasinnade med mig, upp till den mysiga köpingen och jag har återigen mutat in mig i Davids husbil tillsammans med den skäggige kusinen och eventuellt någon till. Vi får se. Det kan också slinka ner någon pilsner vilket inte gör helgen mindre intressant.

Vi firar World Cups invigning med en av världens absolut mysigaste låtar. En riktig hippiedänga med Scott McKenzie, nämligen San Francisco. En låt jag älskade från första lyssningen och jag har inte tröttnat på den ännu. Det jag gillar med den låten är Scotts fantastiskt behagliga röst. Den är len, den är mjuk och den är otroligt vacker. Jag önskar att jag kunde sjunga likadant för fy fan vad jag skulle sjunga då. San Francisco på 60-talet låter som ett ställe jag skulle trivas på :)

Scott McKenzie - "San Francisco"

Nyförvärv till TIKEN

Det har inte ens gått en månad sen vi spelade mot Stugsund i säsongens sista match i division 4 och redan kan den stolta blåvita klubben räkna in två riktigt bra nyförvärv. Från kommunkonkurrenten Ljusne har vi hittat en mycket stabil mittback i Erik Hellbom. Ung är han också, endast 21 år, så där har klubben en man för framtiden :) Om nu Hebblas surknä blir bra och håller för fortsatta säsonger med fotboll så får TIKEN ett, med division 4-mått mätt, jävligt bra mittbackslås.

Det andra nyförvärvet är en gammal bekanting. Pällä Olsson som förra säsongen provade lyckan i trean med Rengsjö, och som jag fattat gjort det riktigt bra, vänder åter till sin kära moderklubb. Pällä som är bland de jobbigaste yttermittfältarna som finns att möta i vårt landskap eftersom han springer så förbannat mycket och dessutom så går det undan när han gör det också. Han gör nytta i vilket lag som helst och i TIKEN kommer han att bli väldigt, väldigt nyttig. Jag tycker att det känns spännande inför nästa säsong. Jag vet att det talas om fler duktiga spelare som kanske drar på sig Trönötröjan, jag pratade själv med en igår, och skulle dom komma så blir TIKEN riktigt vassa säsongen 2009. Jag tror inte att jag får och jag vill inte heller spekulera med namn här i bloggen men jag lovar att säga till när något intressant blir klart :)

Biljettorka

Det går åt helvete nuförtiden. Åtminstone när det gäller att skaffa biljetter till hårdrockande farbröder som ska spela i Globen nästa år. För någon vecka sedan släpptes AC/DC-biljetter och där kammade jag noll, idag släpptes Metallica-biljetter och återigen kammade jag noll. Idag hade jag inte möjlighet att försöka skaffa biljetterna själv eftersom plikter i skolan kallade, så därför lade jag det tunga ansvaret på Jansson och då gick det som det gick :)

Hehe, nä nu ska vi inte lägga någon skuld på den skäggige kusinen. Jag är tacksam för att han överhuvudtaget tog sig tid och gjorde ett försök. Det är ett fruktansvärt sug efter dom biljetterna och båda konserterna såldes ut på en halvtimme enligt Aftonbladet. Och då ska man ha en jävla tur för att kunna lägga vantarna på några plåtar. Men fru Fortuna och Karlsson går jävligt sällan hand i hand och gjorde det alltså inte idag heller. Men någon gång måste väl ändå turen vända, annars gräver jag ner mig någonstans.

Go Kväll

Verklighetens Ace Ventura

Häromdagen visades den hysteriskt roliga filmen "Ace Ventura - When Nature Calls" med Jim Carrey på TV och som vanligt så får man sig ett x-antal goda skratt när man ser den. Bland annat när Jims karaktär är ute på spaningsuppdrag, smygandes runt bland diverse djur, och är med en flock lejon och tuggar på en död zebra. Roligt dels för att Jim är så förbannat ful men också för att situationen är så absurd. Vilken människa tuggar i sig rått kött från ett dött kadaver, en död zebra? Det finns en. Det finns en Bear Grylls. Han tuggar frivilligt i sig rått kött från en död zebra. Bear Grylls är en överlevnadsexpert med eget program på Discovery, "Man vs Wild", där han visar vad naturens skafferi har att erbjuda. Och i Afrika bjuds det tydligen på zebra, slagen av något rovdjur och halvt uppäten. Maten är serverad! Så där håller han på. Far runt i världen och äter det han kommer över, ofta och gärna rått. Han måste verkligen ha en skruv lös och alternativt en riktigt fet lönecheck från Discovery. Något måste göra att han tycker det är värt all den skit han stoppar i sig. Jag tycker att det är vidrigt men på något sjukt vis gillar jag att se på det också. Men kommer jag någongång till Afrika så ska det jäääävligt mycket till innan jag tuggar i mig en zebra. Det ska ni ha klart för er!

Bättre förr?

Inom varje musikgenre kan man hitta något som går att lyssna på, något som man tycker är bra. Det är min övertygelse. Och ni som känner mig någorlunda väl vet att om det är nåt som brukar få mig att spotta och fräsa när det gäller musik så är det techno/elektronisk musik. 99 gånger av 100 slänger jag mig på stereon/mp3/datorn/eller vad det nu är och byter låt illa kvickt. Men ibland hittar man alltså nåt som inte alls gör ont att lyssna på, tvärtom. Till och med när det gäller techno/elektronisk musik. Hot Butters version av Popcorn från 1972 är en sådan låt. En låt ursprungligen framförd av en herre vid namn Gershon Kingsley 1969 men det var Hot Butter som fick en jättehit med den 1972 och det är fortfarande den bästa versionen jag har hört. Och då finns det en jävla massa nutida remixer av den. Kanske var det ändå bättre förr?

Hot Butter - "Popcorn"

En lördag i Gefle

Eftersom min praktik är på Staffanskolan så är jag alltså stationerad i Söderhamn, eller rättare sagt Trönö, till vecka 46. Och då jag varken har skaffat tillfällig eftersändning av posten eller någon som tittar in i lägenheten lite då och då så bestämde jag mig för att åka ner idag på egen hand och se om det ramlat in några äckliga räkningar eller annat som får anses som viktigt. Tänkte på samma sväng besöka det däringa köpcentret i Valbo för att se om det fanns en tröja eller två som passade. Med mig på turen tog jag Söderhamns mjukaste hårdrockare, ni vet nog vem det är i det här laget. Dee Fearless alltså. Inga äckliga räkningar eller dylikt hade ramlat ner genom mitt brevinkast men något annat som inte var så trevligt upptäckte jag. För ett gäng veckor sedan lånade jag ut min lägenhet till en festande Blondie Nilsson som ville ha någonstans att övernatta, naturligtvis ställde jag min lägenhet till förfogande. Tydligen så var det en vän till Blondie som också övernattade. Det har jag inga problem med, klart som fan att det går bra. Men något jag inte gillar är när man grisar ner en lägenhet man får låna utan att röja upp efter sig. Blondie är ursäktad då jag vet att han var tvungen att sticka tidigt. Men den andra idioten retar jag upp mig på. Han stannade tydligen kvar längre enligt Blondie. Och skitstöveln hade inte gjort ett skit för att rensa upp. När jag kom in i lägenheten möttes jag av ett antal tomburkar, en cigarettfimp och portionsnus på bordet, en "ta-med-låda-från-Sibylla" med matrest i, bäddsoffan fortfarande nerbäddad och så passade han på att lämna fönstret öppet. Vad fan är det för folk som lämnar en lägenhet man lånat och grisat ner utan att åtminstone röja undan det värsta? Det är sådant här som får en att tveka över att låna ut lägenheten en andra gång...

Shoppingen i Valbo då? Inte för att det var tråkig dag, tvärtom, men nog kan man kalla det för ett praktfiasko. Dee var på jakt efter nya gardiner så vi svängde in på IKEA men gick därifrån tomhänta. Karlsson var på jakt efter tröjor så vi svängde in på de allra flesta klädaffärer i köpcentrat men gick därifrån tomhänta. Det enda vi hade med oss från Gefle till Söderhamn var Ferraribilar (godis alltså) för 66 kr och de var inte ens till oss. De skulle TIKENs första nyförvärv Erik Hellbom få. Men det var shoppingfiaskot till trots en trevlig dag i Gefle och IKEAs kottlettrad med bea och ratatouille är värd resan bara den! Sen var det rätt roligt när Hoffmann med oro i rösten undrade hur det skulle se ut när två killar tillsammans går till IKEA för att titta på gardiner. Kanske var det därför han inte köpte några...

Trevlig kväll på er!

Agera!

Läs artikeln och framförallt, se på bilden! Det får tamifan det att vända sig i magen på mig. Vad är det för värld vi lever i? Framförallt bilder på barn som lider av undernäring är jag speciellt känslig för. Det gör nästan ont och se. Det är också därför som jag är världsförälder. Det innebär att jag varje månad ger 100 kr till UNICEF, pengar som går till att försöka ge barn som har det svårt ett drägligt liv fritt från arbete, prostutition, liv på gatan o.s.v. 100 kr i månaden, det är inte alls mycket. Det vågar jag påstå att alla har råd med. Hur mycket just min hundring bidrar till vet jag inte, troligen inte alls så mycket. Men många bäckar små... Så bli världsförälder du med. Surfa in på UNICEF och anmäl dig. Vi ska kämpa för varenda unge!

Skivtips sökes!

Karlsson ska köpa skivor för Karlsson är en av de få som fortfarande stödjer musikbolagens profithunger genom att då och då öka på skivsamlingen man har där hemma. Varför? Varför laddar inte också jag ner all musik som jag vill lyssna på? Svaret är enkelt, jag gillar skivor. Jag tycker att det är mysigt med skivor på något sätt och det ultimata är vinylskivor. Då snackar vi helmys men de är onekligen aningen otympliga, speciellt när man jämför med den betydligt mindre CD-skivan. Sen tycker jag också att det är snyggt med en maffig skivsamling att visa upp. Så med en överlägsen majoritet är det CD-skivor som regerar i min skivsamling och nu ska den öka ytterligare alltså. Jag ska köpa tre skivor, två av dom är redan bestämda men när vi kommer till den tredje så är frågan fortfarande öppen. Därför vänder jag mig till Dig. Har Du något tips på en sjujävla bra skiva så tveka inte och lämna Ditt förslag. Jag vågar inte lova att det blir just den skivan men däremot lovar jag definitivt att undersöka saken. Så kom igen, ös på bara!

Sverige gillar hårdrock

Det är knappast någon nyhet, bara under de senaste åren har Metallica, Iron Maiden och KISS för att nämna några sålt slut på sina biljetter i ett nafs. Och nu har även strömgubbarna i AC/DC gjort det. Klockan 10 idag släpptes biljetterna till deras spelning i Globen den 20 februari nästa år och ungefär 20-25 minuter senare var de slut. Jag försökte få tag på ett gäng men misslyckades. Efter 10 minuter kom jag in till sidan på ticnet där man får beställa men när jag klickade mig vidare så blev det något fel och jag kastades ut (inte oväntat, förbannade ticnet!) Och sen kom jag inte in förrän det redan var försent. Men jag skulle få en ny chans. En kort stund efter att biljetterna sålt slut så öppnades försäljningen till ytterligare en spelning som äger rum den 22:a. Nu gick det bättre för jag kom in och jag fick beställa biljetter. Men då jag enbart blev erbjuden biljetter på sittplats som klassas som de sämre platserna i Globen så avstod jag och summa summarum blir att jag missar AC/DC även denna gång.

Det är tråkigt men alldeles nerslagen känner jag mig inte. Visst så gillar jag AC/DC som bara den, renare och rakare rock får man leta efter. Men det känns inte som att man missat Maiden precis, de är inga husgudar som man måste se till varje pris. Dessutom gillar jag den upplaga av AC/DC då Bon Scott stod för sången, så bra kommer dom aldrig att bli igen. Då bjöd de verkligen på magisk rock 'n' roll. Sen jag hoppas fortfarande på att de bjuder på en repris från förra turnén. Att dom kommer tillbaka för en spelning utomhus till sommaren. Som lördagsgodis denna vackra lördag så lyssnar vi på en goding från just Bon Scott-eran. Vi lyssnar på "Riff Raff"!
Trevlig helg mina vänner.

Still alive

Nej då gott folk, bakfyllan tog inte kål på mig. Jag överlevde. Och någon riktigt bra förklaring till den så torftiga uppdateringen på allas eder favoritblogg har jag inte. Har helt enkelt inte haft lust och ork att skriva nåt. Duger det? Men nu blir det skillnad, kanske... vågar inte lova daglig uppdatering men ska försöka ta mig i kragen.

En arbetsdag kvar på denna vecka och efter den har man redan hunnit med två veckors praktik på Staffan. Och det har gått bra, har så smått börjat hålla egna lektioner eller åtminstone moment under vissa lektioner. Och jag börjar lura på om man inte ska sikta in sig på gymnasiet ändå. Visst är nivån högre och det är fanimig inte lätt att planera och hålla sig på rätt nivå så att säga alla gånger. Men eleverna är ju underbara måste jag säga, åtminstone de jag har stött på. Allt som oftat köps det man hittar på och det knusslas och knorras inte lika mycket som det kan göra på ett högstadium. Och eftersom man har med nästan fullvuxna människor att göra kan man föra helt andra resonemang med dom. Och "ung" som man själv är så känns det som att man är på samma nivå ibland, man kan ha roligt med dom (Hoffmann, inte på det sättet jag vet att du tror!) 15 okt ska kurserna till våren vara sökta, det kan nog bli Historia C (som krävs för gymnasiebehörighet) för Karlsson.

För övrigt ser vi fram emot lördagens avslutningsfest med TIKEN. Återigen dags för en gemensam herr- och damfest då det ska lekas, badas, bastas och skrattas på IP. Sweet som Stef skulle säga. Fram tills dess kan vi fördriva tiden med lite mer The Black Crowes. Denna gång tar vi den väldigt sköna låten "She talks to angels".

The Black Crowes - "She talks to angels"

Träkepa och illamående

Fy fan vilken skitdag detta har varit. Gårdagens blöta kväll har man definitivt fått sota för och det är dagar som denna som får en att fråga sig själv varför man dricker alkohol överhuvudtaget. Slog upp ögonen första gången vid niosnåret imorse och jag vågar inte tänka på hur det skulle slutat om en pistol eller annat effektivt redskap för självmord funnits inom räckhåll. Så fort jag vaknat blev jag nästan knockad av en huvudvärk jag inte ens önskar min värsta fiende, ett illamående som skulle visa sig vara långvarig och en dagen-efter-andedräkt som nästan fick tapeterna att tappa sitt fäste. Lyckades lyckligtvis att somna om (något som brukar vara omöjligt för mig dagen efter) och nästa gång man slog upp ögonen var vid tolv och samma veva en gång till, fy faen. Somnade om igen och klev inte upp förrän tjugo över två. Eller kliva upp är väl kanske fel att säga då jag omedelbart gick och la omkull mig på soffan och där har jag hållit mig den största delen av dagen. Var väl bara när jag vid sjutiden åkte och åt nere på Hägers som jag lämnade min plats i soffan. Vilket jävla sätt att kasta bort en helgdag men det är klart, jag hade roligt igår. Det hade jag. Som det känns nu vill man inte festa igen på flera månader men det vet både du och jag att så kommer det inte att bli, nästa helg är Karlsson där igen. Återstår att se om jag hatar mig själv nästa söndag också.

Men denna söndag har faktiskt inte gått helt i moll. Jag har fått upp ögonen för ett nytt band, det verkar så iaf. Har inte hört så många låtar med dom men det jag har hört är så jefla bra. Bandet är The Black Crowes, ett band som bildades 1989 och släppte sin första skivan 1990. Låten jag lägger upp är första spåret på deras nyaste skiva släppt 2008 och heter "Goodbye daughters of revolution". Lyssna och njut, det gör jag!

The Black Crowes - Goodbye daughters of the revolution

Metallica tillbaka?

Metallica har som de flesta av er säkert redan vet kommit med ett nytt album, "Death Magnetic". Jag har varken köpt den eller lyssnat igenom hela men det jag har hört är mycket lovande måste jag säga. Det låter och känns som att dom, åtminstone lite, har hittat tillbaka till det sound som gjorde dom till ett av tidernas absolut bästa hårdrocksband genom tiderna. Om man jämför med skitplattan "St. Anger" som dom släppte 2003 har dom gått igenom en återuppståndelse som får Jesus återuppståndelse att likna en fis i rymden. Jag måste se till att fixa den skivan till samlingen inom kort för att få mina förhoppningar av det jag hört bekräftade. Att Metallica är tillbaka på allvar. Apropå tillbaka, dom har också gett hintar att dom kommer tillbaka till Sverige också under den kommande turnén och då ska jag banne mig se till att bli av med Metallicaoskulden, då ska jag banne mig se James, Kirk, Lars och Robert live för första gången. Och då vill jag gärna höra denna fantastiska käftsmäll...

Metallica - For Whom The Bell Tolls

Att det finns...

... idioter här i världen kan väl varenda människa skriva under på. Men nu har ju vi alla våra egna kriterier för vad som kännetecknar en idiot. Därför hoppas jag innerligt att dessa personer uppfyller allas kriterier för en idiot. Och med dessa personer menar jag de historierevisionister som förnekar, eller ifrågasätter som de själva säger, att förintelsen under andra världskriget ägde rum. Det finns människor i denna värld, svenskar också som konsekvent förnekar tyskarnas försök till utrotning av den judiska befolkningen och även andra brott mot mänskligheten. Och detta på fullaste allvar! Det är sjukt, det är galet och man skulle gärna sitta ner och diskutera med en av dessa själar. Att få se vad de har innanför pannbenet.

Jag har hört om dessa revisionister tidigare och även vetat att de har en hemsida som "förklarar allt" men har inte undersökt det själv. Tills idag. På en av dagens lektioner fick eleverna surfa in på denna sida för att öva sig i källkritik och jag tog mig en titt också. Uj uj uj säger jag bara. Det är skrämmande att läsa deras tankar och argument men det är på samma gång lite underhållande. Snacka om att de griper efter varje halmstrå de kan få tag på. Bland annat har de bevis på att fångarna i lägren inte alls blev dåligt behandlade, detta bevis är något som kan liknas vid en simbassäng. Se där, fångarna hade till och med en bassäng de fick förlusta sig i. Undrar om det var 25:an i baren också?

Jag tycker att ni ska gå in på www.levandehistoria.com för att själva ta er en titt. Tycker ni adressen ser bekant ut? Mycket möjligt då det finns en www.levandehistoria.org också, en sida som tar upp det som verkligen hände.