Ljudlös

Jag har blivit ljudlös. Eller inte jag, jag låter lika mycket som jag brukar låta, utan det är datorn som har blivit ljudlös. Fast helt ljudlös är den inte. Om man lyssnar riktigt riktigt noga kan man urskilja något vi kan kalla för ljud och sätter man i hörlurar hörs det genast lite bättre. Men likt förbannat på tok för lite för att ha någon nytta av det. Det är inte alls bra. Nu när Staffangymnasiet har höstlov så har jag förflyttat mig ner till Gefle igen och när jag är här så brukar jag allt som oftast spela musik. Ibland reta-upp-grannarna-högt-av-bara-helvete och ibland så har jag bara någon soft låt i bakgrunden, hursomhelst är det väldigt sällan det är helt tyst i Karlssons lya. Något som alltid är standard är att spela något med ett jävulskt tempo när jag väl har bestämt mig för att städa för att göra det någorlunda smärtfritt. Men nu har det av någon anledning blivit tyst som i graven här och jag fick istället städa till de mindre bra programmen som visas på vardagarna på dumburken. Det var förbannat segt och förbannat tråkigt. Förhoppningsvis är det bara jag eller Junior som lyckats komma åt någon inställning som någon kunnig människa snabbt kan åtgärda för jag hittar då inget fel. Och jag behöver min musik så snabbt som möjligt. Jag behöver mina hårdrocksdängor som skrämmer förbigående tanter och jag behöver mina tårdrypande, melankoliska sånger om olycklig kärlek. Kort och gott så behöver jag min musik. Hjälp mig någon!

För er lyckliga satar som har en dator som fortfarande spottar ut ljudvågor så ta tillfället i akt och njut av Magnus Carlssons ljuva stämma och Weeping Willows fantastiska låt "Blue and alone".