Agera!

Läs artikeln och framförallt, se på bilden! Det får tamifan det att vända sig i magen på mig. Vad är det för värld vi lever i? Framförallt bilder på barn som lider av undernäring är jag speciellt känslig för. Det gör nästan ont och se. Det är också därför som jag är världsförälder. Det innebär att jag varje månad ger 100 kr till UNICEF, pengar som går till att försöka ge barn som har det svårt ett drägligt liv fritt från arbete, prostutition, liv på gatan o.s.v. 100 kr i månaden, det är inte alls mycket. Det vågar jag påstå att alla har råd med. Hur mycket just min hundring bidrar till vet jag inte, troligen inte alls så mycket. Men många bäckar små... Så bli världsförälder du med. Surfa in på UNICEF och anmäl dig. Vi ska kämpa för varenda unge!

Skivtips sökes!

Karlsson ska köpa skivor för Karlsson är en av de få som fortfarande stödjer musikbolagens profithunger genom att då och då öka på skivsamlingen man har där hemma. Varför? Varför laddar inte också jag ner all musik som jag vill lyssna på? Svaret är enkelt, jag gillar skivor. Jag tycker att det är mysigt med skivor på något sätt och det ultimata är vinylskivor. Då snackar vi helmys men de är onekligen aningen otympliga, speciellt när man jämför med den betydligt mindre CD-skivan. Sen tycker jag också att det är snyggt med en maffig skivsamling att visa upp. Så med en överlägsen majoritet är det CD-skivor som regerar i min skivsamling och nu ska den öka ytterligare alltså. Jag ska köpa tre skivor, två av dom är redan bestämda men när vi kommer till den tredje så är frågan fortfarande öppen. Därför vänder jag mig till Dig. Har Du något tips på en sjujävla bra skiva så tveka inte och lämna Ditt förslag. Jag vågar inte lova att det blir just den skivan men däremot lovar jag definitivt att undersöka saken. Så kom igen, ös på bara!

Sverige gillar hårdrock

Det är knappast någon nyhet, bara under de senaste åren har Metallica, Iron Maiden och KISS för att nämna några sålt slut på sina biljetter i ett nafs. Och nu har även strömgubbarna i AC/DC gjort det. Klockan 10 idag släpptes biljetterna till deras spelning i Globen den 20 februari nästa år och ungefär 20-25 minuter senare var de slut. Jag försökte få tag på ett gäng men misslyckades. Efter 10 minuter kom jag in till sidan på ticnet där man får beställa men när jag klickade mig vidare så blev det något fel och jag kastades ut (inte oväntat, förbannade ticnet!) Och sen kom jag inte in förrän det redan var försent. Men jag skulle få en ny chans. En kort stund efter att biljetterna sålt slut så öppnades försäljningen till ytterligare en spelning som äger rum den 22:a. Nu gick det bättre för jag kom in och jag fick beställa biljetter. Men då jag enbart blev erbjuden biljetter på sittplats som klassas som de sämre platserna i Globen så avstod jag och summa summarum blir att jag missar AC/DC även denna gång.

Det är tråkigt men alldeles nerslagen känner jag mig inte. Visst så gillar jag AC/DC som bara den, renare och rakare rock får man leta efter. Men det känns inte som att man missat Maiden precis, de är inga husgudar som man måste se till varje pris. Dessutom gillar jag den upplaga av AC/DC då Bon Scott stod för sången, så bra kommer dom aldrig att bli igen. Då bjöd de verkligen på magisk rock 'n' roll. Sen jag hoppas fortfarande på att de bjuder på en repris från förra turnén. Att dom kommer tillbaka för en spelning utomhus till sommaren. Som lördagsgodis denna vackra lördag så lyssnar vi på en goding från just Bon Scott-eran. Vi lyssnar på "Riff Raff"!
Trevlig helg mina vänner.

Still alive

Nej då gott folk, bakfyllan tog inte kål på mig. Jag överlevde. Och någon riktigt bra förklaring till den så torftiga uppdateringen på allas eder favoritblogg har jag inte. Har helt enkelt inte haft lust och ork att skriva nåt. Duger det? Men nu blir det skillnad, kanske... vågar inte lova daglig uppdatering men ska försöka ta mig i kragen.

En arbetsdag kvar på denna vecka och efter den har man redan hunnit med två veckors praktik på Staffan. Och det har gått bra, har så smått börjat hålla egna lektioner eller åtminstone moment under vissa lektioner. Och jag börjar lura på om man inte ska sikta in sig på gymnasiet ändå. Visst är nivån högre och det är fanimig inte lätt att planera och hålla sig på rätt nivå så att säga alla gånger. Men eleverna är ju underbara måste jag säga, åtminstone de jag har stött på. Allt som oftat köps det man hittar på och det knusslas och knorras inte lika mycket som det kan göra på ett högstadium. Och eftersom man har med nästan fullvuxna människor att göra kan man föra helt andra resonemang med dom. Och "ung" som man själv är så känns det som att man är på samma nivå ibland, man kan ha roligt med dom (Hoffmann, inte på det sättet jag vet att du tror!) 15 okt ska kurserna till våren vara sökta, det kan nog bli Historia C (som krävs för gymnasiebehörighet) för Karlsson.

För övrigt ser vi fram emot lördagens avslutningsfest med TIKEN. Återigen dags för en gemensam herr- och damfest då det ska lekas, badas, bastas och skrattas på IP. Sweet som Stef skulle säga. Fram tills dess kan vi fördriva tiden med lite mer The Black Crowes. Denna gång tar vi den väldigt sköna låten "She talks to angels".

The Black Crowes - "She talks to angels"

Träkepa och illamående

Fy fan vilken skitdag detta har varit. Gårdagens blöta kväll har man definitivt fått sota för och det är dagar som denna som får en att fråga sig själv varför man dricker alkohol överhuvudtaget. Slog upp ögonen första gången vid niosnåret imorse och jag vågar inte tänka på hur det skulle slutat om en pistol eller annat effektivt redskap för självmord funnits inom räckhåll. Så fort jag vaknat blev jag nästan knockad av en huvudvärk jag inte ens önskar min värsta fiende, ett illamående som skulle visa sig vara långvarig och en dagen-efter-andedräkt som nästan fick tapeterna att tappa sitt fäste. Lyckades lyckligtvis att somna om (något som brukar vara omöjligt för mig dagen efter) och nästa gång man slog upp ögonen var vid tolv och samma veva en gång till, fy faen. Somnade om igen och klev inte upp förrän tjugo över två. Eller kliva upp är väl kanske fel att säga då jag omedelbart gick och la omkull mig på soffan och där har jag hållit mig den största delen av dagen. Var väl bara när jag vid sjutiden åkte och åt nere på Hägers som jag lämnade min plats i soffan. Vilket jävla sätt att kasta bort en helgdag men det är klart, jag hade roligt igår. Det hade jag. Som det känns nu vill man inte festa igen på flera månader men det vet både du och jag att så kommer det inte att bli, nästa helg är Karlsson där igen. Återstår att se om jag hatar mig själv nästa söndag också.

Men denna söndag har faktiskt inte gått helt i moll. Jag har fått upp ögonen för ett nytt band, det verkar så iaf. Har inte hört så många låtar med dom men det jag har hört är så jefla bra. Bandet är The Black Crowes, ett band som bildades 1989 och släppte sin första skivan 1990. Låten jag lägger upp är första spåret på deras nyaste skiva släppt 2008 och heter "Goodbye daughters of revolution". Lyssna och njut, det gör jag!

The Black Crowes - Goodbye daughters of the revolution

Metallica tillbaka?

Metallica har som de flesta av er säkert redan vet kommit med ett nytt album, "Death Magnetic". Jag har varken köpt den eller lyssnat igenom hela men det jag har hört är mycket lovande måste jag säga. Det låter och känns som att dom, åtminstone lite, har hittat tillbaka till det sound som gjorde dom till ett av tidernas absolut bästa hårdrocksband genom tiderna. Om man jämför med skitplattan "St. Anger" som dom släppte 2003 har dom gått igenom en återuppståndelse som får Jesus återuppståndelse att likna en fis i rymden. Jag måste se till att fixa den skivan till samlingen inom kort för att få mina förhoppningar av det jag hört bekräftade. Att Metallica är tillbaka på allvar. Apropå tillbaka, dom har också gett hintar att dom kommer tillbaka till Sverige också under den kommande turnén och då ska jag banne mig se till att bli av med Metallicaoskulden, då ska jag banne mig se James, Kirk, Lars och Robert live för första gången. Och då vill jag gärna höra denna fantastiska käftsmäll...

Metallica - For Whom The Bell Tolls

Att det finns...

... idioter här i världen kan väl varenda människa skriva under på. Men nu har ju vi alla våra egna kriterier för vad som kännetecknar en idiot. Därför hoppas jag innerligt att dessa personer uppfyller allas kriterier för en idiot. Och med dessa personer menar jag de historierevisionister som förnekar, eller ifrågasätter som de själva säger, att förintelsen under andra världskriget ägde rum. Det finns människor i denna värld, svenskar också som konsekvent förnekar tyskarnas försök till utrotning av den judiska befolkningen och även andra brott mot mänskligheten. Och detta på fullaste allvar! Det är sjukt, det är galet och man skulle gärna sitta ner och diskutera med en av dessa själar. Att få se vad de har innanför pannbenet.

Jag har hört om dessa revisionister tidigare och även vetat att de har en hemsida som "förklarar allt" men har inte undersökt det själv. Tills idag. På en av dagens lektioner fick eleverna surfa in på denna sida för att öva sig i källkritik och jag tog mig en titt också. Uj uj uj säger jag bara. Det är skrämmande att läsa deras tankar och argument men det är på samma gång lite underhållande. Snacka om att de griper efter varje halmstrå de kan få tag på. Bland annat har de bevis på att fångarna i lägren inte alls blev dåligt behandlade, detta bevis är något som kan liknas vid en simbassäng. Se där, fångarna hade till och med en bassäng de fick förlusta sig i. Undrar om det var 25:an i baren också?

Jag tycker att ni ska gå in på www.levandehistoria.com för att själva ta er en titt. Tycker ni adressen ser bekant ut? Mycket möjligt då det finns en www.levandehistoria.org också, en sida som tar upp det som verkligen hände.

Praktikanten

Nu har man då klarat av dag två på praktiken, eller VFU som det heter. Och hur har det gått frågar ni er. Jodå, hittills har det gått bra. Dessa två dagar har mest handlat om att fixa med det praktiska som att fixa nycklar och passerkort, bekanta sig med lärarna och planerat. Inte mycket till undervisning ledd av praktikant Karlsson alltså. Men det kommer. Redan imorgon är det dags, ingen stor grej men åtminstone en start. Nästa vecka är det tänkt att jag ska vara i full gång, inte hela tiden men med tre klasser iaf. Det känns lite nervöst, lite spännande måste jag erkänna men lärarna har nog rätt i att det är lika bra att komma in i det direkt istället för att dra på det. Men som sagt, lite nervöst är det allt. Är en hel del saker att tänka på när man planerar en lektion. Men det löser sig nog, saker och ting brukar ha en förmåga att göra det. Och skulle det inte göra det så får jag trösta mig med en lärares ord: "Du sabbar inte en elevs skolgång för att du har ett mindre lyckat moment". Sant så sant, men det skulle kännas tungt att misslyckas helt :)

Junior visade mig idag en jävligt skön och rolig reklamfilm från Diesel. Då Youtube tycker att innehållet kan vara stötande och vill att man loggar in för att se kan jag inte klistra in filmen här för jag orkar inte logga in. Så jag länkar till Idiot.se istället... KLICKA HÄR för att se filmen.

God kväll

Det gick vägen

Vi grejade det, TIKEN spelar i division 4 även nästa säsong. Gårdagens match mot Stugsund som slutade 3-3 innebar att vi fixade nytt kontrakt på egen hand och det känns jäkligt gött. Har hela säsongen tyckt att Trönö är för bra för att åka ur, det kan ju visserligen bero på att jag är en part i målet men nu har vi också visat att så är fallet. Tänker inte orda så mycket om matchen, tycker att det oavgjorda resultatet ändå var ganska rättvist. Stugsund hade kanske bollen lite mer än oss men vi å andra sidan hade något fler heta målchanser. Nu ska det bli intressant och se vad som händer inför nästa säsong, vilka ansluter och vilka lämnar oss. Låt silly season börja :)

Nu blev det inte Bergvik, som jag trodde, som tog steget ner till femman trots att de förlorade mot Strand. Det är som Jansson skriver, dom lyckas tamefan alltid klara sig ur knipan. Det blir Sandarne som får börja om och det måste kännas förjävla surt för dom. Sandarne gick till pausvila med en betryggande 3-0 ledning och kontraktet i handen men i andra halvlek hände något som helt enkelt måste beskrivas som platt fall. För när domaren blåst av matchen hade även de spelat oavgjort, även dom spelade 3-3. Mot Ramsjö?! I sista omgången med kontraktet som insats! Det ska ju bara inte få ske, men det gjorde det och återkomsten i fyran för kustgänget blev bara ettårig.
På återseende Sandarne och på återseende bloggläsare.

Lördagsmys utan mys

Eftersom säsongens sista match spelas imorgon så håller jag mig i skinnet ikväll, inget alkoholintag med tillhörande krogsväng står alltså på schemat. Och då jag inte heller har lyckats övertala några av mina vänner att hitta på något då deras kväll redan var planerad så blir jag kvar på hemmaplan ikväll. Farsgubben ska visst basta lite så man kanske gör han sällskap i värmen en sväng. Men annars blir det nog till att fördriva kvällen på samma sätt som igår. Letade nämligen fram pappas skivor med The Moody Blues som jag lyssnade igenom och blev påmind om hur underbart vackra vissa av deras låtar är. The Moody Blues är musik man växt upp med och som jag alltid gillat. Det är musik som gjord för mysiga mörka höstkvällar, musik som gjord för att ligga ner i soffan och kura ihop sig med någon speciell och bara vara. Bara mysa. Jag tror att jag ska göra det nu. Kura ihop mig i soffan denna mörka höstkväll, det jävliga är ju att man inte har någon att göra det tillsammans med. Vart är du?

Discover The Moody Blues!

En viss känsla...

...av nervositet infinner sig hos Karlsson när den planerade praktiken i historia närmar sig med stormsteg. På måndag börjar den och så sent som igår hade jag ingen praktikplats och då var det inte nervositet jag kände utan då var det PANIK! En duktig kombination av min lathet och skolans förbannade fumlande resulterade i att jag glömdes bort och ingen praktikplats vigd åt Andreas Karlsson fanns i sikte. Men efter att lyckats få högskolans kontaktperson i dessa frågor att inse att det var dom som tabbat sig mest fick jag dom att inleda ett frenetiskt sökande förra veckan och jag väntade otåligt på ett samtal som skulle få allt att klarna upp. Det dröjde och när dom frågade mig hur jag ställde mig till en plats på en skola i Sandviken drog jag stenhårt i nödbromsen och började fråga lite snällt och vackert om det fanns någon praktikplats att hämta i hemkommunen Söderhamn. Det skulle undersökas och det blev mer väntande på ett samtal. Men igår ringde Lottie som hon heter och berättade för mig att jag ska ha min praktik på Staffanskolan, för er som inte vet vad det är så är det Söderhamns enda gymnasieskola. En våg av lättnad sköljde över mig.

Ända tills nästa våg kom, vågen av nervositet. Gymnasiet! Jag som hela tiden varit inställd på att vara på en högstadieskola. Jag vet inte om jag överdriver nu, eller undervärderar mig själv, men det känns som att nivån på historia i gymnasiet åtminstone för tillfället ligger lite väl högt för mig. Visst, A-kursen som är en fortsättning på grundskolans historia fixar jag nog men när vi kommer till B och C-kursenas källkritik och arkivforskning (som de kurserna SKA innehålla) är jag inte så kaxig. Förhoppningsvis, eftersom detta är min första praktik på ett teoretisk ämne, så får jag mest vara med för att se och lära nu. Inte hoppa in redan på måndag och ta tag i rodret och hålla lektioner. Det är väl visserligen upp till mig men man vet aldrig vad handledaren har tänkt sig. Det blir en spännande måndag. Fortsättning följer...

Neil Leyton

Fick för en stund sen för mig att jag skulle inventera min skivsamling, nu är detta inte något jätteprojekt för speciellt stor är den inte. Men tydligen tillräckligt stor för att återupptäcka en skiva på nytt. Ikväll blev det en skiva av kanadensaren Neil Leyton jag hittade, nämligen "Blacklight skies". Denne Neil Leyton som faktiskt spelat i Söderhamn en gång i tiden. På den gamla goda tiden då Söderhamn hade en krog som med jämna mellanrum bjöd på riktigt bra liveakter från sin lilla scen. Det var inte lokala förmågor (även om jag glatt sjungit med både Gasoline Queen och The Suburban Cowboys där) utan vi snackar etablerade artister med skivkontrakt och för en kort men underbar stund hade vi en livescen i Söderhamn. Det var tider det, eller hur Jansson? Jag talar naturligtvis om Sisters som inte finns längre, nu grillar man istället fårkött på öppen eld där. Men åter till Neil, jag var där kvällen han spelade där och fick även nöjet att språka med honom en stund, han signerade även skivan jag talar om. Genomtrevlig kille var det verkligen! Neil och hans medföljande band öppnade denna kväll för Diamond Dogs och det är definitivt inte ofta som man får chansen att se livemusik av samma höga klass i Söderhamn. Jag funderar på om det var någon gång 2005 det ägde rum. Jansson kanske vet säkert? Då Neil inte är speciellt känd för den stora massan vill jag nu göra lite reklam för denna otroligt sköna musiker och bjuder på två låtar. Vi slår på stort. Vi slår på stort för Neil!

Boomp3.com

Boomp3.com

Upplösningen

I skrivande stund är det enbart 4 dagar kvar av fotbollssäsongen 2008, alltså är det 4 dagar kvar tills två kommunlag kan pusta ut och ett kommunlag får ta sig en rejäl funderare på vad som gick snett och ladda om i division 5 nästa säsong. Enligt de flesta som röstade på min lilla undersökning är det Bergvik ( 61 % av rösterna) som får ta funderaren och Sandarne ( 5 %) samt mitt kära Trönö ( 33 %) som kan glädjas åt nytt kontrakt. Lite lustigt är det då att det är just Sandarne, laget som hade störst förtroende, som ligger mest pyrt till även om det fortfarande är jävligt tight därnere i getingboet. Sandarne ligger fortfarande på 22 poäng med en målskillnad som blivit lite sämre nämligen -17. Bergvik lyckades förra omgången ta tre poäng av ett otroligt svagt Arbrå på bortaplan (jag var där och såg eländet) och har nu tagit steget förbi Sandarne med sina 23 poäng och -12 i målskillnad. Och mitt Trönö har efter urladdningen mot ABK2 skrapat ihop 25 poäng och putsat målskillnaden till det bättre, -12.

Precis som de 61 % som röstade på Bergvik tror jag att det blir dom som åker ner en division. Dom tar emot Strand på hemmaplan, Strand som redan är klara seriesegrare och därmed tar klivet upp till trean. Förhopningsvis vill Strand avsluta med en seger och hittar de bara motivationen och inställningen så ska dom vinna mot Bergvik. Sandarne har det lättaste motståndet av trion då de tar emot Ramsjö på hemmaplan och där vinner Tengström & co. Trönö åker till Stuvarvallen och spelar mot Stugsund. Hittar vi bara samma inställning som mot ABK2 så har vi alla chanser i världen att ta hem alla tre poängen även mot kommunens bästa division fyra lag. Att vi har allt i egna händer inför sista omgången är skönt och det är nu upp till bevis.

FORZA TIKEN!

En anekdot var det...

Skäggmiffot på huvudläktarn grävde fram en gammal lagbild på Trönö IKs herrlag som troligen härstammar från 1950-talet någon gång, en lagbild där min morfar Arthur var med på. Roligt att se eller snarare väldigt roligt att se och skäggmiffot passade även på att efterlysa någon rolig anekdot om gubben från mig och Junior. Nu hann Junior före mig och naturligtvis tog han den anekdot jag hade tänkt att berätta så jag får gräva lite djupare i minnet då och se vad jag hittar. Det optimala vore ju att låta morfar själv berätta en men det är dessvärre en omöjlighet då han längre inte finns ibland oss utan bara i våra minnen. Och vilka minnen sen!

Mormor är och har varit en av medlemmarna i Trönö kyrkokör under en lång tid och detta är en historia som är från en resa som denna kör gjorde en gång i tiden. Jag tror att det var rätt länge sedan, möjligen 80-tal. Hursomhelst så följde körmedlemmarnas respektive med på resorna så därför var även morfar med på resan. Nu kan man ju tro att en resa med en kyrkokör innebär resa med buss till någon sevärdhet och ett stopp med en fikapaus, på sin höjd en folköl till fikat. En städad historia med andra ord. Det kanske det hade varit om inte morfars och hans gubbgäng följt med sina fruar på resan för detta var herrar som enligt uppgift kunde festa och gärna gjorde det. Denna gång övernattades det på ett hotell. Ett hotell med en bassäng, en bassäng som på kvällen var väldigt lockande för morfar och hans gäng. Att bassängen var stängd för dagen var inget som stoppade dom men det fick ju naturligtvis delar av hotellets personal att reagera och gå dit för att se vilka fulla människor som helt struntade i hotellets regler. När personalen fick reda på att det var Trönös kyrkokör som var där och höll låda började de självklart fundera vad det var för jävla kyrkokör dom hade att göra med. Och nu kommer vi till historiens höjdpunkt. Med en imponerande tajming ansluter ytterligare en ur sällskapet till dom som hittat bassängen, en person som är märkbart berusad och bärandes på ett antal flaskor av okänt innehåll varpå morfar säger: "Nä men ser man på, här kommer pastor Johansson!"

Nu var det naturligtvis inte kyrkans prälle som kom och gick där, det var bara nåt som min morfar tyckte var jävligt roligt att låta personalen tro och jag kan bara hålla med :)

En lyckad fotbollsdag

Det var en väldigt lyckad dag för Trönö IK det här. Totalt 6 poäng bärgades och detta med en målskillnad på imponerande 14-4. Eller njae, med all fakta i handen så är det kanske inte så imponerande. Jag tar allt från början.
Klockan 12:00, Trönö IP
B-laget tar emot sexans sämsta lag Arbrå 2 och vinner med förkrossande 10-2 utan att behöva förta sig speciellt mycket. Arbrå med, två spelare födda 1995, var inte bra och ska jag vara helt ärlig var det svårt att tagga till och spela fysisk fotboll då. När man möter pojkar som ser liten ut till och med i jämförelse med mig så kan åtminstone inte jag gå in med kroppen fullt ut och köra på, Och framförallt inte när det inte behövs. Vi vann enkelt ändå.

Kl 16:00, Trönö IP
A-laget tar emot Hudiksvall ABK2 och här måste jag säga ändå att vi imponerade. Efter en mindre bra första halvlek, dock utan att vara utspelade, så gick vi till paus i underläge 2-1. Men i andra, då jävlar blev det skillnad. Grabbarna på planen visade prov på en tändning som vi inte sett skymten av tidigare under säsongen och öste på i en jäkla fart. Mange kvitterade till 2-2, Wally gjorde sitt andra mål som betydde 3-2 och Christer avslutade målskyttet och vi kunde skriva 4-2 som slutresultat. Det var en härlig vändning vi stod för och gånger som denna gör det absolut inget att man får stå på sidan i 90 minuter. Vi var bra idag och visade att det här laget är alldeles för bra för femman. Nästa söndag avgörs det, tar vi poäng mot Stugsund så är det klart. Men jag nöjer mig inte med ett kryss. Jag ska ha en seger som avslutning på en jobbig säsong. Benskydd på Hoffmann och Denka ;)

Bakisfrukost

Det är inte speciellt ofta man vaknar upp på morgonen efter en kvälls alkoholintagande av rang och tänker på mat det första man gör. Men en sådan morgon var det denna lördag och då finns det en frukost som helt enkelt är vassare än alla andra. En personlig favorit som som har blivit standard för Karlsson de gånger han slår upp ögonen inne i den stora staden. Det är en saftig räkmacka från hon den där mackochsalladstanten som håller till i Sandarne och Trocadero som gäller och inget annat. Det riktigt knullar i munnen när man äter den om man säger så. Sen är förresten Trocadero den goaste bakisdrycken som finns, mjölk var nr 1 en gång i tiden men nu har Trocan tagit över. När jag dessutom övertalade Junior att prova en kycklingmacka som han minuter senare i stor besvikelse gav bort till mig så måste jag säga att det var en frukost i absolut världsklass man fick i sig denna morgon. Men nu tvivlar jag på att jag kan äta något mer idag för fy satan vad mätt jag är.

Men bara om min älskade väntar

Han på huvudläktarn bloggade om Mörbyligan idag vilket är en väldigt skön proggrupp men när man lyssnar eller tänker på progg hamnar man ju naturligtvis oundvikligen tillslut hos proggens kungar Nationalteatern. Och dom har många fina låtar på sitt samvete men den jag gillar allra bäst, åtminstone nuförtiden, är nog "Men bara om min älskade väntar". Den är vacker och en sång jag gärna sjunger med i. Nu är det ju inte en låt de skrivit själv utan det är en version av Bob Dylans "Tomorrow is a long time" men jag tror åtminstone att Ulf Dageby har skrivit den svenska texten. Har jag fel? Rätta mig då. Här är iaf den otroligt vackra låten med den otroligt spännande videon, ber om ursäkt men hittade ingen annan.



Go kväll

Vilka tar steget ner?

Det börjar dra ihop sig, snart är fotbollssäsongen 2008 över och i bottenstriden i division 4 är det en stenhård kamp om vilka som ska klara sig och spela division 4 fotboll även nästa säsong. Eftersom Bollnäs och Delsbo tydligen inte håller den klass som krävs för att spela i trean nästa år så räknar vi kallt med att tre lag åker ur fyran. Ilsbo är redan ute ur leken och spelar i femman nästa år och det tror jag även Ramsjö gör även om de har en teoretisk chans att klara sig, men den chansen är liten. Då återstår alltså ett lag till som får ta klivet ner och det blir ett kommunlag men vilket? Bergvik ligger sämst till på 20 poäng och -14 i målskillnad och ovanför dom på 22 poäng vardera hittar vi Sandarne med en målskillnad på - 16 och Trönö med målskillnaden -14. Det återstår två matcher att spela för alla inblandade.

-Bergvik möter Arbrå på bortaplan i nästa match och avslutar på hemmaplan mot klara seriesegrarna Strand.
-Sandarne i sin tur har Näsviken på bortaplan och Ramsjö hemma i sista omgången kvar att möta vilket troligen innebär att de möter lag som enbart har äran kvar att spela om.
-Mitt älskade Trönö spelar på söndag hemma mot Hudiksvall ABK2 och avslutar med ett tufft derby mot Stugsund på Stuvarvallen.

Det här blir stenhårt och två jobbiga helger för alla inblandade. Jag har naturligtvis min egen bild över hur det kommer att gå och där spelar Trönö division 4 nästa år. Men vad säger ni? Vilket lag tar steget ner till femman tillsammans med Ilsbo och Ramsjö? Har slängt upp en omröstning om saken. Återstår att se om det blir fler än tre deltagare i den :)

Världen har blivit en legend fattigare

Fick just beskedet av den äldste Nilssonspojken att legenden Richard Wright tråkigt nog avled idag och efter en snabb titt på Aftonbladet fick jag det bekräftat. Han förlorade kampen mot cancer enligt hans talesman, jag visste inte ens att karln var sjuk. Richard Wright var en av medlemmarna i en av världens absolut bästa musikgrupper alla kategorier, Pink Floyd. En grupp han förutom en kort sejour under 80-talet tillhört ända från starten. Detta var ju naturligtvis väldigt tråkigt att höra, dels för att han var en stor musiker men även för att nu är det väl ändå helt kört för en återförening av Pink Floyd? Det känns lite så. Nu har jag väl iofs inte haft några större förhoppningar på det men hoppet är ju det sista som sviker en som det sägs. Så sent som i somras i samband med prisutdelningen av Polarpriset så sa gruppens trummis att han gärna spelade med Pink Floyd igen och att man aldrig skulle säga aldrig. Men nu tror jag tyvärr att det ser mörkt ut. Och kanske ska de låta det vara nu också.

Richard Wright blev 65 år gammal. Vila i frid.

På rätt väg

Folket har talat. Som den envåldshärskare jag är över denna blogg bestämde jag mig för att låta folket (ni läsare) få en chans att bestämma lite över bloggens utseende. Folket skulle få bestämma vilket teckensnitt jag skulle fortsätta att skriva med även om valet inte var helt fritt eftersom jag gav er tre alternativ. Kanske var det något som retade upp läsarkretsen och fick er att bojkotta omröstningen för det var endast tre röster som lades och med min nyligen installerade besöksräknare vet jag att ni är fler än så som läser bloggen. Men hur som helst, vinnare i omröstningen blev Georgia och då kör vi på den nu.

Det har varit en bra helg, åtminstone fotbollsmässigt. Igår spöades Arbrå BK på bortaplan med 3-1 i division 4 i en match jag tycker att vi styrde i stort sett hela tiden. Jag var aldrig, från min bänkplats, riktigt orolig utan jag tyckte att det såg stabilt ut och de tre välbehövliga poängen bärgades hem över bergen till IP Nu har vi allt i egna händer och vi är på rätt väg! Målskyttar: Wally, Captain Chaos och Chricko.
Idag var det b-lagets tur. Bortamatch igen mot division 6 serieledare Enånger. På pappret en enkel match för Enånger men coach Per skrapade ihop ett bra gäng, 11 till antalet, som med ett jävlar anamma och en del flyt kunde hålla Enånger stången och spela oavgjort, 2-2. Riktigt bra kämpat av alla och vi ser alla fram emot den öl som Norrala (seriens tvåa) lovade oss om vi kunde ta poäng av Enånger. Målskytt: Chricko, stekhet i helgen!

Det får räcka så för nu. Ha en trevlig kväll!