The war is on!

Fick en chock häromdagen när jag granskade mig själv i badrumsspegeln. Och då var det inte själva utseendet som chockade mig, det har jag vant mig med sen länge. Nej det var något helt annat, något som det borde dröja flera år innan jag skulle få uppleva. Något hårrelaterat. Jag upptäckte mitt första... hmmm, jag upptäckte... det här är svårt. Jag upptäckte mitt första gråa hårstrå! Och det var inget halvljust, halvgrått hårstrå. Jag tror inte att ett hårstrå kan bli gråare. Det riktigt lyste om fanskapet. Det ska väl för fan inte komma nu? Jag är ju bara 24 år, ålderstecken är något som jag inte ska utsättas för än. Efter ett par minuters tystnad lyckades jag samla mig och beslutade mig för att utplåna den jäveln. Nu var det krig. Jag tog ett stadigt grepp om det gråa hårstrået, nu gällde det att få med roten, och drog bestämt och hatiskt loss det. Jag granskade återigen hårstrået som satt ohjälpligt fast mellan min tumme och pekfinger och bestämde mig för att statuera ett exempel. Ja, statuera ett exempel för övriga hårstrån på mitt huvud som har eventuella funderingar på att byta färg. Jag tog fram en sax, höll upp hårstrået väl synligt för de andra och klippte sakta och metodiskt sönder det bit för bit. Som en avslutning så spolade jag ner de gråa bitarna, som fallit ner i handsfatet, i avloppet där de går en oviss framtid till mötes. Så nu vet de, de som är kvar. Fan ta er om ni blir gråa innan jag åtminstone fyllt 30. Jag tolererar det inte. The war is on!

Läs även andra bloggares åsikter om grått hårstrå, krig, hår, ålderstecken