Igår när jag hälsade på fröken Benum så kom det sig att vi snackade lite om hur man kan börja gråta av filmer. Eller Elin sa det och jag som den coola och stenhårda man jag är stod på mig och sa att det gör minsann inte jag. Självklart ljög jag, lite iaf. Jag börjar väl kanske inte gråta men lite blank på ögonen kan man ju bli av någon fin scen. Som avslutningsscenen i Brokeback Mountain och det var också det exemplet jag använde när vi pratade om saken igår. Men då som nu hävdar jag bestämt att det är till stor del på grund av (eller tack vare?) den oerhört vackra musiken som spelas i samband med Heath Ledgers gripande avslut. Musiken till filmen som är skriven av Gustavo Santaolalla och just detta stycke heter The Wings och är i filmen akustisk. Hittade en annan version på tuben, med sång tillagt. Och tamefan, det är vackert nu med!
Gustavo Santaolalla - The Wings
Läs även andra bloggares åsikter om musik, brokeback mountain, gustavo santaolalla, heath ledger, the wings
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha... lilla söta du.. Man kan vara en hård och "strong" man trots att man gråter till filmer ;)
Tack för en super trevlig kväll =)
En gång stod jag mellan en bergs vägg och ett "hardplace", men märkte sekunden efter att jag stod mellan två speglar.
Elin:
Tack själv!
Hoffmann:
Vad besviken du måste ha blivit.
Skicka en kommentar