En julklapp

Måste ju för bövelen visa upp en julklapp! En julklapp i form av ett halsband mycket passande för allas eder Bullit. Vet inte vart den är köpt men jag skulle tippa på i en svindyr butik i Stockholm någonstans och jag vågar inte ens tänka på hur mycket personen som gav bort den har spenderat på den. Jag bär den med andakt. Vem som gav bort den? Han på huvudläktarn såklart.

Ursäkta den usla bildkvalitén men ni ser väl vad det är ändå.

Vi sammanfattar

Men något monsterinlägg blir det inte, jag håller mig kort (kort som jag är). Året 2008 har väl varit ett rätt ok år. Men inget mer. Missförstå mig inte nu, det har funnit vissa höjdpunkter som jag kommer att minnas med glädje många år framöver. Vi har KM-vinsten, vi har Maidens konsert på Stadion, vi har alla stunder med nära och kära, vi har World Cup-helgen i Ljusdal så visst har jag haft roligt! Men det har även varit ett förbannat grubblande och känslor som inte riktigt har viljat gå över som även gjort 2008 till ett tungt år. När man verkligen vill att något ska bli som man önskar men inte blir så, ja då är det tungt. Mer behöver jag inte orda om saken. Men ikväll tackar vi av 2008 och välkomnar 2009 med en fest med nära och kära och det finns absolut ingenting som talar för att kvällen ska bli tråkig. Tvärtom! Jag ser fram emot det :)

Gott Nytt år på er!

Resultat från önskelistan

Jag vill inte säga att det blev ett fiasko, att jag bara fick julklappar som ledde till besvikelse för så var ej fallet. Men ska man gå efter önskelistan jag lämnade för allmänhetens beskådan så blev resultatet väldigt skralt. Jag är fortfarande singel, guldtiorna uteblev, lägenheten är densamma (tror jag, har inte varit till Gefle ännu), Ginzas lager står orört och Gianfrancos tröja finns säkert någonstans men inte hemma hos mig. Men en sak från listan fick jag iaf, tofflorna som jag önskade värmer nu mina istappar till fötter på morgonen. Och jag har fortfarande chans på att ytterligare en julklappsönskning ska slå in. Nämligen KM-vinsten för TIKEN. Till helgen gör kommunens fotbollslag upp om hedern i Futsal. Karlsson hoppas på en tredje raka vinst och Karlsson hoppas intensivt på att åtminstone få göra en match i årets KM, det är ju så förbannat roligt! Nåja, det visar sig efter morgondagens träning då laget tas ut och jag kan inte bli speciellt besviken om jag inte blir uttagen. Jag må vara bra på vissa saker men det finns bra många spelare i TIKEN nu som är bättre fotbollsspelare än mig.

En liten förklaring till nästa veckas tema kanske också vore på sin plats.
Psyklåtar - Här snackar vi sjukt konstiga låtar som just därför blir sköna. Dom kanske inte är speciellt bra men som sagt, de är sköna.
Covers - Inga konstigheter, covers helt enkelt. Bra covers för att förtydliga.
Franskt - Musik på franska, finns faktiskt en del bra.
Vemod - Nu snackar vi olycklig kärlek, ond och bråd död eller bara allmänt elände. Inga roliga historier med andra ord, men väldigt bra sådana.

Go kväll

En satans God Jul

God Jul kära bloggläsare. Nåt mer än så tänker jag faktiskt inte säga denna gång. Nu blir det nog ledigt från bloggandet ett par dagar, maten ska smältas och ölen ska drickas. Idag lyssnar vi på John Lennons bidrag till julfirandet tillsammans med sin fru. Ha det gött kära vänner.

John Lennon - "Happy Xmas (war is over)"

Tema Musik - Julsånger

Vi fortsätter med temat, vi fortsätter med julsångerna för imorgon är det ju dags. Dags för ett matfrosseri utan dess like, dags för ett julklappsfrosseri utan dess like och dags för årets i särklass mysigaste dag. Dagens julsång blir med Tommy Körberg. Vet inte riktigt vad jag tycker om den karln med tveklöst har han en gudabenådad pipa och lägger man ihop Körbergs röst med en av de vackraste julsångerna så blir det fantastiskt. Lyssna och njut

Tommy Körberg - "O helga natt"

Tema Musik - Julsånger

Det är två ynka dagar kvar till julafton och temat för denna vecka blev Julsånger som fick 4 av de sju rösterna som gavs. Så vi kickar igång temat idag. Först ut är en av mina favoriter när vi snackar julsånger och det är en julsång med två riktiga legender. En duett med Bing Crosby och David Bowie. En rätt lustigt duo det där men väldigt lyckad. En urmysig låt som får julkänslan att infinna sig i ett gråmulet Gefle.

Bing Crosby & David Bowie - "Little drummer boy"

Gissa Musikern del 8 - Ledtråd

Inte ens en sketen gissning har ramlat in. Jag känner mig tvungen att lämna några ledtrådar denna gång. Och det har inte hänt ofta. En ledtråd, även om den nog också är lurig, är som följer. Har ni hängt med i tv-serien "That 70´s Show" så vet ni att det var på denna grupps konsert som Kelso befruktade bibliotikarien Brooke. Den andra ledtråden ni får är att namnet är taget från en prostituerad som var minst sagt onödigt hårdhänt mot sina klienter, hon dödade dom! Kan ni nu då?

Det blev som jag trodde

Nästan iaf. En kamp blev det, in i slutminuterna men någon Brobergsseger fick vi inte se denna afton. Men det hade det absolut kunnat bli för inte var Västerås ett dugg bättre än Broberg, då var det snarare så att Broberg var det bättre laget. Men men, det var Västerås som tog de två poängen. Och varför gjorde dom det? Jo det gjorde dom för att Broberg inte ställt in skärpan idag. Det missades alldeles för mycket, t.ex. slog kapten Nygren en straff utanför strax efter 80:e minuten. Mot lag som Örebro, Gripen och Bollnäs (ni vet dom sämre) har man kanske råd att missa några givna lägen. Men mot tungviktare som Västerås går det inte. Då måste man ta vara på varje chans, gripa varenda halmstrå för att ta alla poäng. Tycker ändå att Broberg kan vara nöjd med matchen men inte resultatet. Att pressa ett av Sveriges bästa bandylag i 90 minuter när man saknar 3 ordinarie spelare är starkt. Jäkligt starkt! Det som fick mig att höja ögonbrynen lite extra denna omgång var att Sirius sänkte ytterligare en av de stora ikväll. Förra omgången spöade man Västerås på bortaplan och idag tog man två poäng hemma mot SAIK. Att årets Sirius skulle vara bättre än föregående upplagor visste jag men att dom skulle vara så här vassa trodde jag faktiskt inte. Roligt, det är en jämn elitserie i år.

Gissa musikern del 8 och lite bandy

Det är dags för del 8 i den mycket tighta tävlingen Gissa Musikern och den här är kanske lite lurig. Eller inte, kan mycket väl vara något skäggigt fanstyg i min bekantskapskrets som knäcker nöten direkt. Hur som helst. Det jag söker nu är svaret på tre frågor.
1. Vad heter gruppen?
2. Vad heter gruppens sångare som är med på bilden?
3. Vad gör samma sångare idag?
Ge mig tre korrekta svar och jag ger dig tre poäng.



Ikväll är det också bandy på schemat. Happy times som Borat skulle ha sagt. Laget med farten tar emot laget med gurkorna på blåsåsen ikväll. För er som inte hängde med möter Broberg serietvåan Västerås hemma på Hällåsen. Självklart har jag åkt hem för att se matchen och det blir en tuff sådan. Broberg har under min livstid alltid haft svårt för detta Västerås och det blir nog inte lättare ikväll. Med Larsson, Edling och kanske också Wikström borta så får de gulsvarta slita hårt ikväll. Men omöjligt är det absolut inte. Broberg ligger bara två poäng bakom på en fin fjärdeplats. Det kan bli en trevlig bandykväll på åsen. Jag är kaxig och tippar också och jag tippar med hjärtat. Broberg vinner med 6-4.

Tema Musik - Skäggmiffon

Det går ju bara inte att ha ett tema med skäggmiffon utan att ta med dessa herrar. Skäggmiffornas skäggmiffon i musikbranschen. ZZ Top naturligtvis. Herrarna som inte tittat åt en rakhyvel på decennier förutom trummisen då. Men han har nog dispens eftersom han heter Beard i efternamn, Frank i förnamn. Men basisten Dusty Hill och gitarristen Billy Gibbons ståtar med en imponerande helskägg. ZZ Top har jag förövrigt också sett. Sommaren 2002 om jag inte missminner mig, eller var det 2003? Minnet sviktar. Att det var på gatufesten i Sundsvall vet jag med bestämdhet. Jag vet också att det var ett av de segaste liveframträdanden jag någonsin sett. Säga vad man vill om Hill, Beard och Gibbons men någon speciell scenshow bjuder dom inte på. Men rätt skön musik har dom spottat ur sig genom åren. Och gillar man gitarrer gillar man Gibbons för han vet hur man hanterar guran. Det sägs att Jimi Hendrix en gång sade att Gibbons var världens bästa gitarrist och det är väl ett betyg gott som något! Här har vi ZZ Top med låten "Bad to the bone". Med en väldigt passande figur i huvudrollen.

ZZ Top - "Bad to the bone"

Karlssons önskelista

Det är endast en vecka kvar till julafton och det är väl ungefär nu som landets småknattar skärper till sig ordentligt och börjar få sömnproblem när högtidernas högtid på allvar närmar sig. Och det påminner mig om en sak. Jag har för tusan glömt bort att skicka önskelistan till tomten. Och inte nog med det, jag har för tusan glömt bort att skriva önskelistan överhuvudtaget! Så jag får helt enkelt göra det nu och för att spara in på portot så slänger jag upp den på bloggen för visst måste väl tomten läsa alla bloggar också? Han måste väl hänga med i trenderna? Nåväl, här kommer min önskelista...

• Ett stycke flickvän - Desperat att önska en flickvän? Ja! Men jag är less på singellivet nu...
• KM-vinst för TIKEN - Vilket isf skulle bli TIKENs tredje raka och vandringspokalen är vår.
• Tre stycken guldtior - En guldtia är vacker, två är ännu vackrare och tänk vad jävla vackert det skulle vara med tre!
• En lite varmare (och gärna större) lägenhet - Är inte tillfreds med temperaturen i skolådan, vet ej om det blivit nåt fel eller om det ska vara så här. Dessutom vore det najs med en lägenhet där matsalen/sovrummet/tvrummet/kontoret/ inte är ett och samma rum.
• Ett par mystofflor - Med anledning av ovanstående problem, vore skönt på morgonen.
• En heldag på Ginza - Att få samla på mig så mycket skivor jag bara kan.
• Gianfranco Zolas matchtröja -Från när han avgjorde Cupvinnarcupen mot Stuttgart på Ullevi.

Det får räcka så, det är väl inte för mycket begärt?

Tema Musik - Skäggmiffon

Det är återigen bloggstiltje för Karlsson. Varken kan, vill eller har nåt att säga då det är en hel del som går tungt nu. Men det ger ju mig inget rätt att undanhålla er ljuv musik där vi har en eller flera skäggmiffon delaktig. Tema skäggmiffons första bidrag blir det norska deathpunk-bandet Turbonegro. Ett band som tog ett stadigt grepp om Karlssons rockhjärta med skivan "Apocalypse Dudes", ett grepp som blev ännu stadigare med skivan "Scandinavian Leather" och som verkligen peakade med skivan "Party Animals" som är nästintill ett deathpunkmästerverk rakt igenom. Senaste skivan "Retox" når inte upp till samma nivå men är för den delen inte alls dålig. Turbonegro har jag haft lyckan att se live en gång, det var på Storsjöyran 2005 och de är den absolut bästa liveakten jag sett där uppe i Jämtland. Och när dom nu i sommar ska spela på Peace&Love i Borlänge så ska jag nog se till att få se dom igen. Men nu var det ju det här med temat också. Skäggmiffon skulle det vara och skäggmiffon blir det. I Turbonegro är det sångaren Hank von Helvete och gitarristen Rune Rebellion (klockrent namn förövrigt) som fyller kriterierna med ett varsitt mustigt helskägg. Tyvärr är inte Rune med i bandet längre, och inte trummisen Chris Summers heller för den delen, men när dom knåpade ihop den i mitt tycke bästa låten var han definitivt med och därför får han vara med i bloggen också. Enjoy!

Turbonegro - "High on the crime"

Tema Musik Söderhamn

Vi avsluter Söderhamnstemat med kanske det bästa bandet från Söderhamn. Åtminstone är dom det i mitt tycke. Vi avslutar med The Suburban Cowboys, ännu ett av de osignade band från hemstaden som jag tycker absolut är värda chansen att få ett skivkontrakt. Och vem vet, är de envisa och inte ger upp kanske det finns någon vettig människa inom branschen som delar min åsikt. Hursomhelst, även i detta band har vi en Trönöson, Mattias Lund som körar och spelar orgel och munspel i bandet. Och det gör han jävligt bra. Hur ska man beskriva deras musik då? Jo countryrock sammanfattar väl det hela rätt bra. För att vara mer exakt ska man väl säga att dom spelar jävligt bra countryrock. Skulle ni gilla det lilla ni får höra här på bloggen kan ni ladda ner några låtar från bandets hemsida eller gå in på deras myspacesida. Låten ni ska få höra med dom nu heter Hello Darling, en lugn skapelse med skön slidegitarr. Underbar är den. Nästa veckas tema blir Skäggmiffon så då är det bara för mig att gräva fram något smaskigt åt er, för er som hoppas på att få se nåt med Jansson och Dee Fearless gör jag besvikna redan nu. Visserligen är det två riktiga skäggmiffon men här blir dom inte med.

The Suburban Cowboys - Hello darling

Ha en fortsatt trevlig söndag!

Gissa musikern del 7

Vi håller det kort denna fredag. Vem är mannen på bilden och vilket land kommer han ifrån? 2 poäng i potten och ge mig ett fullständigt svar i vanlig ordning.

Bollnäskross

Det var just var det var det, en riktig kross av Bollnäs bjöd Broberg oss supportrar på igår. Om matchen i sig ordar jag inte så mycket om, det kan ni läsa om här istället. Men så mycket som att det var en kross kan jag berätta för er. Ja jag kan till och med säga det igen. Broberg krossade Bollnäs. Ah, ljuva ord. Bollnäskross. Kanske inte direkt målmässigt då en 5-1 vinst inte bandy inte är gigantisk stor, men sett till spelet, viljan, intensiteten och läktarmatchen så var det ren och skär kross (se där kom det igen). I 90 minuter stod Karlsson på läktaren med en leende på läpparna. Det var länge sedan jag såg en sådan skillnad mellan lagen till Brobergs favör och det var helt underbart. Jag vet inte mer vad jag ska säga, jag njuter fortfarande. Jo en sak var det förresten. På Bollnäs hemsida har man ännu inte lagt upp en matchrapport. Lustigt men kanske inte så konstigt för vem vill skylta med att man fått storstryk av "lillebror". Eller hur är det med det där nu? Är vi lillebror? Jansson, är vi det? Och myste du?

Derbydags!

Äntligen är den här! Årets match på Hällåsen. Broberg tar emot laget med den vidrigt fula färgen, Broberg tar emot Bollnäs och naturligtvis åker jag hem över dagen för att bevittna kampen. Det har varit ett segt bandyuppehåll nu men nu är det äntligen dags igen och den nervositet man brukar känna före matcherna mot Bollnäs infinner sig naturligtvis även denna gång. Så har det alltid varit och så kommer det nog alltid att vara. Det finns inget värre, i bandyvärlden, än att förlora mot Bollnäs. Ett tag var det jobbigt, då förlorade vi mest hela tiden men nu har vi börjat snygga till statistiken och på Hällåsen har Bollnäs inte haft det lätt de senaste åren. Inför kvällens drabbning får Broberg bära favoritskapet då man ligger på femte plats med tio poäng. När det gäller Bollnäs får vi vända på siffrorna, dom ligger på tionde plats med fem poäng. Lägger man dessutom till Bollnäs usla bortafacit i ekvationen så borde ju Broberg vinna matchen. Men nu är det Bollnäs vi möter, dom jävlarna går det inte att lita på för fem öre. Dom har ju ändå en hel del riktigt duktiga bandyspelare i laget och ett derby är alltid ett derby och där kan som bekant allting hända. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om dom bryter sitt usla bortafacit just ikväll, på Hällåsen av alla ställen. Det vore så jävla typiskt Bollnäs och så jävla typiskt Broberg att bjuda på det. Men så snälla ska vi väl inte vara? Nej! Vi kör ner dom lite extra i skiten istället. Då myser Jansson, då myser Karlsson men frågan är myser du?

Tema Musik - Söderhamn

Det är dags att presentera nästa Söderhamnsband för er. Om ni tyckte att bensin drottningarna var lite i det hårdaste och snabbaste laget så tror jag att detta band kommer att passa just er lite bättre. Nu tar vi ner tempot lite och koncentrerar oss på störtskön soul/rock. Och detta gör vi med 6 stycken mycket begåvade ynglingar i 20-års åldern. Detta gör vi med Good Sons of Quade. Tyvärr är detta band inte särskilt aktiva längre. Om det beror på att dom lagt av eller bara lagt bandet på is en stund vet jag inte, jag hoppas på det sistnämnda men tror på det förstnämnda. Om det nu är så att de lagt av är det förbannad synd och skam. Redan första gången jag hörde dom slogs jag av hur vuxet och moget det lät, man kan lätt tro att de har en sisådär 10 år på nacken som band men jag tror att de höll på i max 2 år. Hursomhelst så hoppas jag på att dom någon gång tar sitt förnuft till fånga och fortsätter skapa ljuv musik tillsammans. Att dom är bra är iofs inte särskilt överraskande då vi har 3 stycken Trönösöner i bandet nämligen Erik, Lars och Niclas. Skriv gärna några rader och säg vad ni tycker om dom. Gillar ni dom kan ni höra mer här.

Bandets line-up
Erik Eriksson - sång och gitarr
Cajsa Ståhl - sång
Lars Pettersson - trummor
Joel Lantz - gitarr
Pär Nygren - bas
Niclas Lindh - orgel

Good Sons of Quade - Something Unusual

Tjattrande döva

Idag hände nåt som jag aldrig trodde skulle kunna hända. Satt återigen i Arkiv Gävleborgs lokaler för det fortsatta arbetet med b-uppsatsen. Jag har äntligen kommit på ett ämne att skriva om, mer om det senare kanske. Hursomhelst så gick jag in till "forskarsalen" där man får sitta och arbeta med sitt material, en "forskarsal" som idag var mer välbesökt än vanligt. En av arkivets anställda berättade för mig att det var ett gäng döva människor som hade fått en genomgång om hur saker och ting fungerar på arkivet och de skulle nu arbeta på egen hand. Om jag skulle bli störd hade dom ett annat rum att sitta i om jag ville. "Hehe, nä det ska nog inte vara några problem" sa jag självsäkert och tänkte för mig själv att ett gäng döva personer ska ju inte kunna störa mig. Dom sitter ju för fan bara och hyttar lite med nävarna till varandra. Det gjorde dom inte... Nu vet jag dom sitter och smackar också. De kära döva ska ju bestämt "prata" med munnen också och när de tecknar till varandra och fy fan vad det smackades emellanåt. Ett smackande som var jävligt irriterande när man satt där och läste en svårtydd skrivstill från ett protokoll. Så nästa gång jag råkar ut för en grupp döva i en forskarsal, då ska jag banne mig sätta mig i ett annat rum.

Omröstningen för nästa veckas tema ligger nu uppe. Fyra alternativ finns att rösta på och jag kanske måste förklara de olika alternativen för er.
Covers - röstar du på om du vill höra ett gäng covers som nästan är olagligt bra och som inte är så lik orginalet.
Odödliga - röstar du på om du vill höra musiker som numera ligger död och begraven men som enligt mig det alltid kommer att lyssnas på, som det alltid kommer att talas om.
Skäggmiffon - Kort och gott skäggiga musiker som förgyller vardagen.
Fruntimmer - Som skäggmiffon fast mindre skäggiga.

Tema Musik - Söderhamn

Ja det blev som väntat hemstaden Söderhamn som vann helgens omröstning om vilket tema musiken i bloggen ska följa denna vecka. Och det är väl egentligen inte så konstigt heller. Jag menar vad fan har hålor som Fjollträsk och Götet att erbjuda när man jämför Söderhamn? Ska vara tunnelbanan och fiskekörkan då. Och ska man diskutera musik som har sina rötter i Söderhamn kan man väl inte undgå att nämna våra alldeles egna Southarbour Heros, Gasoline Queen. Dels för att dom inte alls gör bort sig, tvärtom låter det riktigt bra, men också för att undgå det där nöjdögat från Dee Fearless som jag är tämligen säker på att jag skulle få om jag inte ens nämnde dom. Men jag gör mer än så, jag lägger upp en låt med dom också med passande bilder till låtens titel. Vill ni höra mer kan ni ladda ner ett par låtar från deras hemsida och har ni tur så får herrarna i bandet fingrarna ur och skaffar sig några spelningar snart också. För dom är en riktigt skön liveakt. Spelade för övrigt på Rockweekend i Kilafors i somras och det gjorde dom tydligen jävligt bra, läs här får ni se.

Bandets lineup
Dee Fearless - Sång
Mike Spider - Gitarr
Mart Wildheart - Gitarr
Mad Dog - Bas
Choke Smoke - trummor

Gasoline Queen - Intoxication

Det är söndag

Både på kalendern och i sinnet. Vettefan vad det är med söndagar men dom är förjävla sega. Oftast är dom sega för att man varit ute och syndat kvälle före och the big chief himself däruppe bestämt att man nu ska få sota för sitt syndiga leverne. Men till och med när man skött sig, som jag gjorde igår, så är söndagar en tjatig och tung dag. Jag antar att det bara ska vara så helt enkelt. Något som brukar höja dagens status något är ändå att det under vintermånaderna ofta bjuds på bandy på söndagarna. Och har man riktig tur så spelar laget i mitt hjärta hemma på Hällåsen också. Men inte denna söndag, idag spelar dom inte ens match överhuvudtaget. Nu har det visserligen spelats en turnering borta i Sibirien för vårt landslag men det skiter jag ärligt talat i. Internationell bandy är ett skämt. Visserligen är det roligt nu att Popa blev uttagen till turneringen men om han spelat och hur det har gått för honom har jag ingen aning om. Apropå bandy förresten. Kusinen på huvudläktarn, han med skägget, har fått med en krönika angående annandagsbandy på Söderhamns Nytt. Tydligen gillade också grannkommunen, ni vet där dom spelar i orangea tröjor, den för den kom även med i deras gratistidning. Kul sa Jansson, kul sa Karlsson. Antingen lägger ni beslag på en av tidningarna eller så går ni in på kusinens blogg och läser den där.

Söderhamn går ruskigt bra i omröstningen om kommandes vecka tema. Det ska väl jävligt mycket till om Stockholm och Göteborg ska kunna komma ikapp och förbi. Bra tycker jag, hoppades hela tiden att Söderhamn skulle vinna. Finns en del grupper, aktiva och inaktiva, från metropolen i Hälsingland som gjort riktigt bra musik och det hoppas jag få visa. Ni från Söderhamn har säkert hört dom förut men ni utbölingar som följer bloggen eller bara snubblar in ändå kanske kommer att överraskas positivt!

Goder Afton!

Gissa musikern del 6

Karlsson ska på fest och laddar upp med en rejäl portion musik. Och när jag satt framför datorn fick jag ett uppslag om vem jag skulle använda i del 6 på i mycket prestigefyllda musiktävlingen som numera har en ny ledare, mannen med skägget. Idag slåss ni om två poäng och skulle ni inte komma fram till rätt svar idag så kommer det ledtrådar imorgon. Två korrekta svar krävs som vanligt för några poäng. Vem är den übercoola mannen på bilden och vilken grupp är jag ute efter?

Goder afton och lycka till!

Tema i bloggen

Titt som tätt så brukar jag som ni vet lägga upp en video från youtube eller bara lägga upp en låt på min blogg, jag bjuder er på musik med andra ord. Förbannat bra musik om jag får säga det själv. Men ni kära bloggläsare har inte ett smack att säga till om när det gäller urvalsprocessen för musiken på bloggen. Ni får vackert sitta snällt och lyssna, om ni överhuvudtaget lyssnar på det jag lägger upp. Men nu ska det bli ändring på det, en liten ändring åtminstone. Jag ska börja med temaveckor. Temaveckor när det gäller musiken. Jag kommer varje vecka att lägga upp en omröstning på bloggen där ni sedan i god demokratisk anda får rösta om vilket tema jag ska köra nästkommande vecka. Så om ett tema en vecka t.ex. blir Danmark så kommer jag under den veckan lägga upp musik som enbart kommer från Danmark. Om ni kommer att få höra det ni önskar får vi se, troligtvis inte men ni får åtminstone en chans att styra det hela lite om ni nu har någon favorit inom varje tema. Och vem vet, helt plötsligt kanske er stora idol bidrar med en låt på bloggen. Vi börjar med en omröstning över helgen bara så börjar temat på måndag. Men annars kommer ni att ha en hel vecka på er att rösta på det tema ni vill höra. Hoppas det smakar annars läggs Tema Musik ner rätt snart då det bygger på ert deltagande.

Peace out!

Birollsfigurer

Satt tidigare idag och snackade lite med Dee Fearless över msn om Family Guy, den underbara tecknade serien om familjen Griffin som på allvar tar upp kampen om den roligaste tecknade serien någonsin med Simpsons. Vi kom under det samtalet att prata om lite sköna figurer i serien och det fick mig senare att fortsätta tänka på karaktärer i olika serier. Och då menar jag birollsfigurerna, inte dom som har en huvudroll utan de som bara får vara med i vissa avsnitt och då inte ens särskilt mycket. Dom figurer som dyker upp i 10-20 sekunder, släpper några sköna repliker och sen försvinner. Det blir ju nästan så att det är dessa figurer man tar till sitt hjärta, som blir favoriterna och när jag tänker efter så kan de lyfta en serie så jäkla mycket. Jag har själv några absoluta favoriter i vissa serier. Om vi återigen ska prata om Family Guy så är min favorit där Herbert the Pervert, snuskgubben som visslar när han pratar och som ständigt är på jakt efter unga pojkar och inte sällan är han ute efter Chris Griffin. I Simpsons har vi Comic Book Guy, serietidningsförsäljaren med åsikter som en tioåring men ett språkval som en sextioåring. Helt underbar! Han är ett praktexempel på en sådan som ofta bara får en replik att säga lite då och då men är den som får mig att skratta mest. I den sköna sjukhusserien Scrubs är den självklara favoriten, och här tror jag lillebror håller med, Ted. Sjukhusadvokaten med noll självförtroende och en jävel till chef.

Tre underbara herrar. Vilka är Dina favoriter?

Gissa musikern del 5

Jag går rakt på sak, inga krusiduller eller onödiga utsvävningar. Det är tävlingsdags igen. Tre poäng står på spel och som vanligt vill jag ha tre korrekta svar för att dela ut poängen.

1. Vem är mannen?

2.Vilket band är han medlem i?

3. Vad har han gemensamt med förre Maidensångaren Blaze Bayley?

Det börjar bli...

...lite panik hos Karlsson nu. En B-uppsats i historia ska skrivas och lämnas in någon gång i början av januari. Så långt är jag med. Vad ska uppsatsen handla om? Där försvann jag. I got nothing! Och då den där förbannade uppsatsen måste innefatta arkivstudier också så borde man vid det här laget ha en eller flera frågeställningar som funkar samt ett humm om vad det finns för material att använda sig av. Men det har inte jag, inte ännu och det börjar smyga in sig vissa gnagande panikkänslor nu. Har suttit på Arkiv Gävleborg två eftermiddagar nu och bläddrat i diverse svårlästa protokoll och annat tråkigt material. Och kanske, kanske har jag något som kan liknas vid ett uppslag men jag känner mig osäker och jag är även osäker på att min lärare Bengt godkänner det också. Men vi får se vad han säger, han har inte svarat ännu. Skulle det uppslaget också ratas vettefan vad jag ska göra. Något som tynger ner sinnet lite ytterligare är att en fältstudieuppgift ska göras klar, ett PM om midsommarkrisen (ni vet när tyskarna fick skicka sina trupper genom Sverige under andra världskriget) ska skrivas och det faktum att år 2009 kommer att innebära två stycken C-uppsatser för mig. Huvva...
Det är inte lätt när det är svårt!

Gissa musikern del 4

Då var det dags igen att gissa vilken musiker jag är ute efter. Fast den här gången är jag ute efter två musiker. Så frågan är alltså: Vad heter dessa två gentlemän? Dessutom petar jag in en liten bonusfråga, vad har de gemensamt? Tre poäng står på spel. Lycka till!

Malte

Idag firar alla svenska män som har Malte som tilltalsnamn eller andranamn namnsdag. Och hade min far haft fullständig bestämmanderätt när hans förstfödde son skulle tilldelas ett namn för en dryga 24 år sedan så hade jag troligtvis varit en av dom som firat namnsdag idag den 28 november. Han ville alltså att jag skulle heta Malte men min mor drog bestämt i bromsen för det och jag fick istället namnet Andreas, som för övrigt inte var så populärt hos min gammelmormor Eina som tyckte att namnet inte passade en liten pojk. Enligt Statistiska Centralbyrån är det idag 4578 personer som heter Malte och av dom är det 2460 som har det som tilltalsnamn. Jag gillar det namnet måste jag säga. Ett skönt namn som jag inte skulle ha några problem att bära. Malte Karlsson, passar rätt bra ihop också. Kanske något för en eventuell framtida son.
Grattis på namnsdagen Malte!

Nytt utseende

Det blev en rejäl makeover för bloggen ikväll. Dee Fearless nöjde sig inte med en ny header. Han gjorde ytterligare en header, en mycket stilrenare och snyggare sådan. Och när han ändå höll på så gav han sig på resten av bloggens utseende också och gav den en helt ny design. En rejäl home makeover alltså. Och när Dee Fearless skrek "Remove the bus" i megafonen och jag fick se resultatet, ja då var det inte långt till tårar. Eller jo, det var det. Så jävla blödig är jag inte. Men jag är nöjd, otroligt nöjd. Det sägs att han inte är klar ännu och kanske får vi se några fler förändringar imorgon. Men jag tycker att det ser riktigt bra ut som det gör. Vad tycker ni?

Vielen dank herr Hoffmann!

Ny header

Bloggen har fått en ny header men tyvärr kan jag inte ta åt mig ens en liten gnutta av äran för det är inte jag som har gjort den. Det är Dee Fearless som helt på eget initiativ tyckte att bloggens utseende behövde piffas upp och satte sig ner före fotbollsträningen och designade denna mycket coola och snygga nya header. Charlie Bullit tackar och bockar.

A sign from above?

Dagen efter Broberg tagit hem ytterligare två pinnar med sig hem till Söderhamn efter gårdagens match mot IFK Vänersborg (3-2 till Broberg för den som missat) hände nåt med himlen här i Gefle. Jag fotograferade naturligtvis...

Är det ett tecken? Är det ett tecken att guldet återigen är på väg tillbaka till Söderhamn igen? Fortsättning följer.

Rösta på Plisken!

Plisken behöver vår hjälp. Bandet med ex-söderhamnarna Jonas Burvall och min gode vän Michael Stertman som numera lever i exil någonstans i Uppsala/Stockholm. Plisken är med i en tävling som arrangeras av radiostationen Rockklassiker och det har gått bra för dom. Men för att dom ska ta hem tävlingen måste det gå bättre. Så antingen röstar ni för att ni är goda människor som mer än gärna ser Karlssons gode vän herr Stertman som en av vinnarna eller så går ni in på Pliskens myspace, lyssnar och inser att dom är tamefan värda det. Lyssna främst på låtarna "A swing of the bat" och "Hands are tied". Mumma för örat. Röstar gör ni här.

Bilden "stulen" från bandets Facebookgrupp.

Fotograf:Marie Näslund

Gissa musikern del 3

Jansson knappade in på Koffe i senaste omgången när han säkrare än en spikpistol slog fast att mannen på bilden var Cinderellas frontman Tom Keifer. Det knorrades lite om att det var lite orättvist att den betydligt lättare frågan i första omgången gav 3 poäng medan den lite knivigare i andra omgången endast gav 2 poäng. Mitt svar på det är shit happens! Tjusningen med att hålla igång en alldeles egen tävling är att man får sätta poäng och bedöma svar precis hur man vill. Men jag är övertygad om att denne skäggige kusin kommer att ligga i toppen i tävlingen då karln nästan är ett levande uppslagsverk i musik. Men nu är det ny omgång och nya poäng att hämta och återigen är det en fråga som ger två poäng. Och precis som förut vill jag ha två rätta svar för att dela ut några poäng överhuvudtaget. Har hittills inte behövt släppa några ledtrådar så vi får se om det behövs denna omgång. Vem är det och i vilket band gjorde han sig ett namn?

Tredje raka?

Broberg siktar på att ta sin tredje raka seger ikväll när man besöker IFK Vänersborg på deras hemmaplan. Och visst ska dom kunna göra det men jag tror nog att det blir en tuff match. Den enda förändringen i laget idag mot för förra matchen är att vi skiftar keeper och låter Harri Olbert vakta buren. Men det är inget som oroar mig ett dugg. Jag påstår att det finns inget lag i detta land som har det lika bra ställt på målvaktsfronten som Broberg har. Dennis Wasberg och Harri Olbert skulle förmodligen kunna vara första valet i de allra flesta lag och att behöva sätta en av dom på bänken känns som ett slöseri. Och jag tror inte att vi har båda målvakterna kvar i klubben nästa säsong, den som blir andremålvakt kan nog komma att lämna klubben och vem det än blir så klandrar jag honom inte. Båda är alldeles för bra för att sitta på bänken. Men strunt i det nu. Viktig match ikväll och bara vädret blir ok så tar vi dom. Läste en rolig grej angående vädret förresten i Brobergs forum på hemsidan. Tydligen finns det tre olika sorters väder. Snö, regn eller Brobergsseger.

Kvällens resultat: 2-5

Gissa musikern del 2

Tog bara ungefär 1 1/2 timme tills herr Andersson löste den första omgången i Gissa musikern. Robert Eriksson var namnet, The Hellacopters var bandet och Edsbyn var hålan. Och visst var det väl som både jag och Jansson anser lite i det enklasta laget? Så vi hoppar på omgång två redan nu och jag tror att det blir lite svårare nu. För dom flesta iaf, men jag har onekligen ett antal väldigt musikintresserade och musikkunniga vänner så jag blir inte förvånad om några av dessa tycker även denna omgång är alldeles för enkel. Nu nöjer vi oss med en tvåpoängsfråga. Vem är mannen på bilden och i vilket band figurerar han i? Räcker inte bilden till att knäcka nöten så får jag väl återkomma med några ledtrådar.

Vem är musikern del 1

Min gode vapendragare i TIKEN herr Andersson har på sin blogg startat en liten quizz som han kallar för "Gissa AIK:aren", där jag förövrigt var snabbast att lämna in rätt svar på den första delen. Detta inspirerade mig till att göra något liknande och jag hoppas att denna "stöld" inte är något som förgrymmar herr Andersson. Men på denna blogg ska vi inte gissa på några AIK:are inte, vi kommer inte ens att röra oss inom idrottens underbara värld. Vi kommer att röra oss i en minst lika underbar värld. Musikens värld! Den läsare som känner för det och dessutom tror sig veta vilken musikers namn jag är ute efter är varmt välkommen att lämna sitt förslag i kommentarsboxen. Jag kommer att föra statistik på era poäng, där ni får ett poäng för rätt namn och ett poäng för vilken grupp han/hon spelar i (om inte annat anges). Denna statistik kommer att redovisas i en fin liten tabell som ni hittar på er högra sida. Nu är det ju ofta så att en musiker ofta avverkar ett antal grupper under sin karriär och nu får ni endast poäng om ni nämner gruppen som jag har i åtanke. Det är först till kvarn som gäller.

Vi börjar med en, i mitt tycke, väldigt enkel fråga. Vad heter den inringade herren i sällskapet och vad heter gruppen som tyvärr nyligen avslutade sin aktiva karriär? Vi gör det lite svårare också, i vilken håla i Hälsingland tillbringade herren större delen av sin uppväxt? En trepoängsfråga alltså där jag kräver alla rätt för att dela ut några poäng. The game is on!

Ett måste

Satte mig för ett par timmar sedan ner för att sätta igång och färdigställa resultaten från en enkätundersökning jag roade mig att göra under min praktik på Staffanskolan. Fast roade mig är väl fel ordval då det är en fältstudieuppgift som måste göras. För att underlätta pluggandet skickade jag in en riktigt goding till skiva i datorn som skulle få hålla mig sällskap under tiden, skivan är med The Proclaimers. Ni vet dom där tvillingarna från Skottland, Craig och Charlie Reid, som hade en dunderhit 1988 med låten "I´m gonna be (500 miles)" som man hittar på just denna skiva. "Sunshine on leith" heter skivan förresten. När jag kom till spår 9 som heter "What do you do" gick det upp för mig att den här låten bara måste jag lägga upp på bloggen och det nu! Bara tanken på att beröva er, mina kära läsare, detta stycke musik fick ilningar att fara tvärs igenom min kropp. Det kunde bara inte ske. Så skit i skolarbetet, Karlsson har fått ett uppdrag.

Igång med datorn och in på youtube, där måste den ju bara finnas tänkte jag. Men det gjorde den inte. Plan B sattes i verket. In på deezer.com, där finns det rätt mycket musik inlagt och kanske även detta. Den fanns inte där heller. Men jag var inte orolig, jag hade även en plan C. In på boomp3.com som är en sida där man själv kan ladda upp musik och sedan dela med sig av. Det sket sig också. Av någon anledning så kunde man inte göra just detta idag. Om sidan kukat ur helt eller om det bara är tillfälligt har jag ingen aning om. Det enda jag visste var att jag var tvungen att lägga upp låten på bloggen så fort som möjligt. Plan D började ta sin form i mitt huvud. Om nu inte låten finns på youtube så kanske man ska se till så att den finns där då? Jag har ju ett konto där också, som jag visserligen inte använt. Så jag knepade ihop en video av modell enkel, som ni kommer att få se, och lade upp den på youtube. Och nu äntligen kan jag bjuda er på denna underbart mysiga, vackra skapelse med The Proclaimers. Fan ta er nu om ni inte lyssnar på den efter mitt slit, fan ta er nu om ni inte gillar den!!!

The Proclaimers - "What do you do"

Känslan är borta

Satt alldeles nyss och tittade på Chelsea - Newcastle, en match som förr i tiden fick det hela att hetta till lite extra mellan mig och lillebror då jag som bekant har mina sympatier hos Chelsea och lillebror i Newcastle. Men så är det inte längre. Mina tidigare så starka känslor för Chelsea har alltmer avtagit och jag orkar inte bry mig längre på samma sätt som man gjorde förut. Och detta beror inte på att mina sympatier för något annat lag har växt, absolut inte. Det är bara det att känslan för Chelsea har minskat. Skyller delvis detta på Romans inblandning i klubben. Denna mulitmiljardär som fullkomligt pumpat in stålar i klubben och gjort Chelsea till ett av världens absolut bästa fotbollslag. Borde inte jag som supporter hoppa jämfota av glädje för detta? Visst hade jag roligt första gången under Romans tid som Chelsea tog hem titeln men sen har jag som sagt tappat intresset. Och det är inte på grund av att Chelsea är ett köplag (vilket dom förresten varit under en väldigt lång tid) för vilket lag i dagens toppfotboll är inte ett köplag? Inget skulle jag påstå vilket i sig är väldigt tråkigt. Nej den största anledningen till mitt svikande intresse hittar vi nog i Chelseas spelartrupp. Det finns alldeles för många spelare i laget jag inte gillar eller inte känner någonting för. Vi kan ta dagens startevla som exempel:

Peter Cech - En av världens bästa målvakter men skulle jag gråta om han saknades? Nej, in med Cudicini istället!
Ashley Cole - Fröken Cole får vilken dag som helst lämna klubben. Låt Wayne Bridge spela istället.
Branislav Ivanovic - Är väl egentligen klubbens fjärdeval som mittback men när Carvalho och Alex är skadad fick han spela. Har ingen åsikt om karln.
John Terry - Han älskar jag däremot. Engelskt stål när det är som bäst. Världens bästa mittback!
José Bosingwa - En bra högerback, hellre honom än Belletti eller Ferreira men helst Micah Richards i City.
Florent Malouda - Onekligen en bra fotbollsspelare men ingen jag skulle sakna.
John Obi Mikel - Samma som ovan.
Frank Lampard - Frankie Boy går det inte att tycka illa om. Världsklass!
Deco - Gillade inte karln i Barcelona, gillar inte karln i Chelsea heller.
Joe Cole - Säsongen Joe kom till Chelsea hade jag tre spelare på min önskelista. Det var Cole, Bridge och Geremi. Alla tre kom och Joe får gärna avsluta karriären i Chelsea.
Nicolas Anelka - Gör sitt jobb och gör det riktigt bra men denna "klubbhora" är ingen jag älskar.

Ja ni ser, inte speciellt många som tagit plats i mitt fotbollshjärta. Kanske behövs det några svåra år och nya (brittiska?) spelare i Chelsea för att jag ska återfå min glöd för klubben. Fast innerst inne vet vi alla mycket väl att det som fattas Chelsea är Gianfranco Zola! Och det är nog bara en tidsfråga innan han är Chelseas tränare. Jag hoppas på det!

Sicken match...

...Broberg och Vetlanda bjöd på denna fredagskväll uppe på blåsåsen. Två lag som inför säsongen har tippats att utmana de fyra stora i svensk bandy (Edsbyn, SAIK, Bajen och Västerås) och efter det man fick se idag är det ju bara att instämma. En fartfylld och väldigt jämn match slutade lyckligtvis med en hemmaseger som skrevs till 4-3. Broberg ägde första halvlek och gick till pausvila med 3-0 och de 1400 åskådarna var nog belåtna med Brobergs spel i medvinden. Framförallt var Popas första 45 minuter vissa stunder magiska och man börjar fundera om karln inte utmanar Hellmyrs om titeln världens bästa ytterhalva? Men i den andra halvleken var det Vetlandas tur att spela med ryggen i vinden och det var deras tur att äga matchen. Och dom gick upp till 3-3 och hade inte Wasberg återigen storspelat (räddade bland annat en straff) så hade dom nog också tagit ledningen. Nu blev det inte så. Istället fick kapten Nygren till ett av de absolut hårdaste skott jag sett på åsen på en hörna i den 85:e minuten och mer mål blev det inte. Vad otroligt sköna dessa vinster är, när man nästan tuggar i sig mössan av nervositet.

I omröstningen jag hade om hur det skulle gå för Broberg iår så trodde de flesta (52%) att "vi" går till semifinal iår. Det är banne mig ingen omöjlighet! Dessvärre är säsongen troligtvis över för Stefan Larsson tyvärr och det är ju naturligtvis ett avbräck. Men det vimlar av talang i årets Brobergsupplaga och slipper vi fler skador så finns det ingen anledning till att sänka ambitionerna.

Vi vet vi vill, vi vet vi kan, Brobergs IF ifrån Söderhamn!

Hur kan man?

Svensk migrationspolitik är något som ofta upprör och berör det svenska folket och det är inte så konstigt. Det mest aktuella exemplet får jag tyvärr plocka från hemstaden Söderhamn där 18-åriga Lys Nsem och hennes dotter Jessica blivit utvisad till hemlandet Kongo-Kinshasa. Ett Kongo där situationen har ballat ur nåt så inihelvete och räknas nu som en av de mest brännande humanitära katastrofer som pågår. Och dit har "vi" skickat en tonåring och hennes dotter, utan att ha fixat med boende och pengar åt dom i hemlandet och med Lys mamma kvar i Sverige. Läste någonstans att det hela försvarades med att Lys och Jessica skickades till en del av Kongo-Kinshasa som inte drabbats av de oroligheter som onekligen pågår i landet. Frågan jag ställer mig är naturligtvis: "VAD FAN SPELAR DET FÖR ROLL?!" Vad är det som säger att oroligheterna inte ska sprida sig över hela Kongo-Kinshasa? Svenska myndigheter avråder svenskar att resa till landet. Man fruktar att liknande folkmord som pågick i Rwanda i mitten av 1990-talet, då en miljon människor mördades under en väldigt kort tid, ska äga rum i Kongo-Kinshasa. Och återigen, dit har "vi" skickat Lys och Jessica. Jessica som för övrigt är född i Sverige. Hemma i Söderhamn ska man nu göra en kraftsamling för att försöka få hem de båda och jag hoppas att man lyckas med detta. Men då gäller det först och främst att hitta dom för nu vet man inte ens vart i Kongo-Kinshasa de befinner sig. Jag undrar om den människa som fattat detta beslut kan lägga sig och sova med gott samvete på kvällarna?

Välkommen till klubben, eller?

Den någorlunda idrottsintresserade svensken kan väl inte ha missat att Andreas "Grisen" Jämtin lämnat sitt HV71 för elitseriekollegan Linköping mitt under brinnande säsong. En spelare man älskar att ha i sitt eget lag, en spelare man hatar om han spelar för motståndaren. Eller? I gårdagens match för Linköping hemma mot Rögle (slutade 3-1 till hemmalaget) så satt Jämtin på läktaren i sitt första besök i Cloetta Center som Linköpingspelare. Då tog LHC-klacken tillfället i akt att "välkomna" sitt nyförvärv med orden "Jämtin, Jämtin - ditt jävla svin". Jag både myser och ryser på samma gång. Personligen har jag fruktansvärt svårt för denna skitstövel på skridskor och vore jag medlem i LHC-klacken skulle jag säkerligen vilja sjunga med för full hals. Men skulle jag göra det? Nej, det skulle jag inte göra! Trots att jag absolut inte gillar den spelartyp han är så skulle han likt förbannat spela i min klubbs färger och man kan väl inte håna en spelare i det egna laget? En supporter ska väl stötta i vått och torrt? Det är i alla fall min åsikt. Men som tur är spelar Jämtin inte i Sveriges vackraste hockeylag, mitt lag, Brynäs IF så i det här fallet kan jag sjunga med LHC-klacken hur mycket jag vill.

Jämtin, Jämtin - ditt jävla svin!

Nashville Pussy

Är bara tvungen att lägga upp en låt med min fräschaste musikbekantskap, Nashville Pussy. En grupp som tar en hederlig dos rock 'n' roll och skruvar upp det en sisådär 10 steg. Fullt ös medvetslös alltså. Gruppens frontpersoner är sångaren och gitarristen Blaine Cartwright samt hans fru och tillika gruppens lead guitarist Ruyter Suys. På basen hittar vi ännu en kvinna, Karen Cuda, och trummorna sköter Jeremy Thompson. Min personliga favorit i gruppen är Ruyter, riktigt duktig gitarrist och så ger hon 110 på scenen. Dom spelar på Debaser den 15 februari, jag vill vara där då...

Denna låt är inte deras ösigaste, rätt lugn faktiskt men det är förbannat bra. Live från Paris. Här är Nashville Pussy med "Go to hell"

Hemmavinst och värmande ord

Igår var det dags igen att ställa sig på Hällåsens huvudläktare igen för att se lite hederlig anfallsglad bandy. Fasen vad tiden går fort. Jag tänker inte göra detta till något referat om matchen, det kan ni läsa på Brobergs hemsida, men jag måste säga att det var en konstig match igår. Trots en 7-0 vinst mot Motala så tycker jag inte att Broberg gjorde någon höjdarmatch. Det kändes som en dag på jobbet för de gulsvarta och att de trots det fullständigt kör över Motala kan väl ses som goda tecken på att vi Brobergsfans kan få uppleva en rolig bandyvinter. Eller så kanske det säger mer om hur otroligt dåliga Motala var igår, eller hur dåliga de är överhuvudtaget? Vi hoppas naturligtvis mest på det förstnämnda. Sen var det ju naturligtvis en fröjd för ögat att återigen få se Daniel "Popa" Jonsson och Dennis Wasberg på Hällåsen i rätt dress igen också. Två klasslirare. Känns underbart att man har ett gäng klasslirare i Broberg igen, för det har vi verkligen.

Imorgon gör jag, tråkigt nog, den sista dagen på min praktik på Staffanskolan. 6 veckor har det gått nu och de har gått väldigt fort. Och roligt har jag haft, jag skulle gärna stanna kvar lite längre. Men det får jag inte så det är bara att lyfta på hatten, bocka så djupt jag kan och tacka lärare, elever och övrig personal så hemskt mycket för all hjälp och för att jag har blivit så väl mottagen. Hade idag sista lektionen med "min klass", alltså SP1B som jag fått ansvara helt och hållet för under ett moment. Fick eleverna att skriva en utvärdering om hur det har varit, hur jag har skött mig och hur jag kunde ha skött mig bättre. Det var rolig läsning. Visst påpekade de saker jag kunde ha gjort lite annorlunda eller saker jag ska tänka på men majoriteten var positiva. Och jag hoppas att de var ärliga. De slapp skriva namn på utvärderingen och jag bad dom att vara så ärliga de bara kunde, var det något som var skit helt enkelt ville jag veta det. Men när man istället möts av åsikter som att man kommer att bli en omtyckt lärare, att man ÄR en bra lärare eller att: "Dina genomgångar var faktiskt intressanta" ja då går man hem med ett stort leende!

God Afton!

Farsdag

Jansson har idag, precis som alla fäder i Sverige, firats för idag är det ju alltså fars dag. Då jag inte anslutit mig till den skaran som kan kalla sig för fäder ännu så får jag istället fira min egen far. Och det har vi gjort. En middag som bestod av fläskkarré späckad med katrinplommon, potatis och en brunsås så god att man kan använda den som dryck följdes upp av en björnbärspaj dränkt i vaniljsås. Fy satan vad gott det var. Vill nu ta tillfället i akt att graturlera min förkylde far på fars dag och tacka min lyckliga stjärna för att jag fått en av de absolut bästa papporna som strövar omkring på denna planet. Och naturligtvis gratulerar jag också alla andra pappor.

"Twisted"-Christer Karlsson. Enligt pappa Wallgren den i särklass säkraste, snabbaste och tyngsta linjedomare man kan hitta i Hälsingland. Mannen som köpte en Valp (inte en hund utan världens tuffaste terrängfordon), fick skäll av en arg fru och köpte sen en till. Ägaren till skotern vars gaspedal mer kan liknas vid volymkontroll. Mannen som med fördel kan klä ut sig till humla och som skulle göra succé som den där bandybollen som åker omkring på isen på Sävstaås i samband med Bollnäs hemmamatcher. Mannen som bröderna Bullit med stolthet kallar för pappa.

Norrland

Vi lyssnar på Janne Schaffers underbara låt tillägnat världens vackraste land, Norrland!

Janne Schaffer - "Norrland"

Bandypremiär och IK-skiva

Idag är det äntligen dags för bandypremiär, bandy som är en av få ljusglimtar under denna alldeles för långa, mörka och kalla tid vi kallar för vinter. Sveriges vackraste bandylag Broberg som på livstid ockuperat mitt bandyhjärta har rest ner till Trollhättan för att premiärspela mot Gripen och det bör ju bli tre poäng där. På pappret är Broberg det starkare laget men som bekant blir det inte alltid som det borde bli och en premiär är alltid en premiär. Gripen har jag faktiskt inte så stor koll på, de har värvat Esa Oksanen från Bollnäs och Martin Apelqvist från Villa/Lidköping, ett par finska lirare och Daniel Svedberg (nu inne på sin tionde klubb!) från Boltic. De ger väl mig inte direkt någon skrämselhicka men har de bra dagar så kan de absolut glimta till. Men Brobergs underbara offensiv ska kunna knäcka Gripen och eftersom laget är skadefritt så ska det också bli så. Jag tippar på 5-1 till Broberg.

Det är också dags för TIKENs årsfest idag, IK-skivan. En fest för alla medlemmar med sällskap som brukar bjuda på mycket mat, mycket alkohol, mycket dans, djupa diskussioner och en jävla massa skratt. En skitrolig fest helt enkelt. Och det är alltid lika roligt att årets blötaste (?) fest äger rum i bygdens IOGT-NTO-lokal. Allting startar med en liten förluva i DJs nyinköpta hus i den vackraste byn av alla, Hamre, innan vi beger oss ner till festligheterna på IK-skivan. En helt ok lördag med andra ord.

Trevlig helg!

Hallelujah, ljudet är tillbaka!

Äntligen! Jag har fått tillbaka ljudet på min dator. Drabbades för ett tag sen för en smärre katastrof som jag berättade för er men nu är det åtgärdat. Tystnaden är över och jag kan återigen lyssna på min älskade musik, för er som inte vet har jag världens bästa musiksmak och då vill man ju inte vara utan. Vad var det för fel då? Ja, det pinsamma är ju att det aldrig var något fel. Jag och bror åkte idag in till vår alldeles egna IT-support med datorn i hopp om att han skulle kunna lokalisera något fel och förhoppningsvis även kunna åtgärda det. Det gjorde han och det kunde han. Efter en stund i alla fall. Han satt i 30-45 minuter först och försökte genom diverse kommandon få igång ljudet innan han började att titta på datorn. Och vad fann han då tror ni? Jo, en volymknapp... En volymknapp som jag under dessa tre år då jag haft datorn inte haft någon aning om att den funnits. En volymknapp som jag eller troligtvis Junior kommit åt. Så enkelt var det. Jävla datorer...

Nu blir det Lifat i TIKEN

Nyförvärven fortsätter att ansluta till TIKEN och nu kan vi räkna in vår andra hemvändare. Jonas Lif har bestämt sig för att komma hem till moderklubben och det tackar vi så mycket för. Vilka värvningar vi gör! Pällä från div. 3, Benny och Jonas från div. 2 och Hellbom från div. 4. Mycket bra och det finns chanser till fler nyförvärv, det vet jag men vill som vanligt inte nämna några namn innan det är något klart. Men som jag sagt tidigare, det ser bra ut. Det ser jävligt bra ut!

Vi firar dessa värvningar med The Cults underbara rockdänga "Fire Woman". Tycker ni att ni känner igen trummisen är det inte så konstigt, det är nämligen Matt Sorum. Tidigare trummis i Guns 'n' Roses och nuvarande trummis i Velvet Revolver. Sen har förövrigt sångaren Ian Astbury en av rockvärldens skönaste röster. Enjoy!

The Cult - "Fire Woman"

Fängelsepersonal ställer ultimatum!

Ja nu jävlar fick jag dagens goda skratt och det tack vare personalen på Norrtäljeanstaltens uttalande i Aftonbladet idag. Avskummet Anders Eklund som mördade flickan Engla och Pernilla ska flyttas till "sexbunkern" i Norrtälje, men det var inte det som fick mig att skratta. Där kan den jäveln sitta och gärna tills han ruttnat. Nä det som fick mig att dra på smilbanden var personalens hot (?) till de övriga fångar som man befarar på något sätt vill sätta dit Englund och nu vill man visa att man verkligen menar allvar. Man säger: "Antingen håller dom sig lugna eller så åker dom ut!"

Ja det är rätt, kan dom inte sköta sig så ska dom fanimig inte sitta i fängelset heller. Nånstans måste gränsen dras...

Träningsvärk

Har en tung träningsvärk idag som tagit nästan hela kroppen i besittning. Anledningen till denna träningsvärk är gårdagens träning med TIKEN, den första på en säsong som jag tror kommer att bli väldigt rolig. Det var en typisk första träning igår vilket innebar en kort uppvärmning för att sedan spela tiden ut.Och förutom att det var jävligt roligt så såg det också rätt bra ut. Visserligen var det mer hjärta än hjärna som styrde spelet men så brukar det vara under de första träningarna då man mer är ute efter att ha roligt med gänget än att nöta in någon taktik. Men att Trönö är ett erkänt duktigt five-a-side-lag råder det ingen tvekan av och det var ett högt tempo för att vara säsongsstart. De nyförvärv vi hittills har håvat in var alla där utom Hellbom och det är sannerligen inga dåliga spelare vi knytit till oss, vi ska nog kunna vara med om att slåss om KM-bucklan även iår :)

Detta fenomen...

Nä, jag ska inte snacka om fenomenet déjà vu som Robert Gustafsson gjorde på Skansen. Jag tänkte prata om ett annat fenomen. För det måste man väl ändå säga att det är. Jag menar MSN. Chatprogrammet som nästintill alla har nuförtiden, fast alla kanske inte stämmer. Väldigt många kan vi säga. Det är väldigt få av dom jag känner i min ålder som inte sitter och trycker på ett MSN-konto. Jag gillar MSN och allt som oftast när jag är hemma så är jag online, det betyder inte att jag sitter vid datorn varenda lediga sekund av mina dagar men oavsett om jag städar eller lagar mat eller tittar på TV så är jag online på MSN. Det är ett bra redskap att hålla kontakten med folk och ett ypperligt sätt att dela med sig av bilder och musik, just musik är något som jag skickar runt väldigt ofta till folk och jag tar också gärna emot av andra. Det är väldigt många grupper som jag har fått upp ögonen just för att någon skickat över en låt via MSN. Jag är också övertygad om att många förhållanden på nåt vis fått sin glöd över MSN, det är ett lätt sätt att flirta på och med en webkamera får man se skönheten man pratar med också :) Jag vet då att jag blivit intresserad av någon mycket tack vare detta härliga chatprogram. Men att även sitta och prata med en god vän om vilka som ska starta i helgens seriematch eller planera en resa i flera timmar har sin tjusning. I like it a lot! Nu finns det ju ingenting som slår att träffas öga mot öga, att träffas på riktigt men ibland går det inte att göra och då är MSN en räddare i nöden. Gratis är det också. Tack och bock!

Själv har jag ett 80-tal kontakter på min MSN men jag kan inte påstå att jag är speciellt pratsam med alla. Vissa har jag inte ens yppat ett ord till av olika anledningar. Men jag har gärna fler att tjöta med och kanske finns det någon som brukar följa det jag skriver på denna blogg som jag inte har som en kontakt. Det kan vi ändra på nu, om Du vill. Och det hoppas jag. Nya som gamla bekantskaper, alla är ni välkomna.
bengt_bolero@hotmail.com
Där har ni min adress, vill ni diskutera musik, politik, sport, flirta, Janssons skägg eller Hoffmanns nöjdöga. Ja det spelar ingen roll vad ni vill prata om. Adda mig så tjötar vi om vad fan som helst.

Peace out!

Plötsligt händer det

Radiopop kan vara det mest menlösa, intetsägande jävla trallande som musikskapare kan åstadkomma och något som alltså jag brukar sky som pesten. Och en stor anledning till att jag inte lyssnar på radio på min fritid utan mycket hellre låter en skiva eller spellistan på winamp snurra runt. Då får jag höra musik jag gillar, musik som är bra! Men ibland så händer det plötsligt, som en blixt från klar himmel kommer en låt som man kan klassa som radiopop som är bra. Ja inte bara bra utan riktigt jävla bra. Och det har hänt nu. Låten jag talar om hörde jag första gången när min granne spelade den och nej, jag var inte på besök. Det är helt enkelt förbannat lyhört i huset där jag bor. Så hon spelade och jag lyssnade och jag gillade det jag hörde men jag hade ingen aning om vad varken artisten eller låten hette. Tills idag då jag såg videon på VH1. Ni som lyssnar på radio har säkert hört den otaliga gånger, kanske till och med tröttnat på den. Men ni som inte gjort det, lyssna och rycks med i den sköna refrängen.

Amy Macdonald - "This is the life"

It´s sick(o)

Tittade en liten stund på Michael Moores dokumentär "Sicko" om USAs sjukvård och det var fanimig skrämmande. Vi ska inte klaga på hur det är här hemma i Sverige, när vi verkligen behöver hjälp så får vi den. Det kan man inte räkna med i USA. Det är ju inte fri sjukvård där som ni kanske vet utan man måste teckna en sjukförsäkring för att kunna vara säker på att få det men som jag förstod det så kan det kosta enorma summor för vården även om man har en försäkring. Man fick bl.a. träffa en man som blivit av med två fingrar i en olycka och när han kom till sjukhuset fick han reda på att det skulle kosta 60 000 dollar för att sy fast ett finger, ville han också behålla det andra kostade det ytterligare 12 000. Skulle man ha betalat eller lämnat fingrarna där? Men det var långt ifrån det värsta. En kvinna åkte in med sin lilla dotter som plötsligt fick väldigt hög feber och ambulansen tog barnet, naturligtvis, till första närmsta sjukhus. Kruxet var bara att försäkringsbolaget inte godkände det sjukhus dom åkte till och vägrade betala behandlingen och den förtvivlade modern kunde inte själv betala för rubbet. Hon och barnet var därför tvungna att åka till ett "godkänt" sjukhus vilket de gjorde men det var försent, när de anlänt till sjukhuset och läkarna tagit emot barnet tog det inte lång tid innan modern fick dödsbeskedet.

Ett tredje exempel handlar om räddningsarbetare. När Al Qaida skickat sina män tillsammans med tusentals andra in i döden 11/9-2001 fick de statligt anställda männen och kvinnorna inom brandkåren, poliskåren och räddningskåren hjälp av hundratals frivilliga att rädda liv. Och inte bara då, utan i flera månader efteråt så fick de hjälp av dessa frivilliga med att röja upp och gräva fram kroppar ur ruinerna. Och väldigt många av dessa fick problem med lungsjukdomar och allt möjligt på grund av den otroligt dammiga miljö de arbetade i. Tror ni att dessa får hjälp med sjukvård av staten? Nej, inte ett enda cent får dom. Varför? För att dom var frivilliga, dom var inte statligt anställda och med andra ord inte statens problem. Tack för hjälpen. Det finns ett enda ställe på amerikansk territorium där det finns fri sjukvård för dom som behöver. Det är på Guantanamo Bay, ni vet fängelset där terroristerna sitter. Där går det en sjukvårdare på fyra fångar.

Världens bästa land my ass!!!

En guldfot till TIKEN

Vi kan lägga till ytterligare ett namn i listan för nyförvärv till Hälsinglands stoltaste fotbollslag TIKEN. Och ett riktigt guldförvärv är det. En riktig guldfot. Benny Guldfot. Benny Dahlin som varit en viktig mittfältskugge i SFF i en herrans massa år har tagit sitt förnuft tillfånga och ritat på för Trönö :) Benny som säsongen 2008 kanske gjorde sin bästa säsong i SFF-tröjan i division 2. Kan mycket väl bli årets värvning i division 4 det här och jag vill härmed önska Benny varmt välkommen!

Det börjar se riktigt bra ut för TIKEN, sedan tidigare har vi ju redan välkomnat Hellbom och Pällä och med Benny inräknat är det en jäkligt bra trio bara det. Dessutom kan vi också hälsa Alexander Hansson från Skogs FF välkommen och mycket mer än så kan jag tyvärr inte säga om Alexander i dagsläget. Men unga och ambitiösa spelare är alltid välkomna. På ledarsidan förstärker vi också. Henrik Hellström som senast var lagledare för klubbens damlag hoppar in som hjälptränare. Det händer grejer i klubben nu och jag vet att det förs diskussioner med fler. Men min vana trogen vill jag inte säga nåt förrän något är klart. Håll utkik.

På väg att ge upp

Det är nästintill hopplöst för mig att hitta långärmade tröjor som passar min totalt felberäknade överkropp. T-shirts och byxor är inga problem, det hittar jag nästan jämt i min storlek men de där förbannade långärmade fanstygen är det jävligare med. Fråga bara Dee Fearless. Mannen som hängde med mig till Valbo för ett gäng veckor sen och tålmodigt hängde med mig butik in och butik ut. Han höll minen allt som oftast men ibland kände jag allt det välkända nöjdögat kastas mot mig, med all rätt. Det skulle jag ha gjort med.

Som långväga ättling till Sveriges enda pygméstam är jag inte speciellt lång. Visserligen har dessa gener blivit utspädda genom århundrandena då enstaka perversa normallånga nordbor som tänt på små fötter, eller vad fan de nu tände på, mixat till det lite. Det har gjort oss lite längre men inte mycket. Och det har gjort att tröjorna antingen är för långa och fortsätter ett x-antal centimeter nedanför midjan eller så är de alldeles för tighta. Är de för en gångs skull inte för långa eller för tighta så är de istället för pösiga. Och skulle de mot förmodan ha en bra passform och sitta precis vid midjan, ja då kan ni ge er fan på att de är alldeles för stora i ärmarna istället. Ja ni förstår, det är inte många som passar. Men ibland hittar man nåt som helt enkelt får duga, som idag. Och det är det som får en att kriga på, att leta vidare. Men jävlar vad svordomar man fäller mellan de gånger man hittar nåt. Man skulle haft en skräddare, tänk er att få kläder helt och hållet i sina mått. Ljuva dröm...

Ljudlös

Jag har blivit ljudlös. Eller inte jag, jag låter lika mycket som jag brukar låta, utan det är datorn som har blivit ljudlös. Fast helt ljudlös är den inte. Om man lyssnar riktigt riktigt noga kan man urskilja något vi kan kalla för ljud och sätter man i hörlurar hörs det genast lite bättre. Men likt förbannat på tok för lite för att ha någon nytta av det. Det är inte alls bra. Nu när Staffangymnasiet har höstlov så har jag förflyttat mig ner till Gefle igen och när jag är här så brukar jag allt som oftast spela musik. Ibland reta-upp-grannarna-högt-av-bara-helvete och ibland så har jag bara någon soft låt i bakgrunden, hursomhelst är det väldigt sällan det är helt tyst i Karlssons lya. Något som alltid är standard är att spela något med ett jävulskt tempo när jag väl har bestämt mig för att städa för att göra det någorlunda smärtfritt. Men nu har det av någon anledning blivit tyst som i graven här och jag fick istället städa till de mindre bra programmen som visas på vardagarna på dumburken. Det var förbannat segt och förbannat tråkigt. Förhoppningsvis är det bara jag eller Junior som lyckats komma åt någon inställning som någon kunnig människa snabbt kan åtgärda för jag hittar då inget fel. Och jag behöver min musik så snabbt som möjligt. Jag behöver mina hårdrocksdängor som skrämmer förbigående tanter och jag behöver mina tårdrypande, melankoliska sånger om olycklig kärlek. Kort och gott så behöver jag min musik. Hjälp mig någon!

För er lyckliga satar som har en dator som fortfarande spottar ut ljudvågor så ta tillfället i akt och njut av Magnus Carlssons ljuva stämma och Weeping Willows fantastiska låt "Blue and alone".

Tillbaka

Då var man tillbaka till verkligheten igen. Helgen i Ljusdal gick fort, precis som det brukar göra när man har roligt. Vad har jag då att berätta... Rent bandymässigt gick det inge vidare. Broberg vann mot Solberg, förlorade mot Sandviken och kryssade mot Jenisej vilket innebar att de gulsvarta inte fick spela vidare utan istället fick dom packa ihop sina saker och åka hem efter gruppspelet. Broberg gjorde inte någon speciellt bra insats under årets WC. Men som han Jansson säger är man där lika mycket för folkfesten och den härliga atmosfären som infinner sig i Ljusdal varje år under WC som för själva bandyn. Det är roligt att vara däruppe under denna helg men jag tror att Ljusdalingarna måste skaffa sig en hall eftersom det milda vädret gjorde att de var tvungen att flytta finalspelet till Edsbyn och Dina Arena. Händer det inget snabbt så är jag rädd att det inte bara är finalspelet som flyttas till annan ort utan hela turneringen. Och det vore mycket tråkigt.

För oss supportrar gick det bättre, framförallt under fredagens match mot Sandviken fick vi till ett skönt tryck. Som det sig bör så blev det också en och annan öl, djupa diskussioner, fyllevideoklipp och en jävla massa garv. Supporterklubbens ordförande Löwa hade en timme eller två igår när han var i ett jävla flyt och nästan allt han sa fick sällskapet att brista ut i skratt. Det blev nästan lite jobbigt på slutet. Men det är så det ska vara :)

Bandydags

Snart gör jag säsongspremiär på bandyläktaren. Idag kickar World Cup igång däruppe i Ljusdal och imorgon gör Sveriges vackraste bandylag Broberg entré i turneringen. Och jag passar alltså på att bevittna bandy för första gången denna säsong. Jag är en av dom som försöker dra ut på sommaren så mycket det bara går, vill verkligen inte släppa greppet om den skönaste årstiden av dom alla. Så därför är bandyn som äger rum i slutet av augusti och hela september för mig helt ointressant. Eller njae, helt ointressant är det inte för jag håller koll på hur det går men inte en chans att jag ställer mig i Dina Arena och tittar på spektaklet. Nej då kramar jag hellre ur solen på dess sista varma strålar. Men nu är det oktober och sakteliga börjar bandyfebern att stiga i kroppen. Man börjar längta och mer och mer fundera på hur det kommer att gå för mitt kära Broberg iår. Och World Cup blir det som får febern att bryta ut fullt ut. Sen är man fast och nervös stora delar av säsongen. Jag ÄLSKAR bandy. Att inte fler gör det, konstigt tycker jag. Men imorgon åker jag, och många likasinnade med mig, upp till den mysiga köpingen och jag har återigen mutat in mig i Davids husbil tillsammans med den skäggige kusinen och eventuellt någon till. Vi får se. Det kan också slinka ner någon pilsner vilket inte gör helgen mindre intressant.

Vi firar World Cups invigning med en av världens absolut mysigaste låtar. En riktig hippiedänga med Scott McKenzie, nämligen San Francisco. En låt jag älskade från första lyssningen och jag har inte tröttnat på den ännu. Det jag gillar med den låten är Scotts fantastiskt behagliga röst. Den är len, den är mjuk och den är otroligt vacker. Jag önskar att jag kunde sjunga likadant för fy fan vad jag skulle sjunga då. San Francisco på 60-talet låter som ett ställe jag skulle trivas på :)

Scott McKenzie - "San Francisco"

Nyförvärv till TIKEN

Det har inte ens gått en månad sen vi spelade mot Stugsund i säsongens sista match i division 4 och redan kan den stolta blåvita klubben räkna in två riktigt bra nyförvärv. Från kommunkonkurrenten Ljusne har vi hittat en mycket stabil mittback i Erik Hellbom. Ung är han också, endast 21 år, så där har klubben en man för framtiden :) Om nu Hebblas surknä blir bra och håller för fortsatta säsonger med fotboll så får TIKEN ett, med division 4-mått mätt, jävligt bra mittbackslås.

Det andra nyförvärvet är en gammal bekanting. Pällä Olsson som förra säsongen provade lyckan i trean med Rengsjö, och som jag fattat gjort det riktigt bra, vänder åter till sin kära moderklubb. Pällä som är bland de jobbigaste yttermittfältarna som finns att möta i vårt landskap eftersom han springer så förbannat mycket och dessutom så går det undan när han gör det också. Han gör nytta i vilket lag som helst och i TIKEN kommer han att bli väldigt, väldigt nyttig. Jag tycker att det känns spännande inför nästa säsong. Jag vet att det talas om fler duktiga spelare som kanske drar på sig Trönötröjan, jag pratade själv med en igår, och skulle dom komma så blir TIKEN riktigt vassa säsongen 2009. Jag tror inte att jag får och jag vill inte heller spekulera med namn här i bloggen men jag lovar att säga till när något intressant blir klart :)

Biljettorka

Det går åt helvete nuförtiden. Åtminstone när det gäller att skaffa biljetter till hårdrockande farbröder som ska spela i Globen nästa år. För någon vecka sedan släpptes AC/DC-biljetter och där kammade jag noll, idag släpptes Metallica-biljetter och återigen kammade jag noll. Idag hade jag inte möjlighet att försöka skaffa biljetterna själv eftersom plikter i skolan kallade, så därför lade jag det tunga ansvaret på Jansson och då gick det som det gick :)

Hehe, nä nu ska vi inte lägga någon skuld på den skäggige kusinen. Jag är tacksam för att han överhuvudtaget tog sig tid och gjorde ett försök. Det är ett fruktansvärt sug efter dom biljetterna och båda konserterna såldes ut på en halvtimme enligt Aftonbladet. Och då ska man ha en jävla tur för att kunna lägga vantarna på några plåtar. Men fru Fortuna och Karlsson går jävligt sällan hand i hand och gjorde det alltså inte idag heller. Men någon gång måste väl ändå turen vända, annars gräver jag ner mig någonstans.

Go Kväll

Verklighetens Ace Ventura

Häromdagen visades den hysteriskt roliga filmen "Ace Ventura - When Nature Calls" med Jim Carrey på TV och som vanligt så får man sig ett x-antal goda skratt när man ser den. Bland annat när Jims karaktär är ute på spaningsuppdrag, smygandes runt bland diverse djur, och är med en flock lejon och tuggar på en död zebra. Roligt dels för att Jim är så förbannat ful men också för att situationen är så absurd. Vilken människa tuggar i sig rått kött från ett dött kadaver, en död zebra? Det finns en. Det finns en Bear Grylls. Han tuggar frivilligt i sig rått kött från en död zebra. Bear Grylls är en överlevnadsexpert med eget program på Discovery, "Man vs Wild", där han visar vad naturens skafferi har att erbjuda. Och i Afrika bjuds det tydligen på zebra, slagen av något rovdjur och halvt uppäten. Maten är serverad! Så där håller han på. Far runt i världen och äter det han kommer över, ofta och gärna rått. Han måste verkligen ha en skruv lös och alternativt en riktigt fet lönecheck från Discovery. Något måste göra att han tycker det är värt all den skit han stoppar i sig. Jag tycker att det är vidrigt men på något sjukt vis gillar jag att se på det också. Men kommer jag någongång till Afrika så ska det jäääävligt mycket till innan jag tuggar i mig en zebra. Det ska ni ha klart för er!

Bättre förr?

Inom varje musikgenre kan man hitta något som går att lyssna på, något som man tycker är bra. Det är min övertygelse. Och ni som känner mig någorlunda väl vet att om det är nåt som brukar få mig att spotta och fräsa när det gäller musik så är det techno/elektronisk musik. 99 gånger av 100 slänger jag mig på stereon/mp3/datorn/eller vad det nu är och byter låt illa kvickt. Men ibland hittar man alltså nåt som inte alls gör ont att lyssna på, tvärtom. Till och med när det gäller techno/elektronisk musik. Hot Butters version av Popcorn från 1972 är en sådan låt. En låt ursprungligen framförd av en herre vid namn Gershon Kingsley 1969 men det var Hot Butter som fick en jättehit med den 1972 och det är fortfarande den bästa versionen jag har hört. Och då finns det en jävla massa nutida remixer av den. Kanske var det ändå bättre förr?

Hot Butter - "Popcorn"

En lördag i Gefle

Eftersom min praktik är på Staffanskolan så är jag alltså stationerad i Söderhamn, eller rättare sagt Trönö, till vecka 46. Och då jag varken har skaffat tillfällig eftersändning av posten eller någon som tittar in i lägenheten lite då och då så bestämde jag mig för att åka ner idag på egen hand och se om det ramlat in några äckliga räkningar eller annat som får anses som viktigt. Tänkte på samma sväng besöka det däringa köpcentret i Valbo för att se om det fanns en tröja eller två som passade. Med mig på turen tog jag Söderhamns mjukaste hårdrockare, ni vet nog vem det är i det här laget. Dee Fearless alltså. Inga äckliga räkningar eller dylikt hade ramlat ner genom mitt brevinkast men något annat som inte var så trevligt upptäckte jag. För ett gäng veckor sedan lånade jag ut min lägenhet till en festande Blondie Nilsson som ville ha någonstans att övernatta, naturligtvis ställde jag min lägenhet till förfogande. Tydligen så var det en vän till Blondie som också övernattade. Det har jag inga problem med, klart som fan att det går bra. Men något jag inte gillar är när man grisar ner en lägenhet man får låna utan att röja upp efter sig. Blondie är ursäktad då jag vet att han var tvungen att sticka tidigt. Men den andra idioten retar jag upp mig på. Han stannade tydligen kvar längre enligt Blondie. Och skitstöveln hade inte gjort ett skit för att rensa upp. När jag kom in i lägenheten möttes jag av ett antal tomburkar, en cigarettfimp och portionsnus på bordet, en "ta-med-låda-från-Sibylla" med matrest i, bäddsoffan fortfarande nerbäddad och så passade han på att lämna fönstret öppet. Vad fan är det för folk som lämnar en lägenhet man lånat och grisat ner utan att åtminstone röja undan det värsta? Det är sådant här som får en att tveka över att låna ut lägenheten en andra gång...

Shoppingen i Valbo då? Inte för att det var tråkig dag, tvärtom, men nog kan man kalla det för ett praktfiasko. Dee var på jakt efter nya gardiner så vi svängde in på IKEA men gick därifrån tomhänta. Karlsson var på jakt efter tröjor så vi svängde in på de allra flesta klädaffärer i köpcentrat men gick därifrån tomhänta. Det enda vi hade med oss från Gefle till Söderhamn var Ferraribilar (godis alltså) för 66 kr och de var inte ens till oss. De skulle TIKENs första nyförvärv Erik Hellbom få. Men det var shoppingfiaskot till trots en trevlig dag i Gefle och IKEAs kottlettrad med bea och ratatouille är värd resan bara den! Sen var det rätt roligt när Hoffmann med oro i rösten undrade hur det skulle se ut när två killar tillsammans går till IKEA för att titta på gardiner. Kanske var det därför han inte köpte några...

Trevlig kväll på er!